söndag 4 januari 2015

SD har sig själva att skylla.


Det är inte ovanligt att läsa insändare, twitterformuleringar samt Facebookinlägg som handlar om att Sverigedemokraterna som parti är mobbade. Alla textförfattare anger att de är mobbade eftersom inget parti vill samtala om samarbete med dem.

Det är naturligtvis kvalificerat skitsnack. Vad skulle vi ha snackat med dem om. Partiet har bara en fråga och i den tycker vi totalt annorlunda

SD var så ivriga att visa sin makt att de vart tvungna att fälla den rödgröna budgeten. De hotade dessutom att fälla alla andra budgeterar som inte de hade varit delaktiga i. Det hotet innebar att övriga partier var tvungna att göra något. Det skulle inte kunna fungera med politiskt kaos gång på gång. Därav kom Decemberuppgörelsen som innebar att SD har förpassat sig själva till ökenvandring för resten av mandatperioden.
De sex partierna som står bakom decemberöverenskommelsen samlar tillsammans drygt 77 procent av rösterna från valet i september. Det är svårt att se att överenskommelsen skulle vara odemokratisk. Inte minst med tanke på att den kan brytas om de politiska villkoren skulle ändras.
Överenskommelsen blev, som sagt, nödvändig i det ögonblick som det nyfascistiska partiet med 12, 9 procent bakom sig hotade att fälla varje regering som inte följde deras krav om migrationen.

Den sortens diktat kan inte tolereras i en demokrati!

Världshistorien är full av stora partier som haft litet eller inget inflytande på sitt lands politik, och små partier som haft stort inflytande. Till de förra hörde länge de kommunistiska partierna i Frankrike och Italien. Till de senare hörde liberala FDP i (Väst-)Tyskland och socialliberala Radikale Venstre i Danmark.

Att SD nu blir som de franska och italienska kommunistpartierna, ganska stora men utan inflytande, är inget som väljarna ska tycka synd om SD för. Partiet har självt försatt sig i den situationen.
Partiet får som alla andra opinionsbilda för det som partiet tror på och lägga förslag om intäkter och utgifter samt prioriteringar. Och så får väljarna bedöma vad de tycker om det.
Men en sak är klar som korvspad: Det är inte mer synd om SD än om något annat parti och det läge i riksdagen som SD nu är i har partiet försatt sig självt i.

Slutligen kan vi påminnas om Per-Albin Hanssons samarbete med Bondeförbundet som har fått namnet "kohandel". Då sade Per-Albin:

"Samarbete är särskilt angeläget när demokratiska och parlamentariska styrelseformer trängts undan eller hotas av diktatoriska".



Fredrik Virtanen

1 kommentar:

chief karlsson sa...

Korrekt sammanfattning av det parlamentariska läget.

Dock anser jag inte att SD, i ljuset av deras partiprogram, är att betrakta som ett fascistiskt parti.
Med ett anläggande av mitt eget perspektiv så skulle jag snarare, bortsett från deras ståndpunkt i invandringspolitiken, vilja kalla dem ett Folkhemsnostalgiskt parti med klart påvisbart socialdemokratiskt tankegods från Hansson/Erlander-perioden.
SAmt då i deras huvudfråga rörande invandringspolitiken så finner jag inga större skillnader i argumentering visavi den politik som bedrevs under Palme med exempelvis avvisandet av Turk-Bulgarerna, politiken som drevs under Carlsson med Lucia-beslutet samt också med Perssons uttalanden om "social turism" i beaktande.

Däremot....när vi lämnar partiprogrammet och skärskådar partiets heja-klack som den kommer till uttryck bland annat på internet så finns fog för att hålla ögon och öron öppna för stolliga konspirationsteorier och renodlad fascism...och det gamla vanliga Palme-hatet.

mvh