Häromdagen fick Centerpartiet utrymme i media för sin gamla vision om nystartszoner (har jag tidigare skrivit om här). I fredags fick Kristdemokraterna utrymme för sin gamla dröm om en civilkuragelag. D.v.s. att bli straffad för brist på civilkurage vilket förmodligen är ett led i Kd:s kampanj om ett mänskligare samhälle.
Kristdemokraterna har det sannerligen inte lätt och därför greppar de panikslaget efter minsta halmstrå att häva sig upp ur fyraprocentträsket.
Och de allra flesta som ser en medmänniska i nöd reagerar instinktivt med att försöka komma till hjälp. Det är som att människan styrs av ett slags nedärvd moralisk kompass – och känner en skyldighet att komma till undsättning.
Andra vill hjälpa till men vågar inte – eller kan inte. Kanske blir man helt enkelt paralyserad i stunden. Det finns situationer där det rationella tänkandet blir blockerat, situationer där man inte ens klarar av att agera spontant.
Och så finns det ett fåtal som inte skulle lyfta ett finger för en annan människa. Någonsin. Jag är rädd att den gruppen kommer att öka i takt med det egoistiska och ”tänk främst på dig själv” samhälle som Kristdemokraterna varit del i att bygga upp.
Alliansregeringen har, för att blidka Kristdemokraterna, låtit utredaren Olle Abrahamsson, justitiedepartementets rättschef, belysa frågan. Olle tycker inte att det är någon bra idé.
I USA har tre delstater infört civilkuragelagar: Vermont, Rhode Island och Minnesota. Inte i någon av de tre staterna har någon blivit dömd för passivitet, lagen har alltså inte använts
Beatrice Ask, justitieminister och moderat, avvaktar remissrundan innan hon säger något. Det gör hon rätt i. Remissrundan kommer förmodligen att göra tummen ned till en civilkuragelag. Det kommer alla att tycka utom det mycket märkliga Kristdemokraterna.
Civilkuragelagen tillför ingenting – den är helt onödig enligt min mening.
Så här resonerar en kristdemokrat. Och så här en moderat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar