Vasilij Grossman (1905-1964) var en rysk-judisk författare och journalist. Han är mest känd för den brett upplagda romanen” Liv och öde”, vilken behandlade tiden kring slaget vid Stalingrad. Den romanen har jag ännu inte läst. Men man kan läsa sig till att Liv och öde blev omöjlig att ge ut i Sovjetunionen framför allt därför att Grossman jämförde det sovjetiska lägersystemet med de nazistiska koncentrationslägren. Att Grossman själv såväl deltagit i, som rapporterat från kriget som journalist, gjorde honom berömd och räddade honom från fysisk förföljelse.
Jag har läst Vasilij Grossmans roman ”Allt flyter” som anknyter till temat i ”Liv och öde”. Den skrevs på 60-talet och behandlar framför allt förtrycket under Stalins tid, så den fick ges ut utanför Sovjetunionens gränser. I Sverige utkom den första gången 1977. Och jag har nu läst en nyutgåva.
Huvudpersonen i Allt flyter, Ivan Grigorjevitj, återvänder från en lång vistelse i Gulag. Han kommer ut i samhället och träffar på gamla bekanta. Han förstår att några av dessa bekanta ibland tillhör dem som angav honom och som på så vis har del i att hans liv blev förstört. Han börjar fundera på vad som gjorde att de handlade som de gjorde.
För att försöka sig på att ge ett svar på om dessa människor var skyldiga eller inte till att ha angivit Ivan använder sig Grossman av en tänkt diskussion mellan angivarna och en domstol. Varför agerade angivarna som de gjorde? Svaret är att de kände sig tvungna att göra som de gjorde. De menade att individen inte hade en chans mot systemet och var tvungna att inordna sig. Diskussionen blir en bild av en samhällelig process där sovjetmedborgarna försöker skyla över sina egna gärningar genom att hävda att ingen hade kunnat göra något åt grymheterna ändå. Även i det resonemanget finns uppenbara liknelser med nazitiden under kriget.
Berättelsen tar också avstamp i en ingående skildringar av morden på kulakerna i början av 30-talet, om den organiserade svälten i Ukraina, om den enorma korruptionen i de statliga systemen, om den underliga situationen att de som verkligen satt i läger och var skyldiga blev berömdheter i fängelsevärlden. Det som redovisas är en nyttig påminnelse om förhållandena i Sovjetunionen under Stalins tid. För den som inte är så insatt i Sovjetunionens historia utgör ”Allt flyter” ett dokument som ger en god start till att förstå vad som hände i Sovjetunionen under 30-talet.
Ivan Grigorjevitj når till sist i varje fall en slags försoning med alla dem som förrått honom i hans liv. Han konstaterar att de trots allt var människor som inte ville ont, trots att deras gärningar orsakade stort lidande för många.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar