Borås Tidnings ledarskribent frågar sig den 9 april varför Magret Thatcher, om hon nu var så illa omtyckt, kunde bli omvald hela tre gånger. Det var egentligen inte så konstigt.
1979 vann hon efter att den sittande premiärministern James Callaghan, Labour, förlorade en förtroendeomröstning. Efter den vinsten genomför hon en rad privatiseringar och förändrar succesivt arbetsmarknadsreglerna. Eftersom landet lider av hög fattigdom och massarbetslöshet sjunker hennes popularitet.
Vid den tidpunkten, 1982, blir hon "luckstrucked". A happy little war drabbar landet. Argentina invanderar de brittiska Falklandsöarna och Thacher svarar med att skicka den brittiska flottan för att återta öarna i ett två veckor kort krig. Kriget kräver 600 argentinares liv och 255 brittiska.
Kriget är orsaken till att hon återväljs vid valet 1983.
Hon vinner en tredje gång 1987, inte av egen kraft (hon förlorar stort), utan pga ett osedvanligt svagt Labour och en försiktig konjunktur uppgång.
Men bortom kärnväljarna i södra England växte ilskan i spåren av
fackföreningarnas strejker, ”shoot-to-kill” policyn i Nordirland, och
händelser som polisens räd på BBC:s kontor i Glasgow 1987,
Hillsboroughkatastrofen 1989, ”poll tax”-kravallerna 1990.
Men då var hon redan maktfullkomlig och ansåg att hon inte hade fel. Hon talade om sig själv i drottningtermer.
Hon hade ett modigt kurage som människa. Hon gick sin väg rakt fram utan att titta åt sidan eller lyssna på andra. Hon hade lärt sig genom sin uppväxt att jag kan och jag ger mig aldrig.
Hon underskattade motståndet inom sitt eget parti när hon lade en skattereform som lade en tyngre skattebörda på dem som var fattigast än på dem som var rika. Men hon var oeftergivlig och till slut blev hon en belastning för sitt parti och avsattes. Resten är som man säger:historia.
Andres Lokko ,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar