I morse dök kvicksilvret ned till nivån 15 minusgrader. Sannerligen kallt. Men det är inte bara vintern som gör Sverige kallt utan även människors trygghet har sjunkit till oanade minusgrader i Sverige.
Enligt Arbetsförmedlingens prognoser kommer, om nuvarande utveckling håller i sig, enbart en fjärdedel av landets arbetslösa få ersättningar från a-kassan. Orsaken är regeringens synnerligen hårda regler för att kvalificera sig och att ex den korta tid som deltidare får vara kvar i a-kassan. I det läget vill alliansens företrädare införa obligatorisk a-kassa.
I slutet av 1800-talet fanns i princip ingen annan hjälp för den som blev arbetslös än den kommunala fattigvården. Den tidiga fackföreningsrörelsen insåg att något var tvunget att göras och skapade därför egna fackliga a-kassor. Typograferna var först 1885 och de betalades helt av medlemsavgifter. Ersättningen var ytterst låg och restriktionerna för att få den var stora.
Efter många och långa utredningar, i början av trettiotalet var arbetslösheten 24 %, infördes 1935 statliga bidrag till kassorna.
A-kassan är viktig för alla. Den hindrar löntagare från att konkurrera med varandra. Ingen ska behöva ta ett jobb med lägre lön än ersättningen från a-kassan. Därmed skapar a-kasseersättningen ett golv. Sänks ersättningen så sänks golvet och hela lönebildningen påverkas. Därför ligger det i löntagarnas intresse att de arbetslösa har en rimlig ersättning – för allas skull – för den som arbetar och för den som är arbetslös – och ingen bortre parantes. Det är syftet med a-kassan – att hålla uppe lönerna vid lågkonjunktur, hindra lönedumpning och att den som står utan arbete ska ha en försörjning till dess att ett arbete hittas.
Fler och fler människor kommer alltså att få sin försörjning från socialbidrag eftersom de inte kan få ett jobb och inte längre får försörjning från sin försäkring. A-kassan betalas till en del av arbetstagaren och en del av staten. När nu fler och fler får socialbidrag förstärks statens ekonomi och motsvarande försämring av ekonomin sker i kommunen. Anders Borg sträcker på sig och tar ansvar för den goda ekonomin som staten får på bekostnad av sämre ekonomi i kommunerna.
Den här utvecklingen är förödande för a-kassan som idé. Den successiva nedmonteringen av a-kassan kommer att leda till att människor ordnar egna individuella försäkringslösningar. Och det, innebär att utvecklingen är ett direkt hot mot grunden i den svenska generella välfärdsmodellen.
Kjell Ratio från bloggen utredarna har skrivit mycket intressant om detta.
Idag finns en majoritet i riksdagen för att fler personer ska få 80 procent av sin tidigare lön i a-kassa. Endast 12 % av heltidsanställda får ut 80 % av sin lön idag. Majoriteten har uppstått eftersom Sverigedemokraterna bestämt sig för att stödja två motioner från Socialdemokraterna(vi kan naturligtvis inte dra tillbaka våra motioner bara för att SD valt att stödja dem även om borgarna nu skriker högt). En av dessa motionärer är vår egen Phia Andersson från Marks kommun. Jag kan bara vädja till att en bortre parantes inte införs. Det är inte människors ovilja till att arbeta som är orsaken till att de inte får ett arbete. Orsaken är naturligtvis att det inte finns arbete till alla.
Alliansens företrädare vill naturligtvis inte ha en förstärkt a-kassa. Det motverkar deras planer på individuella lösningar och lönedumpningar.
Jag kan slutligen inte undanlåta er ett bevis av att överklasskärringar fortfarande existerar. Läs här Helena Rivière (M) åsikter om a-kassan. Man kan undra om vi överhuvudtaget lever i samma värld.
Ann-Sofie Wågström, Martin Moberg och Göran Johansson skriver om a-kassan.
Rosen(rasande), Martin Moberg och Esbati har bloggat om överklasskärringar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar