Ett litet krig kan göra susen.

Borås Tidnings ledarskribent frågar sig den 9 april varför Magret Thatcher, om hon nu var så illa omtyckt, kunde bli omvald hela tre gånger. Det var egentligen inte så konstigt.

1979 vann hon efter att den sittande premiärministern James Callaghan, Labour, förlorade en förtroendeomröstning. Efter den vinsten genomför hon en rad privatiseringar och förändrar succesivt arbetsmarknadsreglerna. Eftersom landet lider av hög fattigdom och massarbetslöshet sjunker hennes popularitet.

Vid den tidpunkten, 1982, blir hon "luckstrucked". A happy little war drabbar landet. Argentina invanderar de brittiska Falklandsöarna och Thacher svarar med att skicka den brittiska flottan för att återta öarna i ett två veckor kort krig. Kriget kräver 600 argentinares liv och 255 brittiska.
Kriget är orsaken till att hon återväljs vid valet 1983.

Hon vinner en tredje gång 1987, inte av egen kraft (hon förlorar stort), utan pga ett osedvanligt svagt Labour och en försiktig konjunktur uppgång.

Men bortom kärnväljarna i södra England växte ilskan i spåren av fackföreningarnas strejker, ”shoot-to-kill” policyn i Nordirland, och händelser som polisens räd på BBC:s kontor i Glasgow 1987, Hillsboroughkatastrofen 1989, ”poll tax”-kravallerna 1990.

Men då var hon redan maktfullkomlig och ansåg att hon inte hade fel. Hon talade om sig själv i drottningtermer.
Hon hade ett modigt kurage som människa. Hon gick sin väg rakt fram utan att titta åt sidan eller lyssna på andra. Hon hade lärt sig genom sin uppväxt att jag kan och jag ger mig aldrig.

Hon underskattade motståndet inom sitt eget parti när hon lade en skattereform som lade en tyngre skattebörda på dem som var fattigast än på dem som var rika. Men hon var oeftergivlig och till slut blev hon en belastning för sitt parti och avsattes. Resten är som man säger:historia.





Andres Lokko ,

"The milksnatcher is no more".

Annie Lööfs förebild är död. The Iron Lady, vars bästa vänner var Pinochet, Friedman och Ronald Reagan, finns inte längre. Marknadsliberaler må sörja men vi är många som inte saknar hennes stenhårda regim.

Många säger att det var hennes ideologi som Storbritannien behövde. Att det var hennes medicin som patienten behövde. Men det var ruskigt nära att patienten dog.

Landet drevs av hennes politik ned i en exploderande ojämlikhet, massarbetslöshet, fattigdom och upplopp som var en stor del av det brittiska 1980 talet.Landet blev absolut ingen framtidssaga under Thatchers ledning, snarare tvärtom. Inflationen var 11 procent när hon tvingades bort efter elva år på tronen. 1987 levde 12 miljoner av Storbritanniens 55 miljoner invånare under det dåvarande Europeiska rådets fattigdomsgräns. 
Ett av sex barn fick inte tillräckligt med mat eller kläder.Sju av de tolv fattigaste regionerna i det dåvarande Europasamarbetet var brittiska och tio av de femton fattigaste städerna.

Under resans gång så passade hon på att krossa facket, underkuva arbetareklassen och förödmjuka Argentina.

 Men hennes unikum som person och som politiker ska inte förminskas. Precis som Lenin 1917 grep hon tillfället och stegade beslutsamt mot makten. Med ofta beundrad retorik lyckades hon övertyga tillräckligt många inom sitt eget konservativa Toryparti, liksom en tillräckligt stor del av britterna (44 procent), om att hennes väg var ”det enda alternativet” för att stärka ”individens frihet” och rädda Storbritannien från ”socialistisk medelmåttighet”. Hennes frihetsretorik träffade rakt i hjärtat på en medelklass som tappat tron på vänstern. Hon förstod också att se krisens möjligheter. Hon hade lärt sig av Friedman att ”endast en kris – verklig eller inbillad – kan åstadkomma verklig förändring.” Så var läget 1979. Och Thatcher blev mästare i krisutnyttjande.

Men framför allt:  utan Margret Thatcher hade vi i Sverige inte behövt genomlida dessa nu 7 år av systemskifte i Sverige. Utan Thatcher hade vi sluppit Reinfeldt. Det kan vi tacka henne för. Och utan henne hade inte punken kunna skrapa ihop all den vrede som de fick utlopp för.

Jonas Gardell , Katrin Kielos , Gunnar Hökmark (ingen ny Moderat), AF,AF ,
Högberg , Martin Moberg

De nya, nya Moderaterna – ett parti för dig som gillar elitism.

Tillsammans – nu tar vi nya tag! 

Så lyder Moderaternas nya slogan. Jag funderar på vilka de tänker sig är tillsammans. Det funderade jag på tills jag läste i Borås Tidning att Statsministern delade upp den arbetande delen av befolkningen i tre delar. 

En som består av alla dem som träget strävar i sina jobb, en som består av dem som vill jobba men har svårt att finna något och den tredje av dem som är crème de la crème i Sverige. De är alla goda Moderater och därmed samhällsbärare. Resten kan rösta på vänster eftersom Statsministern inte betraktar dem som vare sig samhällsbärare eller goda moderater. 

I gårdagens tal hyllade han de arbetande som "samhällets ryggrad", utan att överhuvudtaget nämna dem som inte är skapta så att de kan jobba för fullt. Det lämnade en obehaglig bismak - man kunde lätt tolka uttalandet som att de som inte är förmögna att arbeta ska betraktas som parasiter. Jag får, trots att jag inte vill, bilder av ett trettiotal då parasiternas öde fick en slutgiltig lösning. Reinfeldt borde ha insett det, och slagit fast att en välfärdsstat självklart tar väl hand om sina svagaste.

Fredrik Reinfeldt gick naturligtvis också till attack mot oppositionen:

”Jag tänker inte fnysa och rycka på axlarna, jag tänker inte acceptera att de bekämpar alla förslag, höjer skatter och tar bort rut och rot därför att de inte förstår. De ser inte Sverige som det ser ut.”

Vad är det vi inte förstår? Vilken verklighet ser vi inte?

Är det kanske den nya  verkligheten för många i det moderata Sverige

Soppkö, 1936

Soppkö, 2012

Eller är det barnfattigdomen som vi inte har uppfattat.

Den nya, nya moderatuppfattningen

De nya, nya Moderaterna är bara skickligt förklädd högerpolitik.

Expressen ,  Björn Andersson , Dagens Arena ,

Åt var och en efter plånboksstorlek - enligt KD!

Många har hajat till när vi sett Göran Hägglund, liksom Dr Doolittle, snacka med djuren på KD:s valaffischer. Men affischerna har folk snackat om hela dagen. Men en av affischerna som jag tittade på lite senare fångade mitt intresse. Texten är ”eget sparande är också välfärd”. Den är ett argument till att KD vill fortsätta sänka skatten men frågan är naturligtvis; vad går skatten till – jo den går till allas vår välfärd. KD är ovanligt tydlig på den här affischen. Välfärden skall betalas av pengar ur den egna plånboken vilket innebär att den som har pengar skall ha mer välfärd och den som inte har så mycket pengar skall få mindre med välfärd.

Kristdemokraternas syn på välfärd är inte ”åt var och en efter behov ” utan det är välfärd åt den som har råd med det.

För mig är det här en absurd tanke som inte är till någon som helst glädje för verklighetens folk. KD vänder sig inte till verklighetens folk utan snarare till d overkliga.

Dessutom har alliansen, som kommer att satsa 20 miljoner på en gemensam kampanj, visat sina valaffischer.

Den här handlar om huruvida vi skall pausa ett Sverige med massarbetslöshet, ökade klyftor, fler socialbidragstagare och fler fattiga barn och behålla det som det är eller skall vi välja eject från den utvecklingen och välja en annan utveckling.

Jag väljer naturligtvis att ejecta högeralliansen.

Det finns många som skriver intressant om detta bla Sara Fransson, Johan Westerholm och Peter Andersson.

Barn vräks i Borås!

Borås stad utmärker sig genom att hamna i topp vad det gäller vräkning av barn. Sju barn har vräkts enligt statistik från kronofogden. Inget att vara stolt över!

Statistiken från kronofogden för första halvåret 2010-08-04 betyder att den positiva trenden beskriven i den här artikeln har brutits.


Trots att allianspartierna ständigt håller med oss om att barn inte ska vräkas från bostäder så misslyckas de gång på gång att göra något åt problemet. Jag trodde att vi var överens om att inga barn kommer att vräkas.
Men det är kanske en synvilla. Det är ju populärt att inte se sociala problem för borgarna. Ibland får jag för mig att alliansen i Borås inte bryr sig, men det måste ju vara fel.

Borås kan bli möjligheternas stad även för fattiga barn.