lördag 28 december 2013

Dags att sluta leka affär inom sjukvården.

Socialdemokratin påverkades av nyliberalismen under slutet av 80-talet vilket kom att spela en avgörande roll för att införa New Public Management (NPM). Det är därför befriande att Stefan Löfven nu har insett att patientens behov måste ställas framför marknadens behov.

Sjukvården styrs alltmer enligt marknadsmässiga principer framtagna för varuproduktion. Resultatet har blivit ett styrsystem i vården vars tillämpning på välfärdssektorn starkt kritiseras, också från många ekonomer och statsvetare. NPM representerar en logik som är främmande för sjukvårdens inre arbete. NPM passar bättre på Volvo eller SKL än i sjukvård eller överhuvudtaget inom välfärden.

Alliansens reformer med vårdgarantin samt kömiljard är typiska exempel på NPM. Vårdgarantin är lätt att mäta - antingen uppnår sjukhusen målen eller så gör de inte det. De som klarar mätningen får del av kömiljarden.
Socialstyrelsen har låtit utvärdera effekterna av dels vårdgarantin, dels den så kallade kömiljarden. Deras utvärdering visar att vårdköerna har kortats, men också att undanträngning i vården som effekt av vårdgarantin förekommer.

Det innebär att du behöver vara relativt frisk för att dra nytta av Göran Hägglunds sjukvårdspolitik. Är du ­gammal, multisjuk eller kroniker -så får du vänta. Den politiken samt NPM underlättar inte att uppnå sjukvårdlagens portalparagraf.

"2 § Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen.
   Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården"



Vi behöver därför hitta ett annat system än NPM för att styra sjukvården. Jag tycker också att det är dags att sluta leka affär och skrota beställare- utförarmodellen. Vi behöver också vara mer kreativa än Göran Hägglund och hitta andra sätt att korta köer. Sjukvården är viktig för svensken och vi Socialdemokrater skall ha det största förtroendet bland väljarna inom sjukvårdsfrågorna
.

torsdag 26 december 2013

Egenintresset ljuger aldrig!

Sällan har försvaret för egenintresset dolts så illa bakom siffertrixande och blå dunster som när Jan Ericson (M) försvarar regeringens skattesänkningar. I debattartikel, 19 december, i Borås Tidning skriver riksdagsledamoten att:

"skatteintäkterna ökat och välfärden har fått mer pengar – tack vare att fler kommit i arbete och utanförskapet har minskat."

Jag undrar i vilken värld den mannen lever i. Inte är det samma som den jag lever i. Arbetslöshetssiffrorna och utanförskapet är högre än någonsin. Välfärden skriker efter fler människor samtidigt som Alliansen slösar med de skattepengar som finns på dyra projekt som sänkningen av arbetsgivaravgiften för unga människor och på sänkningen av krogmomsen.

Jan Ericson utnyttjar Riksdagens Utredningstjänsts trovärdighet genom att basera sina siffror på RUTs utredning utan att redovisa den i sin helhet. Det är ytterst svårt att få ut utredningen om inte Ericson själv lägger ut den i sin helhet. Han har valt att, på sin blogg 11 december, lägga ut av honom valda delar.

Den här utredningen från RUT visar tvärtemot vad Jan Ericson försöker bevisa.

Jan Ericson blev invald för Moderaterna vid riksdagsvalet 2006. Det olyckliga valet.
I oktober 2006 fick en riksdagsledamot 50.000 kronor/månad i arvode. Låt oss anta att Jan Ericson inte fått någon ökning av sitt arvode sedan dess ( i själva verket tjänar han i dag 59.800 kronor/månad). Hur mycket betalade han i skatt 2006 och hur mycket får han betala nu.

Svaret är att Jan Ericson betalar 109.812 kronor mindre per år i skatt i dag än vad han gjorde när han tillträdde som riksdagsledamot!


"Egenintresset ljuger aldrig" som Karl Marx en gång sa.