Delat ledarskap?

Efter förlustvalet 2006 diskuterades på nytt ”delat ledarskap” inom partiet som ett verktyg för att förnya partiet. Diskussionen var inte ny utan den fanns även på 90-talet.

Den utmärkte socialdemokraten och statsvetaren Ulf Bjereld lyfter idag återigen frågan om delat ledarskap och jag anser att den ska diskuteras igenom först utan att avfärdas på en gång.
Ett delat ledarskap vore ett smidigt sätt att lösa diskussionen om att nästa partiledare måste komma från riksdagen. En ledare skulle kunna rekryteras från riksdagen och en annan utifrån.

Men – det finns även faror med ett delat ledarskap. Från Tyskland finns exempel på att delat ledarskap splittrat partiet. När Gerhard Schröder och Oscar la Fontaine delade ledarskapet blev höger-vänsterpolariseringen för stor och de lyckades inte hindra sönderfallet av partiet.

Det finns även alltid en risk att det blir dubbla budskap som förmedlas vilken kan vara förödande när media får tag i det.

Samtidigt har Miljöpartiet visat prov på att delat ledarskap fungerar - så länge de två gillar varandra.

Delat ledarskap är ingen mirakelkur men kan man lösa fallgroparna tror jag att ett delat ledarskap kan fungera. Jag tror att vi är i ett läge där det behövs en ledare (inte partisekreteraren som har fullt upp med det dagliga operativa arbetet) som kan driva det interna förnyelsearbetet samtidigt som en ledare driver oppositionsarbetet.

En trygg hamn och en frifräsare skulle kunna bli ett radarpar. En kvinna och en man. Varför inte ?