måndag 25 juli 2011

Anders Behring Breivik är ingen förvirrad galning!


Det som Anders Behring Breivik har gjort är så genomuselt, avskyvärt och bestialiskt att det är svårt att greppa. Min familj har följt dramat via nyheterna och våra tankar har gått till de anhöriga. Till dem som har förlorat en arbetskamrat, en vän, en kärlek eller sina barn men även till dem som har överlevt denna helveteskväll. Men tankarna har också snurrat om vad det är som formar detta oerhörda hat och denna uppenbara brist på empati. Historien har sannerligen uppvisat människor med samma hat och brist på empati.

Vissa svenska parlamentariker var snabba att skylla dådet på islamistisk terror. ”Hur stor är sannolikheten att någon annan än muslimska terrorister ligger bakom bombdådet?”, formulerade exempelvis en SD-riksdagsledamoten (Björn Söder) ryggradsmässigt på sin dynghög till twitter bara timmarna efter bombattentatet i Oslo. När SD insåg att det var en ljus och blond norsk gutt var det helt plötsligt en ensam galning. Det är ett retoriskt sätt att förringa deras egen betydelse i att forma den idévärld som Breivik delar med främlingsfientliga grupper och partier.

Breivik kan aldrig avfärdas som en förvirrad galning. Han kan ha agerat ensam men han hade en idévärld som han delade med andra. Det var Breiviks djupa ideologiska övertygelse som fick honom att vilja ta död på en hel generation unga socialdemokrater. Om vi avfärdar honom som galning så förminskar vi det terrorbrott som han har begått. Ett brott begånget pga. hat mot det mångkulturella samhället som han och, låt mig säga det med eftertryck, många med honom skyller det socialdemokratiska samhällsbyggandet på.

Att kritisera det mångkulturella samhället och utmåla islam som ett hot anses inte särskilt extremt längre. Sådant är vardagsmat, även i den svenska politiska debatten. I de europeiska parlamenten sitter partier som delar Breiviks syn på mångkultur och islam. Breivik har samma grundvärderingar som dessa partier bygger sin politik på. Breivik skrev sina inlägg på den norska sajten ”document.no” och motsvarigheten till den i Sverige är ”politisktinkorrekt.se”.

Alla som på något sätt deltar i debatten om internationell solidaritet vet att Breiviks åsikter är en bärande del i näthatet. På internet hotas dagligen debattörer som står för demokrati och humanism.

Han var inte ensam. Han hämtade näring ur samhällsdebatten. Det är smärtsamt att skriva. Men det är sant.

Ty vad vi konstaterar är hur hatet, föraktet, anklagelserna, misstänkliggörandena, hetsen och den illvilliga propagandan mot socialdemokratin i allmänhet och islam i synnerhet växer och sprids inte minst på nätet av företrädare för denna höger.


Lasse har också skrivit om detta. Röda Berget om varför Breivik vill döda unga socialdemokrater. Krister Kronlid har råkat ut för sverigedemokraternas hat. Sebastian Stenholm vill att vi ska stå upp för de socialdemokratiska värderingarna mot hatet.

fredag 8 juli 2011

Juholt pressar moderaterna!


Jag slutar aldrig att förundras över hur pass panikslaget Moderata samlingspartiet egentligen är. Kanske inte så konstigt eftersom de inte har några nya idéer eller tankar om Sveriges framtid mer än ytterligare jobbskatteavdrag. Efter inspiration av den gamla jobbskattesajten startar nu M en sajt som de kallar ”Juholts sedelpress”. Jag är inte helt säker på att det är en av moderaternas allra bästa idéer. Den uttrycker väl om något mest deras egen rädsla över att inte längre vara i majoritet.

Men moderaterna har väldigt svårt att inse att vi inte gör samma bedömningar som de. Vi tänker ex inte genomföra den femte jobbskatteavdraget. Vi gör helt enkelt andra prioriteringar.

Ska bli intressant att följa hur högt moderaterna kan addera innan de känner det pinsamt. Hur som helst höjer de temperaturen mellan S och M. För att inte försvåra de framtida förhandlingarna med MP utmanar de inte dem på samma sätt.

Aftonbladets ledarblogg ger fler exempel på Juholts pressar.

Röda Berget och Annika Högberg har också observerat moderaternas senaste tillskott i valkampanjen inför 2014.

tisdag 5 juli 2011

Att förstatliga skolan är ingen bra idé!


En majoritet av svenska folket tycker att skolan bör förstatligas visar en undersökning gjord av Novus på uppdrag av Lärarnas Riksförbund. På den raka frågan om skolan bör förstatligas svarar 56 procent av de tillfrågade ja. Om detta hade LR kallat till Almedalsseminarium på måndagen.

Det var väl tur att undersökningen visade just det resultatet eftersom Lärarnas Riksförbund driver frågan om att förstatliga skolan. Av de politiska partierna driver Folkpartiet frågan hårt.

LR berättade säkert inte att när staten styrde skolan uppfattades skolan som en byråkratisk koloss med detaljerad styrning i stort som i smått. Det var besvärligt med det dubbelkommando som orsakades av att lärare var statligt anställda men övrig personal anställd av kommunen. Det var otydligt att lokaler och skolmat hade kommunal styrning medan regelverket var statligt.

Argumentationen för att kommunalisera skolan var ungefär så här om jag minns rätt. Kommunaliseringen gjorde det möjligt att konkretisera de nationella kursplanerna till lokal plan, d.v.s. lärarna kunde vara med och utveckla målen med hänsyn till de lokala förhållandena. Genom kommunaliseringen skulle lärarens yrkesroll stärkas.

Genom reformen skulle inte bara föräldrar ges större möjlighet till insyn och ett större engagemang för verksamheten utan även personalens engagemang och kreativitet skulle öka. Kommunaliseringen skulle medföra att skolan blev mer likvärdig för alla elever och att alla elever fick chansen att utvecklas individuellt ur ett pedagogiskt perspektiv.

När det gäller kommunaliseringen av skolan som genomfördes 1992 är det värt att känna till att den inte var en ensam reform. Utöver införandet av skolpeng och möjligheten att starta fristående skolor genomfördes i samband (före och efter) med kommunaliseringen en rad genomgripande reformer inom skolväsendet. Lärarutbildningen gjordes om, gymnasieskolans linjer blev program och de tvååriga linjerna försvann, en ny läroplan infördes, liksom ett nytt målrelaterat betygssystem.

Det är därför omöjligt att ange vilken effekt kommunaliseringen eller andra åtgärder har haft på hur dagens skola fungerar.

Det är möjligt att det inte blev just som utbildningsminister Göran Persson vision av kommunaliseringen var men det är lite grunt från Lärarnas Riksförbund att vilja förstatliga bara för att höja den status som de anser att lärarna förlorade på reformen. Skolan är säkert värd fler argument än så för att förändras.

Erik Lakomaa, ekonomie doktor, Handelshögskolan , säger så här:

”Med tanke på detta är det naivt att tro att man genom att återförstatliga skolan skulle kunna lösa de problem som beskrivs. Skall man utifrån de begränsade empiriska underlag som finns att tillgå ändå försöka sig på en slutsats bör snarast denna bli att kommunaliseringen uppnådde ungefär det som den var avsett att göra. Den löste inte alla skolans problem i ett slag men den såg till att genom att flytta ansvaret närmare skattebetalarna bryta en ohållbar utveckling”.

Jag tycker att det är högst tveksamt om skolans problem verkligen är organisatoriska. Inte ens lärarnas problem är organisatoriska. Det stora problemet är att skolan redan nu håller på att förstatligas genom att friskolorna står utanför kommunernas ansvar för skolan. Kommunen har ingen vetorätt vid etablering de har ingen verklig insyn i dem utan allt detta sker genom statens försorg. Kommunen har bara att betala notan. Friskolorna är ett kolossalt smygförstatligande.

Lars Leijonborgs version av kommunaliseringen. SKL:s syn på förstatligande av skolan.

Så här resonerar Kristina Klempt (FP), som dessutom är lärare.