Ungdomsarbetslösheten i Storbritannien är nu 22,4%.
Storbritannien är känd för sina höga ungdomslöner och sina rigida
arbetsmarknadsregler som ger höga inträdeströsklar som därför hindrar ungdomar från
att få jobb - eller inte.
Sanningen är att det är precis tvärtom.
I Storbritannien är det synnerligen lätt för arbetsgivare att säga upp
personal, minsta uppsägningstid vid mindre anställningstid än två år är en
vecka, om inte annat har legaliserats via ett anställningskontrakt. Minsta uppsägningstid
ökar med anställningstiden.
Med de regler som finns i Storbritannien borde de inte ha någon ungdomsarbetslöshet om FP och C teorier skulle hålla. Liknande förhållanden går att finna i de flesta av EU:s länder och i inget av dem går det att finna stöd för teorin om lägra lön och mer otrygghet skulle få arbetsgivare att i högre grad anställa. Den enkla sanningen är att dessa politiker bara svamlar.
Arbetsförmedlingens prognoschef, Tord Strannefors, säger att sju av hundra ungdomar är utan arbete, inte 23. Arbetslöshet mäts som andel av arbetskraft. Men hälften av alla ungdomar räknas inte in i arbetskraften. De pluggar. Och även de som söker extraknäck räknas in. Det som verkligen är allvarligt är att av de som är arbetslösa saknar var fjärde gymnasiekompetens. Men även ungdomar med invandrarbakgrund har det svårare att finna ett jobb. Dit ska åtgärderna riktas.
Och det stavas utbildning!
Det är inte rimligt att sänka lönen för ungdomar eller att avskaffa tryggheten för alla baserat på en felaktig tankekonstruktion på ideologiska grunder. Enligt beräkningar som TCO har gjort baserat på SCB:s siffror berörs inte 97,5 % av alla unga arbetslösa överhuvudtaget av reglerna i LAS turordningsregler. Beror naturligtvis på att Alliansregeringen har gjort det oerhört enkelt att under långa perioder visstidsanställa människor. För detta har det fått kritik av EU.
Det sänkte inte heller ungdomsarbetslösheten att generellt sänka sociala avgifter för alla ungdomar. Förra året kostade det hela 14 miljarder utan att regeringen kan visa att det gav något resultat. Krogmomssänkningen som också har sin ambition i att fler ungdomar anställs har vi inte heller sett något resultat av. Den sänkningen kostar 5,4 miljarder. Dessutom nöjer sig inte girigbukarna inom krogbranchen med momssänkningen - de vill ha lönesänkning också. Handels utredning visar på att Alliansregeringens åtgärder inte har haft den effekt som åsyftats. Åtgärderna gynnar snarare uppkomsten av en låglönemarknad liknande den vi ser i Storbritannien.
Det är ofta mycket självsäkra borgare som säger sig vara övertygade att ungdomar får jobb om vi bara sänker deras löner och helst av allt avskaffar LAS. Vanligtvis bygger de inte upp argumentationen med motsvarande teorier eller exempel. Deras resonemang bygger istället på förhoppningar.
Helen Odeljung ,Jan Björklund borde kunna berätta vilka teorier som de stödjer sig på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar