Efter första
världskriget trodde Sverige att det var slut på alla krig. Ett försvar var inte
nödvändigt och därför genomfördes stora försvarsnedskärningar under 20 och 30 –
talen. Först efter Tysklands brutala ockupation av Polen släppte den naiva
synen på omvärlden. Det var så dags då. Dock, genom en eftergiven
neutralitetspolitik, lyckades Sverige klara sig helskinnade genom kriget.
Det var
kanske inte så konstigt att Danmark och Norge gick med i den USA ledda
Nordatlantiska Alliansen, NATO, efter kriget. Sverige hade inte samma motivation och
stannade utanför. Vi gick inte heller med i Warszawapakten.
Den
svenska säkerhetspolitiska doktrinen byggde på den allmänt accepterade
ambitionen att Sverige i händelse av ett krigsutbrott i omvärlden, det vill
säga främst en konflikt mellan öst och väst, skulle vara neutralt med de
folkrättsliga förpliktelser detta skulle innebära.
”Alliansfrihet
i fred syftande till neutralitet i krig”. Både alliansfrihet och neutralitet
fordrar ett tillräckligt starkt försvar för att ge substans till orden. Sedan
2000-talets försvarsreformer är Sverige enbart ”militärt alliansfritt”. Efter
kriget gick vår neutralitetspolitik ut på att söka säkerhet genom oberoende
från andra. I och med 2000-talets reformer går den nya solidaritetspolitiken ut
på att söka säkerhet genom samarbete med andra demokratier. Reformerna
utesluter militära angrepp. De bygger på att det är terroristangrepp eller
naturen som ska angriper oss. Vi är tillbaka i den naiva tron att det aldrig mer
kan vara en nation som angriper oss. Men Ryssland rustar sin militära förmåga och satsar ofantliga 25 procent av sin BNP på militären. Det är naturligtvis på grund av att de just nu rustar upp sin militära potens.
Vilka
länder är tänkbara att komma till vår undsättning?
Nato länder
hjälper först och främst sina egna medlemmar. EU är ingen militärunion.
Ryssland?
Sanningen
är att vår militärdoktrin inte håller. Enligt ÖB kan vi försvara ett enstaka
mål under en vecka sedan måste vi ha hjälp. ( Även om vi tolkar hans utspel som en del av budgetförhandlingen är det enbart 1,2 % av BNP som vi satsar på vårt försvar). Försvarsministern Karin
Enström (M) tycker att en veckas uthållighet är fullt tillräckligt! Tanken bygger väl på att även vi har militär
styrka att komma till undsättning men skulle det vara sant så borde vi kunna försvara oss lite längre än en vecka. Hennes lösning med en Nordisk försvarsunion
har i varje fall dissats av Finlands försvarsminister. Det hela kokar ned till
att hela den svenska försvarsplaneringen utgår ifrån att vi i en händelse av en
konflikt ska få stöd av Nato.
Vem har baxat Sverige till ett Nato
medlemskap utan diskussion?
SVD ,
1 kommentar:
FP har talat om detta under lång tid men tex S har inte tagit debatten. Nu får ni skylla er själva.
Skicka en kommentar