Demokraterna och sjukvårdsreformen

Barack Obamas´s stora reform på sjukvårdsområdet verkar stöta på hårt motstånd liksom Bill Clintons ambitioner gjorde för femton år sedan. Jag skall ärligen erkänna att jag inte förstår den amerikanska folksjälen som går ut på att tänka på sig själv och skita i andra. Det sägs att ungefär 45 miljoner amerikaner står utan sjukvård och att resten som har det gott ställt och har ett arbete har en försäkring.

En sjukvårdsreform behövs definitivt i ett land som präglas av den djupaste ojämlikheten – där bara den som har kan få den vård som kostar 15% av BNP. Den dyraste i världen. Trots det är det ett land som inte gjort sig känt för en god folkhälsa. Det beror naturligtvis på att vården just är ojämlik.

Republikanerna har sett en möjlighet att mobilisera ett motstånd för att göra en politisk markering inför nästa års kongressval. Högergrupper har på senare tid genomfört vildsinta protester – organiserade eller spontana – som saboterat möten där demokrater talat för en sjukvårdsreform. I sina värsta avarter har debatten spårat ur i gälla skrik om att Obama avser att införa socialism med påtvingad statlig dödshjälp för äldre människor.

Samtidigt satsar försäkringsbolag, läkemedelsbolag och andra som tjänar pengar på det nuvarande systemet mångmiljonbelopp på lobbying för att styra reformarbetet utifrån sina egna vinstintressen. Ett huvudmål har tydligen varit att underminera stödet för en statlig försäkringsmodell som i konkurrens med privata alternativ kan bidra till att pressa priserna.

Signaturerna Kildén och Åsman skriver initierat om sjukvårdsreforen.

Och även Jonas Sjöstedt.