Sedan 90-talets början har vi i Sverige upplevt en explosion inom valfrihetsområdet. Nuförtiden har vi exempelvis friskolor, privatdrivna
förskolor, äldreboenden, gruppboenden, hemtjänst och vårdcentraler som drivs av
privata intressen. Det finns till och med hela sjukhus som drivs som en Volvofabrik.
Jag var inte för den utvecklingen men ser inte att det går att vrida klockan
tillbaka. Utvecklingen startade egentligen redan i början av 80-talet även då
under en borgerlig regering.
I dag ser vi en utveckling där vårdgivare, endast för att maximera vinsten, säger upp personal, drar in material, och försummar sjuka och äldre. Vi läser om undernäring, onödiga amputationer, vanskötta sår och äldre som får sova på smutsiga golv. Så kan vi inte ha det.
Avslöjanden inom äldrevården kräver omfattande utvärdering och omprövning av hur samhället styr äldreomsorgen. Det är allvarligt när kommunen inte i tillräcklig omfattning kontrollerar verksamheterna och när kravspecifikationerna är så allmänt hållna att det nästan inte går att underkänna någon verksamhet trots stora brister. För att stävja utvecklingen måste samhället bli mycket bättre på att kvalitetssäkra välfärden, insynen i de privat drivna verksamheterna måste bli transparent och ev överskott ska tillbaka till välfärden.
Möjligheten att göra stora vinster i offentligt finansierad
verksamhet, det vill säga att göra privata vinster på andras skattepengar, är
om inte unik för Sverige så åtminstone något mycket ovanligt.
De summor som aktieägarna tar ut i vinst innebär en
överföring av medel från välfärden till privata kapitalister. Jag menar att
detta är oacceptabelt och upprörande. Jag är inte på något sätt ensam i den uppfattningen.
Till och med moderaterna säger sig dela min uppfattning (frågan kvarstår om riskkapitalbolag gett pengar till M) men vill begrava frågan
i en utredning.
Gustav Möller, socialdemokratisk socialministern, sa en gång
att varje skattekrona som inte används effektivt är som att stjäla från de
fattiga.
Det stämmer i allra högsta grad när det kommer till
välfärden. Det har aldrig varit meningen att skattekronorna skulle skickas till
skatteparadis. De pengar vi betalar i skatt måste användas på absolut
effektivaste sätt. Därför inser jag att vi ska titta på system som förhindrar
vinst i välfärden. Men hur hindra det och hur skulle en lagstiftning se ut?
Tja, vi kan alltid ta lärdom av våra Nordiska grannländer.
I Norge gäller som krav för de fristående skolorna att alla
offentliga bidrag ska komma eleverna till godo. Aktieutdelning på vinst är inte
tillåten, överskott ska tillbaks till utbildningsverksamheten. Inte heller i
Finland eller Danmark får privatskolor drivas i syfte att uppnå ekonomisk
vinst. Sverige, där välfärden finansieras helt med skattepengar, är alltså
ensamt bland sina närmaste nordiska grannar om att sakna vinstbegränsningar. Det
finns också andra modeller som tillämpas i andra delar av världen.
Jag tycker att Sverige, som de flesta andra länder,
utformar ett regelverk för icke vinstdrivande företag. Vanligen brukar sådana
företag kallas ”non profit” eller ”not for profit”. Kraven ska vara att ägarna
inte har rätt att ta annan vinst än rimlig ränta på aktiekapitalet, övrigt
överskott ska tvingas att bli använt inom företaget – för investeringar och andra
förbättringar av den välfärd företaget arbetar med. Ett regelverk för "non
profit" borde formuleras så att det också skulle fungera på personalkooperativ
och brukarkooperativ.
Riskkapital behövs, men inte inom välfärdssektorn, utan för
att utveckla nya branscher och nya produkter.
Utgångspunkten är att äldreomsorgen, skolan eller sjukvården
inte är till för att privata intressen ska tjäna pengar, utan för att vi den
dag vi behöver välfärden, ska få den allra bästa äldreomsorgen, skolan eller sjukvården som går att få. Alla ska kunna färdas väl genom livet.