Social dumpning räddar inte Sverige!

Torsdagen den 5 juli, 2012, var Folkpartiets dag på Almedalen. Den torsdagen kan inte ha varit helt bekymmersfritt för Jan Björklund. Först gick Folkpartiets ekonomisk-politiske talesman Carl B Hamilton ut med nyheten att han tycker att Folkpartiet är onödigt och bör avskaffas och sedan tyckte LUF att partiet borde ha en annan partiledare. Till råga på allt blev Folkpartiets utspel istället en diskussion om hur stor spricka det finns i alliansen. Bra för S men dåligt för Alliansen.

Folkpartiets stora utspel vart att Fp tycker att a-kassan är orättvis. De differentierade avgifter skapade inte lönesänkning som borgerligheten önskade. Sent ska syndaren vakna. Det förslaget välkomnas av alla förutom Moderaterna. Men i resten av paketet finns en hel del som skaver.

Fp vill göra a-kassan obligatorisk men har inget förslag om att sänka trösklarna in i a-kassan så att folk överhuvudtaget får a-kassa. Tillsammans med förslaget om att införa den danska modellen av Flexicurity sänkte förmodligen Björklund och Lööf grundligt Reinfeldts förslag om en jobbpakt.

Flexicurity kommer från de engelska orden flexibility  och security. Vilket i realiteten innebär flexibelt och säkert för arbetsgivaren. Eftersom det inte finns några regler vid uppsägningar så gäller inte heller tex turordningsregler och systemet blir helt enkelt godtyckligt. Det måste finnas saklig grund för uppsägning men saklig grund är exempelvis att det går lite dåligt för företagen. Arbetslöshetsersättningen är 90% av 170 000 Dkr i praktiken som i Sverige alltså.
Systemet visade upp låga arbetslöshetssiffror för Danmark under bra konjunkturer men numera har Danmark högre arbetslöshet än vad Sverige har. Detsamma gäller även Tyskland. Tyskland som Centerpartiet lyfte fram som ett framgångsland vad det gäller arbetslöshetssiffrorna. Tyskland har framhävts som något av ett mirakel- men det är en myt. Vi har inte mycket att lära av Tysklands Hartz-reformerna. Vi kan dock lära av deras misstag.

Ett av argumenten för att göra arbetsmarknaden mer otrygg är att ungdomsarbetslösheten är hög i Sverige. Men där luras man av de siffror som presenteras. I Tyskland är det exempelvis svårt att komma in i arbetslöshetsstatistiken innan man har kommit över 22-23 års åldern. Upp till 22–23 års ålder är det svårt att överhuvudtaget vara arbetslös i Tyskland. Den som går till arbetsförmedlingen hamnar direkt i en åtgärd och blir därmed inte en siffra i arbetslöshetsstatistiken. Jag är dessutom tveksam till de siffror som vi presenterar om ca 22-23 % ungdomsarbetslöshet i Sverige. I realiteten är det ungefär tio procentenheter lägre. Förbannat högt ändå.

Detta system av otrygga anställningar vill alltså Folkpartiet och även Centerpartiet "pracka" på Sveriges löntagare. För att göra det används ungdomslöshetens höga (alltför höga) statistik som argument.

Jag tycker att det lätt glöms bort att ungdomar till mycket liten del blir föremål för turordningsreglerna på arbetsmarknaden. Ungdomar hamnar helt enkelt i Alliansregeringens visstidsregler och blir därmed inte föremål för LAS regler om turordning. Turordningsreglernas "Först in - sist ut" kom till för att framförallt värna den äldre arbetskraften. Det är inte ungdomar, bortsett från dem som inte genomfört skolgången med godkända betyg, som hamnar i långtidsarbetslöshet. Det är de som är över 55 år som hamnar där och i slutförvaring med FAS 3. Den gruppen skulle hamna i ett ännu mer besvärligt läge med de reformer som småpartierna i Alliansregeringen föreslår.

Det sista svenska löntagare behöver är kopierade danska och tyska arbetsmarknadsreformer. Svenska löntagare behöver inte ett Sverige som konkurrerar med social dumpning.



Löntagarbloggen har visst också skrivit om det här.