Skattepengar ska gå till välfärden - punkt slut!

Sedan 90-talets början har vi i Sverige upplevt en explosion inom valfrihetsområdet. Nuförtiden har vi exempelvis friskolor, privatdrivna förskolor, äldreboenden, gruppboenden, hemtjänst och vårdcentraler som drivs av privata intressen. Det finns till och med hela sjukhus som drivs som en Volvofabrik. Jag var inte för den utvecklingen men ser inte att det går att vrida klockan tillbaka. Utvecklingen startade egentligen redan i början av 80-talet även då under en borgerlig regering.

I dag ser vi en utveckling där vårdgivare, ­endast för att maximera vinsten, ­säger upp personal, drar in material, och försummar sjuka och äldre. Vi läser om undernäring, onödiga amputationer, vanskötta sår och äldre som får sova på smutsiga golv. Så kan vi inte ha det.

Avslöjanden inom äldrevården kräver omfattande utvärdering och omprövning av hur samhället styr äldreomsorgen. Det är allvarligt när kommunen inte i tillräcklig omfattning kontrollerar verksamheterna och när kravspecifikationerna är så allmänt hållna att det nästan inte går att underkänna någon verksamhet trots stora brister. För att stävja utvecklingen måste samhället bli mycket bättre på att kvalitetssäkra välfärden, insynen i de privat drivna verksamheterna måste bli transparent och ev överskott ska tillbaka till välfärden.

Möjligheten att göra stora vinster i offentligt finansierad verksamhet, det vill säga att göra privata vinster på andras skattepengar, är om inte unik för Sverige så åtminstone något mycket ovanligt.

De summor som aktieägarna tar ut i vinst innebär en överföring av medel från välfärden till privata kapitalister. Jag menar att detta är oacceptabelt och upprörande. Jag är inte på något sätt ensam i den uppfattningen. Till och med moderaterna säger sig dela min uppfattning (frågan kvarstår om riskkapitalbolag gett pengar till M) men vill begrava frågan i en utredning.

Gustav Möller, socialdemokratisk socialministern, sa en gång att varje skattekrona som inte används effektivt är som att stjäla från de fattiga.

Det stämmer i allra högsta grad när det kommer till välfärden. Det har aldrig varit meningen att skattekronorna skulle skickas till skatteparadis. De pengar vi betalar i skatt måste användas på absolut effektivaste sätt. Därför inser jag att vi ska titta på system som förhindrar vinst i välfärden. Men hur hindra det och hur skulle en lagstiftning se ut? Tja, vi kan alltid ta lärdom av våra Nordiska grannländer.

I Norge gäller som krav för de fristående skolorna att alla offentliga bidrag ska komma eleverna till godo. Aktieutdelning på vinst är inte tillåten, överskott ska tillbaks till utbildningsverksamheten. Inte heller i Finland eller Danmark får privatskolor drivas i syfte att uppnå ekonomisk vinst. Sverige, där välfärden finansieras helt med skattepengar, är alltså ensamt bland sina närmaste nordiska grannar om att sakna vinstbegränsningar. Det finns också andra modeller som tillämpas i andra delar av världen.

Jag tycker att Sverige, som de flesta andra länder, utformar ett regelverk för icke vinstdrivande företag. Vanligen brukar sådana företag kallas ”non profit” eller ”not for profit”. Kraven ska vara att ägarna inte har rätt att ta annan vinst än rimlig ränta på aktiekapitalet, övrigt överskott ska tvingas att bli använt inom företaget – för investeringar och andra förbättringar av den välfärd företaget arbetar med. Ett regelverk för "non profit" borde formuleras så att det också skulle fungera på personalkooperativ och brukarkooperativ.

Riskkapital behövs, men inte inom välfärdssektorn, utan för att utveckla nya branscher och nya produkter. 

Utgångspunkten är att äldreomsorgen, skolan eller sjukvården inte är till för att privata intressen ska tjäna pengar, utan för att vi den dag vi behöver välfärden, ska få den allra bästa äldreomsorgen, skolan eller sjukvården som går att få. Alla ska kunna färdas väl genom livet.

Martin Klepke i LO tidningen skriver att vinst i vården dödar.

Bo Widegren , Monica Green , Ett hjärta rött , Dick Erixon , Helena Ericson

Strindberg kunde se in i framtiden.

"-Levi var en ung man, som född och uppfödd till köpman just stod i begrepp att med sin rike fars hjälp etablera sig, då fadren dog och lämnade intet efter sig mer än en oförsörjd familj. Detta var en stor missräkning för den unge mannen, ty han var nu vid de åren, då han ansåg sig böra få upphöra arbeta själv och låta andra arbeta för sig; han var tjugofem år och hade ett fördelaktigt utseende."

 Så börjar 12 kapitlet i August Strindbergs roman Röda Rummet. Den unge mannen har en idé hur han ska slippa lönearbetet. Han ska bilda ett bolag, ett sjöförsäkringsbolag. Och Triton ska det heta.
Efter många goda år med stor utdelning kom till slut året då endast fem procent kunde delas ut varvid stämman brast ut i

"- Skamligt! Oförskämt! Svindlare! Fem procent! Fy fan, då kan man ju skänka bort sina pengar!
Men man hörde också människovänligare yttranden som så här: Stackars alla små kapitalister som inte ha annat än sina pengar att leva av! Vart skall det ta vägen för dem! Gud bevars en sådan olycka! Här måste staten skynda med sin hjälp. Åh! Åh!"

Triton kanske låter bekant för läsaren? Triton, ett riskkapitalföretag, som äger Carema ett företag som har gett sig in i den lukrativa välfärdsbranschen eller kanske ovälfärdsbranschen.

Texten skrevs 1879. En intressant detalj är att VD för Triton avstår sin bonus (tantiem) på 100 riksdaler när det går så dåligt för företaget. Det gör däremot inga Verkställande direktörer i dag.

Trots att det är 100 år sedan August Strindberg dog, 1912, är han förvånansvärt modern. Eller kanske det är så enkelt att kapitalism alltid är kapitalism.

Ta tillbaka initiativet!

De senaste händelserna inom vården om missförhållanden ger oss Socialdemokrater gyllene ammunition för vår politik. Men då måste vi vara raka och tydliga.

Privata företag har som affärsidé att tjäna pengar! Den ivern kommer alltid att ha företräde framför att ge god vård. Slutsats: skattemedel ska inte gå till privata vårdföretag.


Just nu är det Carema som anklagas för vanvård av dem som bor i deras äldreboende. Men det finns fler. Hygienen har varit under all kritik, de äldre har inte fått vård efter behov samtidigt som bemanningen har varit för låg. Caremas rörelseresultatet har stigit från 88 miljoner 2005 till 624 miljoner 2009 och ägarnas avkastning på eget kapital låg på ...33,4 procent 2009. Men det är självklart deras intention att tjäna så mycket som möjligt. Men välfärd är sannerligen inte detsamma som att tillverka bilar.

Det är en gåta att vi, socialdemokrater, har låtit det gå så långt. Det är inte OK att tjäna pengar på vare sig elever, gamla eller funktionsnedsatta.

Vi har låtit den borgerliga politiska agendan leda utvecklingen så till den milda grad att den självklara uppfattningen - att den skattefinansierade välfärden inte finns till för att skapa vinster till privata riskföretag- uppfattas, även av oss, som en extrem åsikt.

Så här uttrycker Lena Sommestad, S-kvinnorna, det på sin blogg:

"Genom att Socialdemokraterna inte tydligt och med väl underbyggda argument har kunnat motverka kommersialiseringen, har den kommit att uppfattas som självklar och legitim. Något som alla stora partier accepterar måste väl vara OK?"

Vinsten är viktigast för riskkapitalisterna. Därför har de sett till att moderbolaget finns i skatteparadis som Jersey. De svenska döttrarna får låna pengar av moderbolaget till hög ränta. Därmed slipper de skatta i Sverige och vinsten går oskattad till skatteparadiset. Det gäller både sjukvård som apoteken.


I den gemensamt finansierade välfärden ska inte aktieägarnas vinstintressen ges något utrymme!


Moderat debattartikel i Aftonbladet.
Folket , VF , Östran , Folkbladet , DN , DN , SvD


Peter Andersson , Seglora smedja , Sebastian Stenholm , Jonas Morian