Borås stads Utbildningsförvaltning har gett ut ett häfte, Bildningsstaden Borås, som har fastställts av Utbildningsnämnden.
Med tanke på innehållet torde det korrekta namnet på häftet vara ”Utbildningsstaden Borås”. Det är gott nog att försöka sträva efter att bli en känd utbildningsstad.
Med bildning menas förmågan till kritiskt tänkande, en särskild värdegrund och förmågan att söka kunskap. Det är förmågan att tänka självständigt och kritiskt som är grundläggande i bildning. Det är helt enkelt mil ifrån den katederskola som Folkpartiet tvingar på svenska elever. Det ingår inte bildningsbegreppet i den skola som utbildningsnämndens ordförande, Anna Svalander (FP) så ideologiskt låst fast sig vid. Utbildning har ett avgränsat syfte, en början och ett slut. Till skillnad mot bildning som pågår hela livet alldeles oavsett politiska intentioner att föra skolpolitiken tillbaka till femtio-talet.
Jag frågar mig om det i Folkpartiets skolsverige går att föra ett resonemang om bildning när den enda förväntan på kunskap är att den går att mäta och betygsättas.
En skola som bygger på bildningstanken öppnar upp för kreativitet och perspektivförskjutning. Bildningsidealet är organiskt och utbildningsidealet är mekaniskt. Utbildningsidealet hos Folkpartiet har sin motsvarighet i det löpande bandet i industrin.
”Jag vill skapa bildningsstaden Borås genom att fortsätta fokusera på kunskap, säkerställa arbetsro, satsa på kunniga och engagerade lärare”, skriver Anna Svalander i en debattartikel under valet.
Hur ska hon och folkpartiet kunna skapa ett bildningsklimat när den utbildningspolitik som Folkpartiet representerar inte alls tar hänsyn till den pedagogik som behövs om det ska vara bildning som ska formeras?
Jag ställer mig helt enkelt oförstående till en broschyr med titeln ”Bildningsstaden Borås” som helt och hållet utelämnat bildningsförbundens betydelse för bildandet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar