Jag är förbannad över att Vp inte inser sitt ansvar i samarbetet.

Talibanerna har inte stöd av sin egen befolkning, de står inte för något hoppfullt, inte för någon utveckling eller ljus framtid för alla krigströtta afghaner. Talibanerna för med sig ett land med könsapartheid, likt Saudiarabien, och en svindlande resa tillbaka till en annan tid. För detta är talibanerna beredda att kriga intill sista man. Så skriver Arena i sitt senaste nyhetsbrev.

Jag kan inte se att Talibanerna har något folkligt stöd. Jag vill solidaritet med det Afghanistanska folket, jag vill stödja dem i deras arbete att bygga upp sitt land. Till det behövs styrkor att skydda befolkningen samt biståndsarbetarna. Detta vill inte Vänsterpartiet. Det har jag respekt för men i ett samarbete måste man kunna ta och ge. Kan det vara så förbannat svårt att kompromissa om detta i en uppgörelse. Varför var Vp tvungna att slänga in grus i samarbetet. Hade det varit så svårt att gå med på en utvärdering 2011, hade det kostat Vp så förbannat mycket.

Sex av riksdagens sju partier har nyligen ställt sig bakom den svenska insatsen i Afghanistan, sa Mona Sahlin. Den majoriteten lär bestå även efter ett regeringsskifte. Även om Vp vägrar att anpassa sig så ligger politiken därmed fast.
Vi får väl göra som Allianspartierna gjorde då de inte kom överens med Kd. Det är ingen katastrof för oss om ett litet parti skiljer ut sig i en enskild fråga. Alliansen misslyckades med att komma överens om en proposition om könsneutrala äktenskap. Riksdagen tog över, KD röstade emot och så var den saken över. Om det skulle bli aktuellt kan en möjlig ny regering genomföra något liknande i Afghanistanfrågan.
Men jag är förbannad över att Vp inte inser sitt ansvar i samarbetet.