Allt flyter av Vasilij Grossman

Vasilij Grossman (1905-1964) var en rysk-judisk författare och journalist. Han är mest känd för den brett upplagda romanen” Liv och öde”, vilken behandlade tiden kring slaget vid Stalingrad. Den romanen har jag ännu inte läst. Men man kan läsa sig till att Liv och öde blev omöjlig att ge ut i Sovjetunionen framför allt därför att Grossman jämförde det sovjetiska lägersystemet med de nazistiska koncentrationslägren. Att Grossman själv såväl deltagit i, som rapporterat från kriget som journalist, gjorde honom berömd och räddade honom från fysisk förföljelse.
Jag har läst Vasilij Grossmans roman ”Allt flyter” som anknyter till temat i ”Liv och öde”. Den skrevs på 60-talet och behandlar framför allt förtrycket under Stalins tid, så den fick ges ut utanför Sovjetunionens gränser. I Sverige utkom den första gången 1977. Och jag har nu läst en nyutgåva.

Huvudpersonen i Allt flyter, Ivan Grigorjevitj, återvänder från en lång vistelse i Gulag. Han kommer ut i samhället och träffar på gamla bekanta. Han förstår att några av dessa bekanta ibland tillhör dem som angav honom och som på så vis har del i att hans liv blev förstört. Han börjar fundera på vad som gjorde att de handlade som de gjorde.

För att försöka sig på att ge ett svar på om dessa människor var skyldiga eller inte till att ha angivit Ivan använder sig Grossman av en tänkt diskussion mellan angivarna och en domstol. Varför agerade angivarna som de gjorde? Svaret är att de kände sig tvungna att göra som de gjorde. De menade att individen inte hade en chans mot systemet och var tvungna att inordna sig. Diskussionen blir en bild av en samhällelig process där sovjetmedborgarna försöker skyla över sina egna gärningar genom att hävda att ingen hade kunnat göra något åt grymheterna ändå. Även i det resonemanget finns uppenbara liknelser med nazitiden under kriget.
Berättelsen tar också avstamp i en ingående skildringar av morden på kulakerna i början av 30-talet, om den organiserade svälten i Ukraina, om den enorma korruptionen i de statliga systemen, om den underliga situationen att de som verkligen satt i läger och var skyldiga blev berömdheter i fängelsevärlden. Det som redovisas är en nyttig påminnelse om förhållandena i Sovjetunionen under Stalins tid. För den som inte är så insatt i Sovjetunionens historia utgör ”Allt flyter” ett dokument som ger en god start till att förstå vad som hände i Sovjetunionen under 30-talet.

Ivan Grigorjevitj når till sist i varje fall en slags försoning med alla dem som förrått honom i hans liv. Han konstaterar att de trots allt var människor som inte ville ont, trots att deras gärningar orsakade stort lidande för många.

Succé? Tveksamt.

Jag bara måste bemöta kommunalrådet Annette Persson (M) som påstår att ROT och RUT subventionerna är en sådan succé. Hon baserar sin analys på en partsinlaga från Företagarna.

Vilken bransch överhuvudtaget skulle inte blomstra om man fick 13 miljarder årligen i statliga subventioner. Det gäller ROT-avdraget. Men inte ens en ideologiskt färgad godmodig bedömning av hushållsnära tjänster kan beteckna reformen som en succé att så få ( 1,47 % av Sveriges befolkning) har nyttjat RUT avdraget. Jag behöver naturligtvis inte påpeka att det inte är den ensamstående mamman eller pappan som nyttjar subventionen. 1,3 miljarder subventionerades för städning, läxhjälp mm. Ett stort antal av de jobb som skapas via det är deltid.

Med samma slags mattematik som Företagarna använder sig av så har det skapats 47 heltidstjänster inom de hushållsnära tjänsterna i Borås – inte 262 som Annette anger. 47 heltidstjänster under förutsättning att de inte fanns några tidigare. Eftersom jag har besökt några av de företagen som sysslar med städning så vet jag att de stora företagen hade personal anställd redan innan ”reformen” infördes.

Nästan i alla andra sammanhang hyllar moderaterna marknadsekonomin men inte när det gäller i dessa branscher. Där skall över 14 miljarder av våra gemensamma resurser gå till ett antal människor som anser att de inte har råd att betala för tjänster till det verkliga priset.

Hur mycket välfärd tror du, Annette, att vi kan skapa med 14 miljarder ytterligare. Det vore också intressant att få din åsikt om eventuellt ROT avdraget i en högkonjunktur med en ev. fastighetsbubbla framför oss, helt enkelt bidrar snabbare till en fastighetskris? Vilka effekter för samhället innebär det att ett antal personer och företag har gjorts beroende av att samhället behåller subventionerna.
Det finns andra branscher där det existerar svarta arbeten t.ex. bilverkstäder, frisörer, restauranger och fler. Tycker du Annette att vi konsumenter även i dessa branscher skall få tjänsten med subventioner från övriga skattekollektivet? Med Företagarnas logik är det ren vinst för staten.

Subventionera mera – tjäna mera! Låt andra betala hälften.

Inga barn får vräkas – nollvision ska gälla!

Det är stor skam för ett samhälle som vräker barn. Du måste ha ett förhärdat hjärta för att inte kunna sätta dig in i situationen att du som barn behöver flytta från lägenheten för att mamma och pappa har blivit vräkta.

Under 2010 blev över 600 barn vräkta i ”välfärdssverige” och av dem fanns 10 stycken i Borås. Jag hoppas att vi nu kan häva den uppåtgående trend som startade förra året. Vi kommer att lägga mer fokus på att förhindra barnvräkning än vad det tidigare styret i Borås gjorde. Det är jag övertygad om.

Trots en nollvision som innebär att inget barn skall vräkas så sker vräkningarna. Och det gör mig verkligen orolig. Barn- och äldreminister Maria Larsson (KD) sade i valrörelsen 2010 att hon vill driva frågan om att förbjuda vräkning av barnfamiljer. Nu hörs inget från henne!
Barnperspektivet gäller, barn ska inte vräkas. När ska hon presentera en lag som förbjuder att barnfamiljer vräks och med hjälp av den lagen ge kommunerna stöd i att uppnå nollvisionen?

Lagen behövs nu!

Andra som skriver i samma ämne är Annika Högberg, Mondo´s åsikter, Monica Green och jag förra året.

Betala tillbaka!

Vem är ansvarig för att den tidigare diktatorn och presidenten på livstid Baby Doc, son till Haitis illvilliga diktator Papa Doc, har återvänt till Haiti?

Jean-Claude Duvalier anlände igår helt oväntat till ön efter att ha levt i exil i Frankrike de senaste 25 åren. Han tvingades fly från Haiti efter en revolt 1986. Det verkar som att Frankrike och USA ligger bakom diktatorns återkomst. Han kommer förmodligen inte tillbaka för att betala de 800 miljoner dollar som han stal. De pengarna skulle verkligen komma till användning i återuppbyggnaden av Haiti.Det spekuleras istället om att han har tänkt sig en politisk karriär på Haiti.

Jag frågar mig om inte haitierna har haft tillräckligt med tragik och olycka för att även behöva dras med en gammal diktator på nytt.

Även Frasse skriver om detta på sin blogg.

Little Jenny and the Blue Beans!

Läser till min förfäran att den mycket duktiga bluesmusikern Jenny Bohman i Little Jenny and the Blue Beans tyvärr har förlorat kampen mot cancern i mitten av november förra året mitt i livet.
Gruppen som bestog av enbart kvinnliga musiker var en av de mest aktiva kvinnliga bluesgrupperna och har besökt Borås vid ett antal tillfällen.

Kulturskymning!

När H C Andersen firades i Danmark 2005, 200 år sedan han föddes, satsade danskarna minst etthundra miljoner på att högtidhålla landets store sagoberättare.

När Linnéårat firades, 2007, satsade Perssonregeringen minst 27 miljoner för att högtidhålla den berömde botanikern.

- Det är få personer som betytt så mycket för den kulturella utvecklingen i Sverige som August Strindberg, främst som författare men också som bildkonstnär. Han var också en sann europeisk intellektuell och hans verk uppmärksammas fortfarande i många andra länder. Därför är det viktigt att samordna aktiviteterna under 100-års jubileet så att de får största möjliga genomslag, både här hemma och utomlands, säger kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth.

Det är med tanke på hennes ord förvånande, förbryllande och inte minst upprörande att hon enbart är beredd att satsa 200 000 kronor på att uppmärksamma hundraårsjubileumet sedan August Strindberg dog 1912.

200 000 kronor får du betala för en någorlunda bra ny bil. En etta om 25 kvadratmeter i Stockholms innerstad är det inte att tänka på för den summan.

Det är helt enkelt en skamligt låg summa för att högtidhålla den störste författaren i Sverige.

Kulturministerns politiskt sakkunnige låter meddela att regeringen gör andra prioriteringar.

Björn spekulerar om det är Strindbergs rykte som kvinnofientlig som gör att så lite satsas. Även Alliansfritt Sverige uppmärksammar den kulturskymning som Lena Adelson Liljeroth är ansvarig för.

Sören Holmbergs klassiker!

När det numera skiljer nästan 10 procentenheter mellan S och M är det väl dags för oraklet Sören Holmberg att säga att Socialdemokraterna är rökta?

Historien upprepar sig?

Connection!

Den här gamla låten är helt otroligt bra. Kom ihåg den när jag såg på Scorsese´s konsertfilm med Rolling Stones häromdagen.




Här är inslaget där Keith sjunger.

2011 blir ett bra Socialdemokratiskt år!

Mitt första blogginlägg på det nya året kommer att handla om vilket bra år 2011 kommer att bli för socialdemokratin.

På förtroenderådet i höstas medgav Mona Sahlin att hon inte trodde på den politik som vi alla gick till val på. Eftersom partiledaren inte trodde på vår gemensamma rödgröna politik var det lätt för svenska folket att genomskåda och de gav följdaktigt inte sitt förtroende till oss.

Dessutom vill Mona ha en bortre parantes i a-kassan. Det kommer bara att betyda lönedumpning. Vilket skulle få högerkrafter att jubla. När den arbetslöse når stupstocken i a-kassan blir han/hon tvungen att ta jobb till vilken lön som helst. Vill vi det som socialdemokrater? I USA är det vad som sker efter 26 veckors arbetslöshet. Högutbildade med lång arbetslivserfarenhet tvingas att ta jobb som hamburgerkockar och sälja sin bostad. Antalet nyfattiga ökar och därmed klyftorna i samhället. Man häpnar när tom IFMetallordföranden Stefan Löfvén säger sig vara för en sådan parantes. Kan vi verkligen vara för en sådan otrygghet? Nej säger jag!

Vänner - inte ska S föra en politik för otrygghet - tvärtom ska vi föra en politik som formulerar framtidens politik. Vi ska föra en politik som bekämpar orättvisor och alla demokratiska underskott. Svensken står bakom Socialdemokratisk välfärdspolitik (den som Moderaterna har tagit över). Vi ska ta tillbaka och vi ska göra vår ekonomiska analys utan att snegla på vad Svenskt Näringsliv säger och prbyråerna får vara tydliga med vilka som betalar deras löner. Nu måste vi på nytt föra en trovärdig välfärds – och reformpolitik.

Kongressen blir, som alla vet, viktig. Men jag tror att det vänder under 2011. 2011 blir ett bra Socialdemokratiskt år!