Ramöverenskommelse mellan Alliansen och MP om migrationspolitiken i syfte att hindra SD: s retorik att ta fäste.

Miljöpartiet har genom att göra upp med Alliansen självklart hjälpt M att ge småpartierna i regeringen en politisk framgång. Det är även en framgång för regeringen att lyckas få en överenskommelse med MP mitt framför näsan på samarbetspartnern från valet.


Självklart är överenskommelsen ett bakslag för SD vilket jag hälsar med glädje.

Ett frågetecken som jag ser är att i avtalet talas enbart om att vissa grupper av papperslösa ska få vård. Det ska bli intressant att ta reda på vilka grupper av papperslösa som ska exkluderas.
De nämner inte något om det gemensamma solidariska ansvaret för flyktingmottagandet i landet. Alla städer ska ta ett gemensamt ansvar för mottagandet. Det är också anmärkningsvärt att de lyckas formulera en överenskommelse som inte nämner den nya situationen i Nordafrika med de migrationsströmningar som det medför och det gemensamma europeiska utmaningen som det medför.
Socialdemokraternas hållning till det avtal som Alliansen har slutit med MP kan du läsa här.

Även HBT sossen har skrivit om detta.

Ett nationalistiskt Moderaterna

Nu tassar Moderaterna vidare och fiskar på i grumliga vatten.

Det här utspelet är inte lösningen på Sveriges problem. Det är snarare en invit till Sverigedemokraternas väljare.
Under moderaternas två och ett halvt år vid makten har utanförskapet ökat och arbetslösheten stigit. Lösningen stavas jobben, och inte ökad främlingsfientlighet. Dagens utspel är bara ytterligare ett exempel av många där regeringen gör allt för att slippa prata om jobben.

Sedan kan man bara spekulera i att det här är ett sätt att visa för Sverigedemokraternas väljare att Moderaterna är beredda att samar beta med dem.

Jag saknar synpunkter från Folkpartiets främste taleskvinna i invandrarfrågorhär i Borås. Är det möjligt att samarbeta med ett såpass assimileringsvänligt parti som Moderaterna eller hur resonerar folkpartiet. Kanske man är såpass sugen på makten att även de kan ge upp sina hjärtefrågor?





Ulrika Karlsson (M) skriver här. Reza Javid skriver här.

Finlands sak är vår.

Det har den senaste tiden kommit ett antal rapporter från människorättsorganisationer som handlat om behandlingen av asylsökande i Grekland. FN:s flyktingorgan UNHCR har fördömt Greklands agerande. Finland har följt debatten och nu meddelat att man inte längre avvisar sjuka, barnfamiljer samt minderåriga till Grekland.

Men migrationsministern Tobias Billström velar. Han kommer med motstridiga uppgifter där han dels säger att det är Migrationsverket och domstolar som fattar beslut, inte regeringen. Dels säger han att Sverige inte kan agera som enskilt EU-land. Är han förbjuden att hävda en egen politisk åsikt?

Grekland har den lägsta andelen godkända asylansökningar i Europa. Under de senaste åren har grönt ljus getts i mindre än en procent av fallen, detta enligt data från FN:s flyktingorgan UNHCR. Sett från EU-perspektiv är saken glasklar: den grekiska farstun till Europa har blivit en återvändsgränd. Grekland skyddar Europa från flyktingar.
Men förstalandsprincipen, enligt Dublinförordningen, är inte tvingande. Andra EU-länder kan göra egna prövningar av rätten att stanna. Migrationsdomstolen i Malmö sade nyligen, från sådana utgångspunkter, nej när Migrationsverket ville avvisa en invalidiserad irakier till förstalandet Grekland. Hur det går återstår att se. Verket tänker överklaga hos Migrationsöverdomstolen.

Det finns all anledning att vara starkt kritisk mot Greklands inhumana agerande och sluta att avisa till Grekland. Låt oss följa Finlands exempel. Kräv en åsikt av Billström!