Katederundervisning är enklast för läraren.

Katederundervisning är den traditionella undervisningsformen i skolan vilket människor i min generation känner igen sig i. Undervisningen styrs av läraren genom föreläsning, förevisning och förhör med klassen kollektivt. Det är en passiv undervisningsform och ett passivt inlärande. Motsatsen är att individualisera inlärning med mer av grupparbete. Det är ett aktivt förhållningssätt till undervisningen som ställer högre krav på eleven men framför allt på läraren.





Jag ser katederundervisning huvudsakligen som någonting negativt för att jag tror mig veta att när läraren ställer sig bakom katedern måste han/hon undervisa alla elever samtidigt och på samma sätt. Det blir inte speciellt hög kvalitet på mötet mellan lärare och elev. En stor del av gruppen elever har svårt att ta till sig information på det sättet. Det som läraren säger från katedern går rätt över huvudet på många elever och är inte tillräckligt utmanande för många andra.

Därför tror jag att Jan Björklund (FP) och utbildningsminister har farit iväg med sin konservativa kunskapsvåg. Han har blivit sin ideologis fånge. Han missar att en lärare kan vara en auktoritet utan kateder. Man kanske skulle låta Björklund få göra ett kunskapstest där han kanske kunde bena ut begreppen auktoritet och auktoritär.


Ju större klasser desto mer av katederundervisning gissar jag. Därför är det förvånande att Björklund inte inser det uppenbara. Klasserna är för stora för att läraren ska kunna se alla elever och därför blir det kollektiviserande katederundervisning.


Ann-Sofie Wågström har skrivit om Björklunds senaste påhitt men också Sebastian som inte är odelat förtjust i Björklund.Det finns folkpartister som har problem med den auktoritära Jan Björklund, en av dem är Mark Klamberg. Men här har du en folkpartist, Helen von Schantz, som sväljer katederundervisningen med hull och hår.