Gotlands starke man

Det är banne mig inte ofta man läser en artikel skriven av en sådan ohejdad översittarmänniska som Max Hansson på Gotland. Han uppvisar grava signaler på att vara en begynnande rättshaverist.

Han skriver bl.a. i sin partsinlaga:
"Att som tjänsteman banda interna möten strider mot alla etiska regler. Detta skadar förtroenden för Länsstyrelsen oerhört och allmänheten kommer att fråga sig om man vågar gå på ett möte och om man är bandad eller ej. Gamla öststatsfasoner helt enkelt".

Han har samma tonläge i hela artikeln och det märks att det är en man som inte är van att bli motsagd.
Utan den där hemliga bandinspelningen av Samuelssons plumpheter hade hon suttit kvar och allt hade varit frid och fröjd. Ingen människa utom de närmast inblandade hade vetat om att Landshövdingen gjorde skillnad på folk och folk. Jag tycker tvärtom att det är modigt av tjänstemannen att följa sitt samvete när han förstår att han kommer att bli överkörd.

Med Max Hanssons citatet förstärks min uppfattning att Hansson verkligen anser att det är skillnad mellan folk och eftersom han är så mycket mer värd för Sverige och för Gotland så skall han ha särskilda privilegier – och det skall allmänheten inte ha reda på. Meddelarfrihet har han bara inte hört talas om.

Allemansrätten, där strandskyddet ingår, är en i världen unik lagstiftning. Jag anser att den är värd att värna. Den skall hindra att sådana som Max Hansson ska kunna jaga bort människor från den natur eller strand som han anser sig ha besittningsrätten till.

Han har helt enkelt översittarfasoner som han inte skäms för att visa. Med hans artikel sällar han sig tillsammans med Johan Stael von Holstein som en av Sveriges två hovnarrar.

Jag kunde bara inte låta bli att visa den här youtubefilmen och ja,ja jag vet att gotlänningen heter Hansson.

Har Dole gone bananas?

Titeln är väl ganska given, eller hur?
Den svenske dokumentärfilmaren Fredrik Gertten stäms för förtal av det multinationella fruktbolaget Dole.

Filmen handlar om hur fruktföretaget Dole försöker smita undan sitt ansvar efter att ha förgiftat hundratals eller tusentals nicaraguanska bananarbetare. Dole var medvetna om att de gifter de använda på sina nicaraguanska plantager orsakade sterilitet och av goda skäl hade blivit förbjudna i andra länder, som t ex i USA. Ändå fortsatte företaget att använda kemikalierna i Nicaragua. För detta har de blivit fällda i domstol, både i Nicaragua och USA. BANANAS!* handlar om de före detta bananarbetarna i Nicaragua och rättegången i Los Angeles mellan några av dessa, deras advokat Juan Dominguez och Dole.

Doles agerande är ett tydligt exempel på hur multinationella jättar försöker med advokater och mycket pengar hindra att enkla arbetare får framföra sanningen. Det har hänt förr och kommer att hända igen. Det kallas för kapitalism.

Läs storyn här.




Storuyn från Gotland och hur landshövdingen Marianne Samuelsson har gynnat de rika på de inte lika rikas bekostnad är väl egentligen samma story, eller hur?