Moderaterna - bidragspartiet.

När jag häromdagen letade längst in i datorgömmena hittade jag den här artikeln som jag skrev efter valet 2006. Jag fick den publicerad i Ny Tid, Göteborg, någon gång på våren 2007. Det slår mig att ingenting har förändrats med Moderaterna sedan dess. De är beroende av bidrag och de är fortfarande oerhört hemlighetsfulla med vilka som ger dem bidrag och om dessa bidrag är villkorade. När det gäller bidrag och skatter är de i allra högsta grad de gamla Moderaterna.


Moderaterna är beroende av bidrag!



Trots att moderaterna i valrörelsen kallade sig för de ”nya moderaterna” faller de fortfarande i samma gamla argumentation att skattetrycket är för högt i Sverige gentemot omvärlden. Och om inte skattetrycket sänks kommer det att bli elände och fattigdom, sämre tillväxt och människor kommer att fly landet. Deras profetia har ju inte inträffat – trots att de varnat så länge jag kan minnas!

Det är som att starta en grammofonskiva och en moderat, vilken som helst, går igång på samma vis som en sektledare som med ryggradsreflex ropar ut domedagsprofetian att jorden ska gå under ett visst datum. Och om profetian inte uppfylls så kan man alltid skjuta fram när Sveriges undergång kommer att ske pga. det höga skattetrycket.

Varför är det skattetrycket som ändå alltid blir moderaternas viktigaste fråga? Svaret ges från ett researcharbete som TV4 gjort. Bidragsgivarna vill ha valuta för sina pengar.

År 1976 slutade moderaterna, i alla fall officiellt, att ta emot direkta donationer från näringslivet. Det ansågs försätta partiet i beroendeställning. Än i dag hävdar partiet att man inte tar emot bidrag från företag, utan endast mindre belopp från ”enskilda personer”. Men de vill inte uppge vilka dessa donatorer är. Och gör inte det faktum att privata bidragsgivare ger stora summor till partiet att partiet hamnar i beroendeställning till just dessa bidragsgivare?

Moderaterna har fått donationer med 30 miljoner valåret 2006 vilket är mer än tre gånger mer än de fick valåret 2002. Under mandatperioden från, 2003 till valet 2006, har de fått närmare 60 miljoner kronor. Det kan inte på något sätt karaktiseras som ”mindre belopp”. Stora delar har de fått från det hemliga sällskapet Tornet. Moderaterna vägrar att uppge vilka som ger dem pengar. Därför kan inte heller donatorernas syften uppges. Men det är rimligt att tänka sig att de privata donatorerna vill att skatten ska sänkas så därför levererar moderaterna skattesänkningar.

Vid sidan om Schweiz och San Marino är Sverige det enda landet i Europa som saknar en lag om öppen redovisning av ekonomiska bidrag till partierna. Och det är de borgerliga partierna som motsätter sig en förändring.

För att klara ut alla frågetecken som moderaternas bidragsberoende väcker är det viktigt att moderaterna klart och tydligt reder ut begreppen. Inte minst för att en gång för alla få bort misstankar om jäv och frågor om otillbörligt inflytande utifrån ett demokratiskt perspektiv.


Tomas Gustafson (s)

Är Moderaterna det hemligaste partiet i Sverige?

Moderaterna har blivit det mest inflytesrika partiet i Sverige idag. De styr regeringen och ett stort antal kommuner och landsting. De har media till sitt förfogande. De har tillsammans med Näringslivet makten att i grunden förändra Sverige.

De är också det enda parti som vägrar att informera sina väljare var de får sina pengar från. De får därför tåla korruptionsmisstankar.

Tack, "partistaten" för ditt arbete.

Kampen om väljarna 2010: De borgerliga överlägsna ekonomiskt

View more documents from mpartistaten.

Alliansfritt Sverige skriver också om Moderaternas hemliga finansiärer. Partistaten (ovan) har också skrivit om Moderaternas odemokratiska mörkning.

Har Dole gone bananas?

Titeln är väl ganska given, eller hur?
Den svenske dokumentärfilmaren Fredrik Gertten stäms för förtal av det multinationella fruktbolaget Dole.

Filmen handlar om hur fruktföretaget Dole försöker smita undan sitt ansvar efter att ha förgiftat hundratals eller tusentals nicaraguanska bananarbetare. Dole var medvetna om att de gifter de använda på sina nicaraguanska plantager orsakade sterilitet och av goda skäl hade blivit förbjudna i andra länder, som t ex i USA. Ändå fortsatte företaget att använda kemikalierna i Nicaragua. För detta har de blivit fällda i domstol, både i Nicaragua och USA. BANANAS!* handlar om de före detta bananarbetarna i Nicaragua och rättegången i Los Angeles mellan några av dessa, deras advokat Juan Dominguez och Dole.

Doles agerande är ett tydligt exempel på hur multinationella jättar försöker med advokater och mycket pengar hindra att enkla arbetare får framföra sanningen. Det har hänt förr och kommer att hända igen. Det kallas för kapitalism.

Läs storyn här.




Storuyn från Gotland och hur landshövdingen Marianne Samuelsson har gynnat de rika på de inte lika rikas bekostnad är väl egentligen samma story, eller hur?