Regeringen är desperat. Det är full back på regeringen.
Redan så här i början av veckan visar det sig att regeringen Reinfeldt verkar få backa från viktiga delar av sin politik.
I fallet med de sänkta arbetsgivaravgifterna för vissa branscher så kan de i och för sig skylla på EU-kommissionen som slagit fast att de bara ska gälla i företag upp till och med 249 anställda. Det är märkligt att regeringen framhärdat så lång tid, även när det beskedet kom, eftersom de borde ha insett att det skulle ge en väldigt ojämlik konkurrenssituation mellan olika företag i samma bransch. Det var illa nog med gränsdragningsproblemen i grundförslaget. Nu blev förslaget omöjligt. De borgerligas, högst överdrivna, hopp om 25000 till 50000 jobb försvinner. Extra sveksamt blir det hela med tanke på att man redan tagit in finansieringen av förslaget genom att småföretagen blev av med den skatterabatt man tidigare haft. Om det var något småföretagarna väntade sig av den borgerliga regeringen så var det inte ökade kostnader på närmare 40000 per år. Så mycket var Maud Olofssons löften värda. Hon framstår alltmer som regeringens största pratkvarn.
Ett annat förslag som man verkar få backa på gäller den obligatoriska a-kassan. Nu när de borgerliga kraftigt höjt avgifterna med resultatet att närmare 400000 människor valt att straffa ur sig från a-kassan, blir det svårt att tvinga in dem i en obligatorisk a-kassa utan att det uppfattas som annat än en skattehöjning i de borgerligas regi. Resultatet har blivit en kraftigt försvagad a-kassa, en försvagad fackföreningsrörelse (här har högerpakten uppnått sitt icke-officiella syfte, det som de aldrig sa i valet) och framförallt står en massa människor utan skydd mot arbetslöshet. Regeringen Reinfeldt får nog ödmjukt åkalla högre makter så att den annalkande krisen inte blir djupare än det nu ser ut. Är det därför Reinfeldt hoppas på en demokrat som USA:s president?
För det tredje har regeringen fått vika sig för den tanke som Reinfeldt och hans socialförsäkringsminister personligen bundit sig vid, som innebär att den allmänna sjukförsäkringen sänks för den som har privata eller kollektiva försäkringar som komplettering. Förslaget står vad jag kan förstå i strid med den fria avtalsrätten och FN-organet den internationella arbetsorganisationens, ILO, regelverk.
Kan Christina Husmark Pehrsson, som bundit upp sig i tal och skrift för förslaget, sitta kvar som socialförsäkringsminister efter Fredrik Reinfeldt´s beslut att dra tillbaka hennes förslag? Var finns hennes personliga moral? det kanske är på plats att göra en Odenbergare. Då kan hon alltid hoppas på att bli generaldirektör för någon nyinrättad myndighet.
Regeringen har hamnat ur fas med opinionen. De har visat tydligt att de inte är regeringsdugliga. Det är lättare att erövra makten med frikostiga löften än att genomföra dem med hopp om att kunna bli omvald. Låt folket säga sitt – Nyval Nu!
Pinsamt var ordet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar