fredag 31 december 2010

Betala vad det faktiskt kostar!


I mitt 201:a blogginlägg för året kommer jag att skriva om hushållsnära tjänster.


Hushållsnära tjänster påstås numera vara en vinstaffär för staten, enligt Almega. Fan tro´t sa Bull. Jag säger höj skatten på hushållsnära tjänster.


Centerpartiet i Wilhelmina har som första pris i tävlingen ” Se möjligheterna och använd Dig av de verktyg som finns” ett presentkort på hushållsnära tjänster. Tacka tusan för det. Antalet som använder sig av Rut i de trakterna kan räknas i promillen.


Fakta är att Rut-avdraget är på 1,2 miljarder kronor under 2010 och det berör 1,47% av befolkningen. Naturligtvis mest främst i Stockholmsområdet. I Västra Götalands regionen är det i Kungsbacka som flest använder sig av avdraget, 2,46%. I Färgelanda är det enbart 0,46%.
Självklart kan de som brukar städning i hemmet betala vad det faktiskt kostar. Även sossar i Stockholm. Är någon förvånad över att flest nyttjar avdraget på Östermalm. Låt otyget fortsätta ett par år till så har folk vant sig vid pigornas tjänster som överklassen inte värderar till det rätta priset.

Vi kunde ha skapat mycket mer välfärd för 1,2 miljarder eller hur?


Iakttagaren önskar alla ett mycket bättre 2011 än vad skitåret 2010 blev.


Ett Gott Nytt År!

tisdag 21 december 2010

Trygghet eller otrygghet för alla?

Regeringen importerar en utredare från Frankrike, Pierre Cahuc, för att se över svensk arbetsrätt. Någon som är förvånad över att han kom fram till att skrota turordningsreglerna?

Enligt utredaren bör turordningsreglerna avskaffas och ersättas med differentierade arbetsgivaravgifter. Så att ju fler som sägs upp ju högre blir arbetsgivaravgiften. Och så att kostnaden blir högre ju längre den uppsagde arbetat. Arbetsgivaren får säga upp vem han vill och rapporten anger inte om arbetsgivaren behöver ange varför.
Arbetsgivarens kostnad ska också vara oberoende av anställningsformen. På så sätt ska arbetskraftens tudelning undvikas. Det ska alltså kosta lika mycket att säga upp en visstidsanställd som en tillsvidareanställd som arbetat lika länge i företaget.
Slutsatsen är då att det inte är aktuellt att minska antalet giltiga visstidsanställningar och därigenom göra fler människor trygga. Syftet är istället att göra alla människor lika otrygga. Det är den moderatstyrda regeringen som har gett företagen möjlighet till det ökade antalet visstidsanställda.

I forskningsrapporten om svensk lönebildning sägs naturligtvis inget om lönebonus och löner i sexsiffriga belopp och svenska VD:s och deras förmåner. Däremot kommer professor Nils Gottfries från Uppsala universitet på den kreativa idén att varför inte införa en gammellön. Vi har ju ungdomslöner gubevars. Äldre över 55 år producerar inte lika mycket och borde därför inte ha lika hög lön som andra i likvärdigt yrke. Löneökningen har legat på 4 % i snitt sedan 90 – talet. Det är för högt enligt professorn. Äldre och yngre borde avstå lön och därmed minska löneökningstakten!
Behöver jag säga att den arbetsrättsliga lagstiftningen behöver gå en helt annan väg med mer av trygghet och mindre av otrygga visstidsanställningar och timtid. Det borde LO hålla med mig om eller hur?

Man kan bara önska att julen redan nu manar professorn till eftertanke.


Läs mer på Marios blog, Leinos blog och även från Kaj Ravinge.

Själv lär professorn bli äldre, om han har tur, och då ändrar han förmodligen uppfattning.

Marika Lindgren Åsbrink skriver mycket initierat om tillväxt och att S historiskt varit bäst på det.
Lena Sommestad skriver som vanligt mycket bra om Primegate.

I Berlusconis fotspår!

Att staten granskar nya programidéer hos public service och dessutom låter konkurrenter tycka till om idéerna är inte vad man kan begära av ett demokratiskt land.
Genom beslutet frångår regeringen och riksdagen den tidigare inriktningen om att public service ska ha en långtgående frihet i allmänhetens intresse.

Så här säger SR:s vd Mats Svegfors:

"– Radio- och tv-myndigheten ska skicka ut vår verksamhetsidé på remiss till de kommersiella aktörerna på marknaden innan vi kan lansera tjänsten. Det kommer att dröja tre fyra månader innan vi får ett beslut. Under den tiden kan kommersiella aktörer rakt av ta vår idé och genomföra den"

Jag kan inte undgå att känna att regeringen lagt sig platt för de kommersiella mediebolagen. Exempelvis SVT Play hade förmodligen inte fått genomföras om reglerna funnits. Den helt massiva lobbyverksamheten från främst TV4 har därmed lyckats till förfång för allmänheten.

Varför denna faiblesse för reklam från den public service hatande alliansen?
De svenska TV-tittarna och radiolyssnarna förtjänar en bättre regering.

Här kan du läsa två som tycker som jag, Bo Widegren och Martin Moberg.
Det kan ju också, för jämvikten, vara intressant att läsa en folkpartists argument varför det är bra med förhandsgranskning, Mikael Ståldal.

måndag 20 december 2010

Klassamhället existerar!

I morse dök kvicksilvret ned till nivån 15 minusgrader. Sannerligen kallt. Men det är inte bara vintern som gör Sverige kallt utan även människors trygghet har sjunkit till oanade minusgrader i Sverige.
Enligt Arbetsförmedlingens prognoser kommer, om nuvarande utveckling håller i sig, enbart en fjärdedel av landets arbetslösa få ersättningar från a-kassan. Orsaken är regeringens synnerligen hårda regler för att kvalificera sig och att ex den korta tid som deltidare får vara kvar i a-kassan. I det läget vill alliansens företrädare införa obligatorisk a-kassa.

I slutet av 1800-talet fanns i princip ingen annan hjälp för den som blev arbetslös än den kommunala fattigvården. Den tidiga fackföreningsrörelsen insåg att något var tvunget att göras och skapade därför egna fackliga a-kassor. Typograferna var först 1885 och de betalades helt av medlemsavgifter. Ersättningen var ytterst låg och restriktionerna för att få den var stora.
Efter många och långa utredningar, i början av trettiotalet var arbetslösheten 24 %, infördes 1935 statliga bidrag till kassorna.

A-kassan är viktig för alla. Den hindrar löntagare från att konkurrera med varandra. Ingen ska behöva ta ett jobb med lägre lön än ersättningen från a-kassan. Därmed skapar a-kasseersättningen ett golv. Sänks ersättningen så sänks golvet och hela lönebildningen påverkas. Därför ligger det i löntagarnas intresse att de arbetslösa har en rimlig ersättning – för allas skull – för den som arbetar och för den som är arbetslös – och ingen bortre parantes. Det är syftet med a-kassan – att hålla uppe lönerna vid lågkonjunktur, hindra lönedumpning och att den som står utan arbete ska ha en försörjning till dess att ett arbete hittas.


Fler och fler människor kommer alltså att få sin försörjning från socialbidrag eftersom de inte kan få ett jobb och inte längre får försörjning från sin försäkring. A-kassan betalas till en del av arbetstagaren och en del av staten. När nu fler och fler får socialbidrag förstärks statens ekonomi och motsvarande försämring av ekonomin sker i kommunen. Anders Borg sträcker på sig och tar ansvar för den goda ekonomin som staten får på bekostnad av sämre ekonomi i kommunerna.

Den här utvecklingen är förödande för a-kassan som idé. Den successiva nedmonteringen av a-kassan kommer att leda till att människor ordnar egna individuella försäkringslösningar. Och det, innebär att utvecklingen är ett direkt hot mot grunden i den svenska generella välfärdsmodellen.

Kjell Ratio från bloggen utredarna har skrivit mycket intressant om detta.

Idag finns en majoritet i riksdagen för att fler personer ska få 80 procent av sin tidigare lön i a-kassa. Endast 12 % av heltidsanställda får ut 80 % av sin lön idag. Majoriteten har uppstått eftersom Sverigedemokraterna bestämt sig för att stödja två motioner från Socialdemokraterna(vi kan naturligtvis inte dra tillbaka våra motioner bara för att SD valt att stödja dem även om borgarna nu skriker högt). En av dessa motionärer är vår egen Phia Andersson från Marks kommun. Jag kan bara vädja till att en bortre parantes inte införs. Det är inte människors ovilja till att arbeta som är orsaken till att de inte får ett arbete. Orsaken är naturligtvis att det inte finns arbete till alla.
Alliansens företrädare vill naturligtvis inte ha en förstärkt a-kassa. Det motverkar deras planer på individuella lösningar och lönedumpningar.

Jag kan slutligen inte undanlåta er ett bevis av att överklasskärringar fortfarande existerar. Läs här Helena Rivière (M) åsikter om a-kassan. Man kan undra om vi överhuvudtaget lever i samma värld.

Ann-Sofie Wågström, Martin Moberg och Göran Johansson skriver om a-kassan.
Rosen(rasande), Martin Moberg och Esbati har bloggat om överklasskärringar.

Kommunalt självstyre - snart ett minne blott?

Maria Larsson kommer att ta de kommuner som inte redan har infört privatisering av hemtjänst i herrans tukt och förmaning. Senast 2014 ska det vara genomfört hotar hon annars väntar lagstiftning.

Det kommunala självstyret är numera klart inskränkt.

onsdag 8 december 2010

Hjälper det att införa kadaverdiciplinskola?

I Pisarapporten som publicerades igår bekräftas att svenska skolelevers resultat år från år försämras. Många söker orsakerna till det och Jan Björklund skyller, som alltid när det är något negativt, på socialdemokratisk skolpolitik.

I skolverkets rapport om Pisaundersökningen står det att:

"Sverige har länge lyfts fram som ett av de mest likvärdiga länderna. Men PISA 2009 visar att Sverige även tappat sin topposition när det gäller likvärdighet och numera ligger på en högst genomsnittlig nivå. PISA visar, i jämförelse med andra länder, ökade skillnader mellan hög- och lågpresterande elever och en förstärkt betydelse av elevers socioekonomiska bakgrund. Över tid har även skillnader mellan hög- och lågpresterande skolor ökat".


Nu börjar den ojämlikhet som har varit syftet med den borgerliga politiken att ge resultat. Det fria skolvalet, friskolereformen har sett till att öka segregeringen i samhället. Den ökade segregeringen och ojämlikheten ger utslag i svenska elevers kunskapsnivå. Det är det som är orsaken. Jan Björklunds kadaverdiciplinskola kommer inte att hjälpa upp svagpresterande elevers resultat. Det ansvar som Björklunds skola lägger på individen och hemmet hjälper enbart de elever som har goda förutsättningar från början.

Det är inte rimligt att skylla på socialdemokraterna längre. Det ojämlika samhället är Alliansregeringens fel!

Intressant analys ges i skolverkets rapport ”vad påverkar resultatet i svensk grundskola?

Andra som skriver om Pisa rapporten och Jan Björklunds otillräcklighet är Martin Moberg, Roger Jönsson, Ann-Sofie Wågström, Moteld bland andra.

söndag 5 december 2010

Politik handlar inte om vem som är mest modern för stunden!

Låt inte eftervalsdebatten bli ett ”chickenrace” över vem som kan vara mest modern.

Jag håller definitivt inte med om allt som Mona sa i sitt linjetal på förtroenderådet men Mona har helt rätt när hon säger - "Ska vi socialdemokrater vinna val, så måste vi bli oss själva igen! Vi måste bli en levande socialdemokrati igen, med det folkflertal för ögonen, vars bästa, vars möjligheter, vars frihet och drömmar alltid har varit vårt syfte och mål".

Det är inte som Ulf Bjereld och Björn Fries ,i Aftonbladet debatt, föreslår att partiet ska bryta samarbetet med LO för att det uppfattas som omodernt.

Jag tycker snarare att det facklig-politiska samarbetet skall intensifieras. Och då starta med att bjuda in andra fack förutom LO.

När det gäller Mona Sahlins linjetal vid förtroenderådets möte i andra kammarsalen i riksdagen igår finns det en hel del att säga.

Det är klart att vi ska vara ett parti för hela folket, vilket vi alltid har varit, men vi får aldrig glömma att vi är ett parti för dem som inte har en egen röst. Jag motsätter mig och tycker illa om den klassificering som media gör av väljare som förlorare och vinnare och vilket parti som värnar om vem. Vem värnar om förlorarna om inte vi gör det. Tror någon på fullt allvar att alliansen värnar dem som inte har jobb eller är sjuka.

Vårt mål har alltid varit full sysselsättning – arbete åt alla. Men det betyder inte att vi lämnar dem som inte har arbete utanför. Och det var det som valet handlade om 2010.
Men vi ska inte låta som alliansen och tala om att den som inte har förmågan att skaffa sig ett arbete får leva på socialbidrag på sin höjd. För det är det som Mona säger då hon, liksom moderater, menar att a-kassan skall trappas av över tid. Vi måste som Mona faktiskt snuddar vid - höja taket för att A-kassan skall vara en rejäl försäkring för så många som möjligt. Idag är den inte det.
Nej – jag tror inte att lösningen på ungdomsarbetslösheten är Danmarks flexicurity eller IF Metalls låga löner till ungdomar.

Monas analys av skatterna skildrar förmodligen vilka människor hon träffade och vilka jag träffade i valet. När jag knackade dörr eller träffade människor var det ingen- säg ingen- som nämnde fastighetsskatten. Men folk var förbannade på bensinskatten.

Slutsatsen om jobbskattens förträfflighet delas inte av forskare och har inte visat sig frammana några ytterligare jobb. Teorin bakom jobbskatteavdraget är ju, för den som glömt det, att den som är arbetslös skall jaga jobb lite mer och ta låglönejobb bara det är mer pengar än a-kassan.

Men jag tycker det är positivt att Mona nämner i sitt tal om jämlikhet och utveckling – både och, aldrig antingen eller. Det är, har varit och måste förbli Socialdemokratins stora uppdrag.

Jag delar Mona´s syn på att vi ska sätta välfärdens kvalitet före privatiseringar. Kvaliteten skall vara bäst oavsett driftsform.

Jag delar även Mona´s uppfattning att vi måste bli bättre på internationella kontakter med systerpartier och organisationer. För den internationella solidariteten och för vår gemensamma globala framtid är det vår skyldighet som parti.

Men om vi struntar i alla personstrider så har vi nu en rejäl chans att återta det utrymme som Moderaterna har släppt. De släppte nämligen utrymmet som de ägde 2006 som innebar att de förmedlade ett framtidsperspektiv. 2010 har moderaterna förbrukat all sin kraft på förvaltning av statsfinanserna och på vårdandet av sitt eget varumärke.Kriskommissionen måste fokusera på frågorna kring:Var finns alla idéer om hur de nya finanskriserna som kommer att komma ska förhindras, av hur nya företag och jobb ska växa fram (fall inte i RUT-fällan), om forskning och utveckling och om hur ett samhälle som ger alla lika, nya och jämlika möjligheter. Om det borde vi tala!

Och vi klarar oss bra ensamma! Eventuella överenskommelser med andra partier kan vänta till efter den 17 september, 2014.


Så här har jag funderat direkt efter valet.

fredag 3 december 2010

Mina tankar om valet 2010.

SVT har enligt Rapport kommit över ett exemplar av den valanalys som kommer att presenteras för förtroenderådet i morgon den 4 december. ( Partiet verkar läcka som ett såll efter valet). Där anges att det var den rödgröna uppgörelsen om den ekonomiska politiken som blev avgörande för valutgången. I uppgörelsen ingick höjd bensinskatt, fastighetsskatt och förmögenhetsskatten. Jag tycker dock att rapporten bortser från det faktum att redan 2008 då vi presenterade samarbetet med miljöpartiet sjönk socialdemokraternas opinionssiffror. Under våren hölls siffrorna för de rödgröna uppe av MP.

Men om det här är vad kriskommissionen kommer att presentera så säger jag. Det är inte tillräckligt. Det finns flera slutsatser att dra och det handlar inte om vilka som måste gå eller är skyldiga. Det handlar om att göra jobbet rätt den här gången.

Här är Moderaternas valanalys.

Veckan efter valförlusten skrev jag ned följande text med min bedömning varför vi förlorade valet. Tanken var att jag skulle publicera den i Borås AK:s egen medlemstidning men av en hel rad anledningar har inte tidningen kommit ut.

Jag publicerar mina tankar så här istället.

Det blåser fortsatt högervind i Sverige – och inte minst en kall främlingsfientlig vind.

Högeralliansen kommer att fortsätta regera Sverige i fyra år till – men i minoritet. Därtill har vi ett starkt främlingsfientligt parti i riksdagen.

Valet 2010 blev till ett historiskt nederlag för socialdemokratin. Inte sedan valet 1914 har vi haft så låga siffror som ca 30 procent. Det är också ungefär fem procentenheter lägre än det (då) historiska nederlaget 2006. 2010 kommer att gå till historien som ett riktigt praktuselt val för oss. En glädje är dock att det inte alls har gått så dåligt i kommun- och landstingsvalen som i riksdagsvalet. Där finns också en slutsats att dra som jag tangerar lite längre ned.

På ytan går det att finna en rad olika orsaker till att det gick så illa. De inledningsvis höga opinionssiffrorna gjorde att vi underskattade motståndarna och vårt från början ambitiösa förändringsarbete kom av sig. Vi uppfattade inte heller att väljarna hade en annan verklighetsuppfattning än vad vi hade. Vi förlorade initiativet i november 2008 då vi presenterade miljöpartiet som regeringspartner men där inte vänsterpartiet var med. Vi lyckades aldrig ta tillbaka initiativet efter det.

Alliansen tillsammans med media har lyckats styra dagordningen. Greklandskrisen dök upp och visade en motpol till alliansens politik och i den spegeln framstod Anders Borg som trygg och ansvarsfull. Skatter och plånboksfrågor styrde debatten istället för välfärdsfrågorna.
Mona Sahlins dåliga förtroende har slagit igenom i väljarens beteende och i mediernas rapportering och naturligtvis har det motsatta gällt Fredrik Reinfeldt och Anders Borg.
Det går därmed inte att bortse från att kanske Fredrik Reinfeldt och Anders Borg har betytt ca 6-7 % plus på moderaternas resultat och att Mona Sahlin kanske har betytt ca 3-4 % negativt på socialdemokraternas resultat.

Socialdemokraterna har förlorat på samarbetet med MP och V. Högerfalangen inom partiet har inte velat ha V med i båten och vänsterfalangen har inte velat ha MP.

Det har saknats en ideologisk riktning i vår politik. Vi har sneglat alltför mycket på storstadsväljarna. Därigenom har partiet varit otydligt. Vi har varit emot jobbskatteavdragen pga. att dessa förorsakar ökade klasskillnader och tagit resurser från välfärden men vi har trots det accepterat tre av fyra jobbskatteavdrag. Vi är för kommunalt drivna skolor men vi accepterar friskolor. Vi vill sänka tjänstemomsen på den offentliga ekonomins bekostnad men är emot RUT-avdraget. Det har gjort att väljaren inte sett en klar och tydlig skillnad mellan blocken och partierna. Det förvirrade även vana politiker och valarbetare.

Men om vi tittar på hur valen har utfallit under åren så har något annat också inträffat som kan förklara vår kris. Under åren 1932 till 1988 fick vi aldrig någonsin under 40 % i något av alla valen. Men sedan 1991 har vi endast vid ett tillfälle nått över 40 % (1994).

Av alla förvärvsarbetande i Sverige röstade enbart 22 procent på socialdemokratin och av LO – medlemmarna enbart 51 procent.

Grunden i vår rörelse har varit konflikten mellan arbete och kapital, mellan arbetare och tjänstemän och företagare. Vänster-högerdimensionen dominans har möjliggjort den unika maktställning vi tidigare har haft. Vi har då lyckats med balansstycket att både arbetare och tjänstemannakåren har röstat på oss. Både arbetarklassen och medelklassen fann att socialdemokratin passade deras syften bäst.

Men allt tyder på att industrisamhället är historia och något annat har infunnit sig. Ett samhälle som inte är uppbyggt på kollektivet utan är mer individualiserat eller gruppegoistisk. Allt färre väljare identifierar sig som arbetareklass. Snarare är vår tids arbetareklass invandrare boende i förorten vilket är en alldeles för liten grupp för att uppväga tappet av väljare till partiet.

Partiet har nu tillsatt en kriskommission, på samma sätt som efter kosackvalet 1929, med fyra undergrupper. Det är glädjande att Anders Österberg –toppolitiker- i Borås ingår i den. Dock är ingen från gräsrotsnivå, dvs. vanlig medlem, inbjuden till någon av grupperna.

Det är olyckligt att en maktstrid inom partiet nu har satts igång. En maktstrid som riskerar att skymma sikten för de verkliga problem som partiet står inför.
Maktstriden kan bara sluta på tre olika sätt – som jag ser det:
1/ Mona avgår. Mot det talar att det inte finns någon tillräckligt självklar utmanare.
2/ Några centralt placerade i partistyrelsen får inte fortsatt förtroende och får gå.
3/ Ingenting händer

Min gissning är så god som någon annans.

Men om vi struntar i alla personstrider så har vi nu en rejäl chans att återta det utrymme som Moderaterna har släppt. De släppte nämligen utrymmet som de ägde 2006 som innebar att de förmedlade ett framtidsperspektiv. 2010 har moderaterna förbrukat all sin kraft på förvaltning av statsfinanserna och på vårdandet av sitt eget varumärke.
Kriskommissionen måste fokusera på frågorna kring:
Var finns alla idéer om hur de nya finanskriserna som kommer att komma ska förhindras, av hur nya företag och jobb ska växa fram (fall inte i RUT-fällan), om forskning och utveckling och om hur ett samhälle som ger alla lika, nya och jämlika möjligheter. Om det borde vi tala!

Min förhoppning är att de som vill att partiet skall förnyas och med ordet förnyelse menar att partiet skall förflytta sig högerut inte kommer att bli tongivande i det fortsatta arbetet.

Låt oss tillsammans formulera svar på vår samtids problem och gemensamt hitta tillbaka till en valvinst år 2014, 2018 och vidare framåt!