måndag 4 juli 2011

Dit världen går - dit går också Sverige.


Det var ett underligt tal han höll – statsministern. Han har väl aldrig gjort sig känd som en lysande retoriker. Men den här gången staplades flosklerna på varandra. Han har haft bättre dagar än måndagen den 4 juli.

Det blir bara komiskt när han drar på sig sin statsmannamässiga look och sedan rasslar av ett tal som var en enda lång uppläsning av statistik från OECD:s senaste rapport. Det blir ju bara gammalmoderat larvigt när han så uppenbart höjer marknadsekonomin till skyarna och skyller allt ont på socialism.

Kontentan av talet är att det var undermåligt och oproffsigt. Det visade också att statsministern och alliansen står utan vision. Nej förresten, han antyder i talet att vi i framtiden ska pensioneras senare. Det är kanske hans vision. Det följer i varje fall hans arbetslinje.

Regeringens framtidskommission som regeringen har tänkt sig har kanske syftet att förse regeringen med nytt politiskt liv. Jag som ibland är elak säger att när man inte lyckas att förnya i nutid så får man satsa på framtiden.

Roger Jönsson tycker att han är idélös. Johan Sjölander ger Reinfeldt rådet att inte försöka vara rolig för det har han svårt för. Thomas Böhlmark (M) avstår av kända skäl att recensera sin partiledares tal.


fredag 1 juli 2011

Fredagsmusik!

Det behövs en del skön musik för att förhöja fredagsmyset. Och det utan en gnutta politik.

Håll till godo

Tillsammans med Eric Clapton kör Joe Bonamassa "Further on up the Road".





Carla Thomas and The Blues Brothers i låten Gee Whiz (Look at his eyes).






Parchman Farm i Mose Allison´s tappning är en låt man kan lyssna på om och om igen.




Slutligen är Alberta en låt som jag ständigt återkommer till. Den här versionen med Eric Clapton - unplugged.



Tags: Eric Clapton,