Att förstatliga skolan är ingen bra idé!

En majoritet av svenska folket tycker att skolan bör förstatligas visar en undersökning gjord av Novus på uppdrag av Lärarnas Riksförbund. På den raka frågan om skolan bör förstatligas svarar 56 procent av de tillfrågade ja. Om detta hade LR kallat till Almedalsseminarium på måndagen.

Det var väl tur att undersökningen visade just det resultatet eftersom Lärarnas Riksförbund driver frågan om att förstatliga skolan. Av de politiska partierna driver Folkpartiet frågan hårt.

LR berättade säkert inte att när staten styrde skolan uppfattades skolan som en byråkratisk koloss med detaljerad styrning i stort som i smått. Det var besvärligt med det dubbelkommando som orsakades av att lärare var statligt anställda men övrig personal anställd av kommunen. Det var otydligt att lokaler och skolmat hade kommunal styrning medan regelverket var statligt.

Argumentationen för att kommunalisera skolan var ungefär så här om jag minns rätt. Kommunaliseringen gjorde det möjligt att konkretisera de nationella kursplanerna till lokal plan, d.v.s. lärarna kunde vara med och utveckla målen med hänsyn till de lokala förhållandena. Genom kommunaliseringen skulle lärarens yrkesroll stärkas.

Genom reformen skulle inte bara föräldrar ges större möjlighet till insyn och ett större engagemang för verksamheten utan även personalens engagemang och kreativitet skulle öka. Kommunaliseringen skulle medföra att skolan blev mer likvärdig för alla elever och att alla elever fick chansen att utvecklas individuellt ur ett pedagogiskt perspektiv.

När det gäller kommunaliseringen av skolan som genomfördes 1992 är det värt att känna till att den inte var en ensam reform. Utöver införandet av skolpeng och möjligheten att starta fristående skolor genomfördes i samband (före och efter) med kommunaliseringen en rad genomgripande reformer inom skolväsendet. Lärarutbildningen gjordes om, gymnasieskolans linjer blev program och de tvååriga linjerna försvann, en ny läroplan infördes, liksom ett nytt målrelaterat betygssystem.

Det är därför omöjligt att ange vilken effekt kommunaliseringen eller andra åtgärder har haft på hur dagens skola fungerar.

Det är möjligt att det inte blev just som utbildningsminister Göran Persson vision av kommunaliseringen var men det är lite grunt från Lärarnas Riksförbund att vilja förstatliga bara för att höja den status som de anser att lärarna förlorade på reformen. Skolan är säkert värd fler argument än så för att förändras.

Erik Lakomaa, ekonomie doktor, Handelshögskolan , säger så här:

”Med tanke på detta är det naivt att tro att man genom att återförstatliga skolan skulle kunna lösa de problem som beskrivs. Skall man utifrån de begränsade empiriska underlag som finns att tillgå ändå försöka sig på en slutsats bör snarast denna bli att kommunaliseringen uppnådde ungefär det som den var avsett att göra. Den löste inte alla skolans problem i ett slag men den såg till att genom att flytta ansvaret närmare skattebetalarna bryta en ohållbar utveckling”.

Jag tycker att det är högst tveksamt om skolans problem verkligen är organisatoriska. Inte ens lärarnas problem är organisatoriska. Det stora problemet är att skolan redan nu håller på att förstatligas genom att friskolorna står utanför kommunernas ansvar för skolan. Kommunen har ingen vetorätt vid etablering de har ingen verklig insyn i dem utan allt detta sker genom statens försorg. Kommunen har bara att betala notan. Friskolorna är ett kolossalt smygförstatligande.

Lars Leijonborgs version av kommunaliseringen. SKL:s syn på förstatligande av skolan.

Så här resonerar Kristina Klempt (FP), som dessutom är lärare.