Pinsamt försvarstal

Rätt så intressant försvarstal från kvinnan som gjort det till högsta konst att prata så länge att folk i allmänhet tröttnar och går. (Vem behöver vindkraftverk när Maud vevar på).

Anfall är bästa försvar. Så tycks näringsminister Maud Olofsson (c) ha tänkt med sin debattartikel i Svenska Dagbladet idag om regeringens utnämningspolitik. Hon verkar faktiskt inte förstå vad kritiken handlar om. Hon angriper den socialdemokratiska regeringens utnämningspolitik och betonar att den nuvarande regeringen ser till kompetens i första hand ( som att inte alla ser till kompetens). ”Vi sa inte att politiker skulle vara omöjliga att utse till olika tjänster”, skriver Olofsson. Hon hävdar också att huvudskälet till att Mikael Odenberg (m) fick en generaldirektörspost glömts bort i debatten kring utnämningen: han uppfyller kraven. Därmed tycks Olofsson ha missat poängen. Det var inte fel av regeringen att utse Odenberg. Felet var att väljarna gavs en bild av att han fått jobbet genom extern rekrytering i konkurrens med andra kandidater. Trots att den inhyrda rekryteraren bara hade Odenberg att välja på.

Jag ser henne framför mig muttrande om att "jag förstår inte vad de pratar om. Det står ju i kravspecifikationen att det skulle vara någon med regeringserfarenhet och då helst som försvarsminister. Och då valde vi honom. Vad är felet"

Det är bara så tröttsamt att höra Maud försvara den uppenbara dubbelmoral som högerregeringen ägnar sig åt i media. När det gäller utnämningspolitiken gör de tvärtemot vad de lovade i valrörelsen. Det blir i allra högsta grad pinsamt när man kommer ihåg den kampanj som de förde i valrörelsen, 2006.

Sam & Dave

Jag försöker att varje vecka presentera mina musikfavoriter. Den här veckan blir det Sam & Dave. På den tiden då rythm & Blues och soul verkligen var Rythm & Blues och inte den utsoftade musik som det har blivit. Du kan hitta dem till höger under min musik
Sam and Dave, soulduo bildad år 1961 i Miami, Florida, USA. Blev invalda i Rock and Roll Hall of Fame år 1992.
Sam and Dave bestod av Dave Prater och Sam Moore, båda hade en bakgrund som sångare i kyrkokörer. De första åren tillsammans gick karriären trögt, och det var inte förrän år 1965 då de skrev kontrakt med Atlantic Records som den tog fart. I mitten av 1960- talet släpptes gruppens kändaste låtar Hold on, I'm commin och Soul Man. Detta var nästan så mycket soul det kunde bli. Efter detta fick dock duon inga fler stora hits. På slutet av 60-talet gjorde de ett par uppskattade live-framträdanden.
Under åren hade också en osämja växt fram mellan de båda sångarna, de tålde helt enkelt inte varandras sätt. Detta gjorde att de gick skilda vägar år 1971.

Äkta Glädje

Upplevde jag, tillsammans med ett hundratal andra Afrika vänner under lördagen, den 23 februari.
Göteborgs socialdemokrater tillsammans med vänner från ABF, Afrika-grupperna samt Palmecenter anordnade ett seminarie om ”Afrikas möjligheter”.

Konferensen inleddes av Anneli Hulthén varefter det blev härligt livsbejakande afrikansk musik med Floid Gumbo-Strandvik & grupp.

En panel, bestående av Laila Naraghi, socialdemokraternas internationella rådslagsgrupp, Ann Linde, internationell sekreterare socialdemokraterna, Joe Frans, ordförande Forum Syd, Jan O Karlsson, f.d. biståndsminister var första punkten.
Laila pratade sig varm om Västsaharas situation, rättvisemärkt kaffe, och Lundin Mining:s kolonialisering i Kongo-Kinshasa-området. Det värsta är att Lundin Mining bidrar till våra pensioner genom att de är representerat i Andra AP-fonden. Hon hade ett upprop till oss alla – Go Global.

Jan O Karlsson berättade om Afrikas historia och nämnde bl.a att ekonomisk tillväxt var viktigt för utvecklingen i Afrika, liksom i alla andra delar av världen.

Ann Linde representerade, strax före jul, svensk socialdemokrati på ANC:s kongress. Hon påminde om att fotbolls-VM i Sydafrika äger rum 2010. Under ANC-kongressen valdes Jacob Zuma till ANC: s nye ordförande. På ANC-kongressen deltog 4 000 delegater från hela Sydafrika: Zuma fick 2 329 röster, Mbeki fick 1 505 röster. På kongressen deltog blott socialistinternationalen, franska socialdemokrater och svenska socialdemokrater från europa.

Slutligen presenterade sig också Joe Frans. Han är ursprungligen från Ghana (och har bl.a bott i Borås), har varit riksdagsman för socialdemokraterna fram till 2006. Han är nu ordförande för Forum Syd. Hans inlägg handlade om att Afrika är kontrasternas världsdel och att Afrika har 54 länder, 6 länder i Afrika har krig eller konflikter just nu, vissa länder är inte större än Småland (Rwanda), ett land kan ha 400 000 invånare, ett annat land kan ha 140 miljoner invånare (Nigeria), många länder har tillväxt och låg inflation, sjukdomar som finns är malaria, tuberkulos och hiv och aids, på 50 år har befolkningen i Afrika vuxit från 200 miljoner till 800 miljoner och att Västsahara är Afrikas sista koloni. I Afrika finns Afrikanska Unionen (AU) som behöver hjälp att utvecklas mer. Att 48 länder i Afrika har fred är hoppingivande för Afrika:s framtid.

Dagen avslutades för min del med Jan Eliasson som bjöd på sig själv i dans tillsammans med Floid Gumbo-Strandvik och hennes grupp. Jan är FN:s sändebud i Darfur och ordförande för socialdemokraternas internationella rådslagsgrupp tillsammans med Margot och han gav sin bild om Afrikas möjligheter.

”Det finns en värld utanför Verona” som yttrades i Shakespeares Romeo och Julia och med detta yttrande som grund påminde Jan Eliasson oss om att världen finns i Sverige och Sverige finns i världen. Han sa vidare att Olof Palme hade sagt ”här går anständighetens gräns” (gränsen mot Sydafrika under apartheidåren), att Robert Mugabe, Zimbabwe hade haft en fru från Ghana (Joe Frans hemland) som hade gått på folkhögskolan Brunnsvik, Dalarna, 1972. Jan Eliasson sa allvarligt att Darfur befinner sig i en tragisk situation, att Tchad har haft ett kuppförsök, att gränslinjen vid Tchad hade dragits med tysk linjal i Berlin 1885 och att Zagawastammen är den största stammen. Vad som är allvarligt är att det finns 130 000 – 140 000 flyktingar, att människor ockuperar andras mark, att öknen breder ut sig: de två senaste åren 8-10 km. 300 miljoner människor i länderna nedanför Sahara har inte tillgång till rent vatten. EU: s budget går till 40 procent till subventioner av jordbruket vilket hindrar Afrikas möjligheter.

Tull nedläggning

Under torsdagens fullmäktigesammanträde ställde jag en enkel fråga till ansvarigt kommunalråd Ulrik Nilsson. Frågan handlade om vilka initiativ som kommunalrådet tänkte ta eller redan hade tagit för att förhindra neddragningen av tullverksamheten vid Göteborg- Landvetter flygplats.
Kommunalrådet tyckte, till skillnad från oss socialdemokrater, att det inte var något att oroa sig för. Han kände ingen oro inför att Landvetter, den näst största införsel flygplatsen i Sverige, skulle stå utan fast bemanning. Och att risken för att organiserad brottslighet därigenom skulle kunna bre ut sig.

Han kommer att märka att han kommer att vara tämligen isolerad i den uppfattningen så småningom. Senast att uttrycka oro över den framtida situationen är Kd. Se debattinlägg i GP på söndagen.

The Faces

The Faces, eller oftast bara Faces var en utbrytargrupp ur The Small Faces som bildades våren 1969 efter Steve Marriots avhopp. Alla tre hade tidigare varit med i Small Faces.
The Faces debuterade med LPn First Step (1970), men slog inte igenom förrän de släppte sitt tredje album där deras enda stora hitlåt "Stay With Me" var med. Några andra av gruppens kändare låtar är "Had Me a Real Good Time", "Cindy Incidentally", "Miss Judy's Farm", "Ohh La La", och "Pool Hall Richard". Gruppen hade sitt starka fäste i hemlandet.
Rod Stewart blev snabbt mer berömd som soloartist och bandet bröt upp mellan 1974 och 1975 efter fyra studioalbum och en liveskiva. Två år senare blev Wood gitarrist i Rolling Stones. Faces anses med sitt vilda och hårda sätt att spela rock and roll och likaså med deras liveuppträdanden ha inspirerat punken starkt.

Extremt nationalistiskt missnöjesparti

Sverigedemokraterna har i en motion till Borås Kommunfullmäktige begärt ett s.k. mångfaldsbokslut. Jag anser att det är vedervärdigt att skilja ut en grupp människor och undersöka om den är lönsam eller inte.
Sverigedemokraterna bygger hela sin politik på att flyktingar inte har något här att göra. De ska ut ur riket förr eller senare. Om de ska stanna i Sverige ska de assimileras/införlivas i vår kultur och våra traditioner. Sd säger att mångkultur är av ondo och leder till motsättningar och problem.Partiledaren Jimmie Åkesson drömmer om ett etniskt rent folkhem motsvarande Sverige på 50-talet. Han slår vakt om svenskheten, kärnfamiljen och han vill tämja facket. Kvinnors aborträtt ska begränsas och islamitiska lovdagar i skolan brännmärkas i likhet med bosnisk dans. Absurda idéer om mångfaldsbokslut förs fram.
Sverigedemokraterna är, oavsett vad de hävdar, ett extremt nationalistiskt missnöjesparti.

Hur tänker BT?

Ledarskribenten i BT gör som vanligt en tankekullerbytta och reagerar med ryggslutet. Hon eller han har en lång harang om att det går bra för Sverige och om bara det fanns folk med rätt kompetens skulle företagen kunna anställa fler. Det kanske är rätt vad vet jag. Men skribenten kan ändå inte låta bli att skylla svensk arbetslagstiftning för att det inte finns rätt kompetens. Man häpnar.
Nej, det vore väl mer påplats att skylla arbetslagstiftningen när det blir arbetslöshet än nu.

Vore kul att veta hur ledarskribenten tänker. Eller ännu hellre om han/ hon tänker.