lördag 27 april 2013

Varför kan folk tänka sig att rösta på ett så motbjudande parti?

Sverigedemokraterna är ett i grunden islamofobiskt, främlingsfientligt och rasistiskt parti. Har jag grund för ett sådant påstående. Det tycker jag.

Det gäller bara att grotta ned sig i deras motionsflora för att finna belägg för det. Och då talar jag inte om deras svans av våldsamt rasistiska underhuggare utan om vad riksdagsledamöter, deras toppolitiker, säger.

De säger sig vara för nolltolerans mot rasism trots att många av deras motioner motsäger detta. Bland annat vill SD införa ett angiverisystem i Sverige liknande det som fanns i forna Östtyskland. Partiet vill förbjuda tiggeri i Sverige för utländska medborgare dock inte för Svenskar. Straffet för att stå i ett gatuhörn och tigga för uppehället skall, enligt det motbjudande partiet, vara livstids utvisning. Svensk myndighet, kyrka och hjälporganisationer skall tvingas angiva papperslösa.

Dessutom vill partiet att de som idag har rätt att rösta i kommunalval, regionval samt lokala folkomröstningar skall vara svenska medborgare.  De vill begränsa tolkrätten för dem som inte är svenska medborgare.

Det rasistiska partiet går så långt att de återanvänder gamla nazistiska idéer med läger (förvaringscenter) där asylsökande kan förvaras till dess deras skäl har utretts och vara kvar till dess de kan utvisas.

-"Att man lägger sådana förslag beror på att man i grunden är ett rasistisk parti och att man inte alls har ändrat sig. Man har slipat språkbruket och putsat kostymen men förslagen är samma gamla rasistiska politik", säger Kalle Larsson som är ordförande i Centrum mot rasism.


Utåt, mot de väljare som de vill ta över från S och M, för de ett slags förfinat språk men under det finns samma slags pöbel som alltid även hos deras ledande företrädare. Det skulle sannerligen inte finnas många kvar om de följde noll toleransen. De har putsat på språkbruket och tagit på sig kostym och slips men i grunden är de ett djupt rasistiskt parti.

Metro , Expo ,
Roger Jönsson , Johannes blogg ,

söndag 14 april 2013

Fördomsfulla skribenter gillar jag inte!

Jag inser att Borås Tidning är en moderat tidning som bedriver moderat propaganda. Det innebär att BT:s största fiende är Socialdemokratin, ett parti som fick nästan 34 procent av rösterna vid senaste kommunalvalet i Borås. Innebär säkert att BT har många Socialdemokratiska väljare som läsare av tidningen. Det beror naturligtvis inte på att tidningens ledaråsikter gillas av alla. Det beror helt enkelt på att det inte finns något lokalt alternativ.

Jag prenumererar på tidningen trots att den inte är Socialdemokratisk, för jag vill läsa om de lokala nyheterna. På köpet får jag ledarskribenternas hetsjakt på S och gillandet av allt som Alliansen gör.

Men jag blir både ledsen och upprörd då ledarskribenter i sin jakt efter att hitta fel på den Socialdemokratiska politiken utmålar en hel ungdomsgeneration för att vara lat och initiativlös (BT den 5 april, 2013). Den formen av mytbildning och fördomsfullt skriveri betackar jag mig för.

Dessutom ska inte läsaren tro att BT:s ledarskribent för ett ögonlock tycker att 180 dagar är ok heller.


Lena Palmén

torsdag 11 april 2013

Ett litet krig kan göra susen.

Borås Tidnings ledarskribent frågar sig den 9 april varför Magret Thatcher, om hon nu var så illa omtyckt, kunde bli omvald hela tre gånger. Det var egentligen inte så konstigt.

1979 vann hon efter att den sittande premiärministern James Callaghan, Labour, förlorade en förtroendeomröstning. Efter den vinsten genomför hon en rad privatiseringar och förändrar succesivt arbetsmarknadsreglerna. Eftersom landet lider av hög fattigdom och massarbetslöshet sjunker hennes popularitet.

Vid den tidpunkten, 1982, blir hon "luckstrucked". A happy little war drabbar landet. Argentina invanderar de brittiska Falklandsöarna och Thacher svarar med att skicka den brittiska flottan för att återta öarna i ett två veckor kort krig. Kriget kräver 600 argentinares liv och 255 brittiska.
Kriget är orsaken till att hon återväljs vid valet 1983.

Hon vinner en tredje gång 1987, inte av egen kraft (hon förlorar stort), utan pga ett osedvanligt svagt Labour och en försiktig konjunktur uppgång.

Men bortom kärnväljarna i södra England växte ilskan i spåren av fackföreningarnas strejker, ”shoot-to-kill” policyn i Nordirland, och händelser som polisens räd på BBC:s kontor i Glasgow 1987, Hillsboroughkatastrofen 1989, ”poll tax”-kravallerna 1990.

Men då var hon redan maktfullkomlig och ansåg att hon inte hade fel. Hon talade om sig själv i drottningtermer.
Hon hade ett modigt kurage som människa. Hon gick sin väg rakt fram utan att titta åt sidan eller lyssna på andra. Hon hade lärt sig genom sin uppväxt att jag kan och jag ger mig aldrig.

Hon underskattade motståndet inom sitt eget parti när hon lade en skattereform som lade en tyngre skattebörda på dem som var fattigast än på dem som var rika. Men hon var oeftergivlig och till slut blev hon en belastning för sitt parti och avsattes. Resten är som man säger:historia.





Andres Lokko ,

måndag 8 april 2013

"The milksnatcher is no more".

Annie Lööfs förebild är död. The Iron Lady, vars bästa vänner var Pinochet, Friedman och Ronald Reagan, finns inte längre. Marknadsliberaler må sörja men vi är många som inte saknar hennes stenhårda regim.

Många säger att det var hennes ideologi som Storbritannien behövde. Att det var hennes medicin som patienten behövde. Men det var ruskigt nära att patienten dog.

Landet drevs av hennes politik ned i en exploderande ojämlikhet, massarbetslöshet, fattigdom och upplopp som var en stor del av det brittiska 1980 talet.Landet blev absolut ingen framtidssaga under Thatchers ledning, snarare tvärtom. Inflationen var 11 procent när hon tvingades bort efter elva år på tronen. 1987 levde 12 miljoner av Storbritanniens 55 miljoner invånare under det dåvarande Europeiska rådets fattigdomsgräns. 
Ett av sex barn fick inte tillräckligt med mat eller kläder.Sju av de tolv fattigaste regionerna i det dåvarande Europasamarbetet var brittiska och tio av de femton fattigaste städerna.

Under resans gång så passade hon på att krossa facket, underkuva arbetareklassen och förödmjuka Argentina.

 Men hennes unikum som person och som politiker ska inte förminskas. Precis som Lenin 1917 grep hon tillfället och stegade beslutsamt mot makten. Med ofta beundrad retorik lyckades hon övertyga tillräckligt många inom sitt eget konservativa Toryparti, liksom en tillräckligt stor del av britterna (44 procent), om att hennes väg var ”det enda alternativet” för att stärka ”individens frihet” och rädda Storbritannien från ”socialistisk medelmåttighet”. Hennes frihetsretorik träffade rakt i hjärtat på en medelklass som tappat tron på vänstern. Hon förstod också att se krisens möjligheter. Hon hade lärt sig av Friedman att ”endast en kris – verklig eller inbillad – kan åstadkomma verklig förändring.” Så var läget 1979. Och Thatcher blev mästare i krisutnyttjande.

Men framför allt:  utan Margret Thatcher hade vi i Sverige inte behövt genomlida dessa nu 7 år av systemskifte i Sverige. Utan Thatcher hade vi sluppit Reinfeldt. Det kan vi tacka henne för. Och utan henne hade inte punken kunna skrapa ihop all den vrede som de fick utlopp för.





Jonas Gardell , Katrin Kielos , Gunnar Hökmark (ingen ny Moderat), AF,AF ,
Högberg , Martin Moberg


tisdag 2 april 2013

Lycka till alla ombud från Sjuhärad!



Öppet brev till Borås AK:s ombud vid partikongressen.

Partistyrelsens linje är att det inte ska gå att göra stora vinster på bekostnad av kvaliteten och att personaltätheten i friskolor och på privata äldreboenden ska kunna regleras. Företag ska inte kunna undandra vinster genom orimligt höga räntor på internlån mellan koncernbolag. Dessutom ska ekonomin inte enbart kunna redovisas på koncernnivå. Partiet tycker även att tillsynen ska byggas ut, att ordentliga sanktioner ska krävas vid övertramp och att offentliga alternativ ska finnas i varje kommun.

Förslaget är, enligt min åsikt, flummigt och mycket svårt att följa upp. Det behöver vara ett mycket mer distinkt förslag. Jag anser dessutom att offentligt driven välfärd inte skall ses som ett alternativ!

I påskens reportage i Borås Tidning om Sjuhärads ombud förekom uttalande i denna fråga som jag tolkar som att ombud från Borås AK kommer att rösta på partistyrelsens förslag till hur vinster i välfärden skall hanteras. Jag hoppas att jag har tolkat reportagetexten fel.

Det är viktigt att komma ihåg att de stora koncerner som etablerat sig som ”välfärdsföretag” inte frivilligt kommer att ge upp skattemedel på 110 miljarder kronor.

Det är min förhoppning att den non-profit linje som Borås Arbetarekommun har tagit i sin motion kan vara den kompromiss som partiet behöver. 

Jag önskar dig som är ombud för Borås AK lycka till när du argumenterar för att ”Non-Profit linjen” även skall bli partiets linje.