Läser i Aftonbladet att regeringen den 2
november, vid ett extrainsatt regeringssammanträde, beslutat att förlänga
ID-kontrollerna i Öresundsregionen men även i trafiken mellan Danmark och
Göteborg. Med all säkerhet kommer även gränskontrollerna förlängas. Enligt
Infrastrukturministern har regeringen tittat på situationen i Sverige och i
Europa och kommit fram till att kontrollerna fortfarande behövs.
Som jag ser det är det ett argument som inte håller. I varje fall inte för ett land som håller solidariteten och medmänskligheten högt. Frågan är om ID-kontroller ens är lagligt eftersom syftet med dem är att hålla flyktingar utan ID-handlingar borta från vår gräns. Om de nådde svensk gräns skulle de ha rätt att söka asyl vilket de nu förnekas. Vi har ett system som Ungern gärna skulle vilja ta efter.
Efter att Sverige förra året i praktiken kraftigt begränsade rätten att söka asyl i Sverige och efter att EU outsourcat asylprocessen till Turkiet har möjligheten att fly till Eu och Sverige kraftigt minskat. Faktum är att trots att människor i Mosul flyr för sina liv därifrån så kommet inte en enda flykting från Irak att få tillträde till Europa. (Stefan anmodas att läsa avtalet mellan Turkiet och EU eftersom hans argument för fortsatt ID-kontroll är att en jättelik flyktingström från Mosul kan komma hit).
Europa har byggt en mur runt om sig och i
praktiken är den enda vägen via båt från Libyen till Italien. Förutom det
lotteri som UNHCR anordnar. Det visar sig också genom den skrämmande
statistiken över hur många som dött drunkningsdöden i Medelhavet. Det högsta
antalet någonsin. 3168 kvinnor, barn och män. De flesta från afrikanska länder.
 |
| Fler invånare än i Örebro |
EU:s storstilade plan på att ta emot syriska flyktingar direkt från läger i Turkiet har hittills lett till att enbart 79 syrier fått skydd i Tyskland (37), Finland (11) och Nederländerna (31). Sverige behöver inte ta mot någon enligt tidigare beslut i EU.
Dessutom har EU genom avtalet försatt sig i en besvärlig beroendeställning gentemot den auktoritäre turkiske presidenten Tayyip Erdogan. Men i grunden har Turkiet-avtalet fått den effekt som regeringen och de andra EU-länderna ville: Få syrier och afghaner lyckas nu ta sig in i Europa via den smugglingsrutt som Alan Kurdi och hans familj valde.
Sverige har inte tagit mot så få flyktingar sedan 2008 (24 353) som idag. Fram till och med september 2016 har det kommit 22 330 människor som sökt asyl i Sverige. Knappast en stor påfrestning för Sverige.
Människor dör i jakten på ett liv utan krig
medan vi diskuterar svårigheterna för pendlare mellan Sverige och Danmark.
Historiens dom kommer att bli hård mot oss.
1 kommentar:
Historiens dom kommer att bli hård över de svenskar och andra européer, som spelar under täcket med smugglarna och hjälper dem med marknadsföringen av sina tjänster genom att förespegla flyktingarna att gränskontrollerna är olagliga och snart kommer att avskaffas. Under tiden fortsätter de livsfarliga resorna genom Sahara, där troligen fler dör än på Medelhavet.
Väl framkomna till Medelhavskusten finner nog många flyktingar att chansen att slippa riskerna med att stanna i Libyen vägar tyngre än risken att båten ska kapsejsa på Medelhavet. Sedan får man gömma sig i Danmark eller andra kontinentaleuropeiska länder, tills gränserna till Sverige öppnas. När tiden för ombordstigning har kommit, är det för sent att ångra sig. Smugglarna tvingar ner alla i båtarna, för att ingen ska bli kvar på stranden och kunna larma kustbevakningen innan båtarna hunnit ut på internationellt vatten.
Därute väntar EU-ländernas kustbevakningsbåtar, men de kan ju inte vara överallt, och dessutom når inte alla båtar fram till territorialvattengränsen. Räddningsinsatserna har fått den kusliga effekten, att flyktingarna tvingas ner i båtar, som inte ens är byggda för att klara öppet hav.
Historiens dom kommer att bli hård över dem, som drar uppmärksamheten från det som borde diskuteras, nämligen att stoppa denna trafik, till kampanjer mot den svenska regeringen. Hemsidor från organisationer, som hjälper flyktingar att välja rutter och destinationer, visar att dessa organisationer inte har som huvudmål att hjälpa människor som har drabbats av krig och /eller förföljelse. De har politiska målsättningar, som "fri rörlighet" i en värld utan gränser. Och kanske att undergräva den egna statens legitimitet, när den inför gränskontroller.
Hur ser dessa extrem-anarkister på på den dödliga kriminella verksamhet, som smugglarna bedriver? Vem ska ha mest dåligt samvete? Kanske de, som tycker att omsorgen om det egna samvetet, väger tyngre än ansvaret för att denna trafik upphör. Det gör den, om de som kommit fram, eller har plockats upp på internationellt vatten, resolut skickas tillbaka till sina hemländer, eller åtminstone tillbaka till Nordafrika.
Naturligtvis är vistelse i flyktingläger i Afrika eller Mellanöstern resten av livet ingen lösning. Men kan dock vara en tillfällig lösning tills flyktingarna kan återvända hem. Terroriströrelser, som destabiliserar hela länder och driver människoratt fly, måste besegras. Länderna måste byggas upp, både materiellt, så att folk får tak över huvudet, vatten och elektricitet, och politiskt med nya demokratiska eller åtminstone fungerande politiska institutioner.
De båtar, som smugglarna använder nu, är sannolikt för små (har för låg höjd över vattenytan) för att upptäckas av radar. Men de borde kunna upptäckas från luften, i dagsljus samt även i mörker med avancerade instrument. Om en strandstat, som exempelvis Libyen, inte kan eller vill stoppa trafiken med sjöodugliga flyktingbåtar, så måste det internationella samfundet ha rätt att göra det. EU-ländernas kustbevakningsbåtar måste ha rätt att gå in på strandstatens territorialvatten och plocka upp flyktingarna där.
Man kan också fråga sig varifrån smugglarna får sina gummibåtar. Det handlar ju inte längre om överlastade fiskebåtar eller utjänta handelsfartyg, utan om nytillverkade gummibåtar, som dock inte är vanliga fritidsbåtar. Varför stoppas inte handeln med dessa båtar, som i och för sig kan tranporteras lassvis över en landgräns. Varför fanns ingen beredskap för att hindra flytten av flyktingrutten till Nordafrika, när Turkiet-Balkanrutten stängdes?
Vi tror att vi har koll på hela världen från vårt eget vardagsrumsfönster (TV:n) men i själva verket krymper kampanj-journalistiken utsikten, så att vi inte ser problemen i hela dess vidd. Och därmed ser vi inte heller lösningarna.
Skicka en kommentar