Jag fördömer den svans av kriminella och huliganer som följer på en legitim protest mot de nedskärningar i välfärden som sker i Storbritannien i dag.
Peckham, som är Londons näst fattigaste stadsdel och mycket segregerad, har haft några av de kraftigaste upploppen. Arbetslösheten är hög och det är vanligt med drogmissbruk.
I detta område sparas det på ungdomsaktiviteter med 3,4 miljoner pund. Det är klart att sådant ger reaktioner.
Efter det att premiärminister Cameron i sitt besparingsprogram föreslagit att minska polisbudgeten med 21 miljarder pund ger han nu polisen fria tyglar och obegränsat med resurser i kampen mot "orosstiftare".
Vad vi ser är resultatet, som förskräcker, av att konsekvent öka klyftorna mellan människor. Politikerna i Storbritannien under de senaste åren, oavsett färg, har krympt välfärdsstaten och olika delar av samhället reagerar starkt på detta.
Storbritannien gör bäst i att förpassa arvet från Margaret Thatcher på något lämpligt museum och börja färden till ett jämlikt samhälle. Cameron måste bry sig om hela befolkningen.
När man sänker skatterna för de allra rikaste och samtidigt tar bort bidrag till de fattigaste då förstår många att något gått väldigt snett. Borde vara lärdom för Sverige.
Widar Andersson tycker att det är rätt att ta Alvedon för huvudvärken för att ta hand om sjukdomen sedan. Dalademokraten inser att den här slags upplopp sker enbart i länder där välfärdsstaten har gett upp.
Lena Sommestad skriver om "ojämlikhetens pris".
Tokmoderaten citerar The Clash hit "London Calling" som skrevs pga kravallerna i Brixton när Margaret Thatcher nedmonterade välfärdsstaten. Besynnerlig att vara moderat när deras husgud är just Thatcher.
