"-Levi var en ung man, som född och uppfödd till köpman just stod i begrepp att med sin rike fars hjälp etablera sig, då fadren dog och lämnade intet efter sig mer än en oförsörjd familj. Detta var en stor missräkning för den unge mannen, ty han var nu vid de åren, då han ansåg sig böra få upphöra arbeta själv och låta andra arbeta för sig; han var tjugofem år och hade ett fördelaktigt utseende."
Så börjar 12 kapitlet i August Strindbergs roman Röda Rummet. Den unge mannen har en idé hur han ska slippa lönearbetet. Han ska bilda ett bolag, ett sjöförsäkringsbolag. Och Triton ska det heta.
Efter många goda år med stor utdelning kom till slut året då endast fem procent kunde delas ut varvid stämman brast ut i
"- Skamligt! Oförskämt! Svindlare! Fem procent! Fy fan, då kan man ju skänka bort sina pengar!
Men man hörde också människovänligare yttranden som så här: Stackars alla små kapitalister som inte ha annat än sina pengar att leva av! Vart skall det ta vägen för dem! Gud bevars en sådan olycka! Här måste staten skynda med sin hjälp. Åh! Åh!"
Triton kanske låter bekant för läsaren? Triton, ett riskkapitalföretag, som äger Carema ett företag som har gett sig in i den lukrativa välfärdsbranschen eller kanske ovälfärdsbranschen.
Texten skrevs 1879. En intressant detalj är att VD för Triton avstår sin bonus (tantiem) på 100 riksdaler när det går så dåligt för företaget. Det gör däremot inga Verkställande direktörer i dag.
Trots att det är 100 år sedan August Strindberg dog, 1912, är han förvånansvärt modern. Eller kanske det är så enkelt att kapitalism alltid är kapitalism.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar