Pest eller kolera?

Toppmöten inom EU avlöser varandra. Inför det formella undertecknandet av finanspakten den 1-2 mars tornar det upp sig till oväder. Det är tveksamt om Grekland kommer att klara de krav som långivare har, Spanien klarar inte sina budgetmål och Irland ska ha folkomröstning om finanspakten i början av juni. Ett nej är bara ett nej för Irland och innebär att pakten blir av men utan Irland. Irland kommer dock inte att få något ytterligare stöd.

Tysklands förbundskansler, Angela Merkel, har gått på pumpen avseende sin panel av nio ledamöter som skulle fungera som krisorgan. Det var författningsvidrigt enligt tysk förbundsdomstol. Hon kan då inte speeda upp processer utan måste gå genom parlamentet för alla krispaket i framtiden.

Men den stora frågan är ändå det tvångsförvaltade Grekland. Det andra stödpaketet förutsätter skuldlättnader med 110 miljarder euro och ett antal godkännanden av programmet i en radda nationella parlament. Det talas redan om ett tredje stödpaket. Under tiden ska Grekland gå till val i april. Allt hänger alltså verkligen i luften.

När det gäller finanspakten säger Marie Granlund (S), vice ordförande i EU-nämnden:

"Den ekonomiska krisen är djup i EU. Det är bekymmersam för svenska jobb och vår välfärd. Finanspakten i sig är långt ifrån tillräcklig för att krisen ska kunna lösas i Europa. Men det är viktigt för Sverige att säkra ett inflytande utan att tvingas till bindande förpliktelser. Vi är överens om att en medverkan i EU:s finanspakt inte innebär att Sverige går med i euron bakvägen."

Det är många som idag anser att Grekland ska gå i statsbankrutt och därmed lämna eurosamarbetet. Jag tror nog att det slutligen blir så. Men jag håller inte med alla som numera höjer verktyget devalvering till skyarna. De som anser att det går bra att missköta landets ekonomi för att därefter devalvera. Det betyder att Grekland har att välja mellan pest eller kolera, bli kvar inom Euron och i praktiken stå under förmyndarskap, eller att lämna euron och devalvera sig ut ur krisen. Men om de lämnar euron kan de förmodligen både gasa och bromsa. Som det är nu så bromsas det enbart eftersom de krav som ställs bara innebär besparingar och inga tillväxtskapande åtgärder.

Hur de än gör är det grekiska arbetare- och tjänstemanna grupper som kommer att få betala.


Paul Krugman ,  Europafacken , HD ,
Jimmy Sand ,

Eurokrisen (1)

På kort tid har fem regeringar i Europa fallit pga finanskrisen. I februari föll Fianna fail i Irland då de tappade 27 procentenheter från 42 till 15 procent. Labour tog över.
Den socialdemokratiska regeringen i Portugal röstades bort i juni. I Grekland och i Italien har regeringar tvingats bort och ersatts av expertregeringar.
I helgen röstades socialdemokraterna bort i Spanien och en högerkonservativ regering tog över.

Allt tyder på att Frankrike blir nästa land att få riktigt svårt. Främst eftersom de franska bankerna har tunga åtaganden i Medelhavsområdet. Allt tyder på att Sarkozy förlorar i nästa års presidentval till Socialisterna. Hoppas jag!

Något har hänt i Europa sedan Eurosamarbetet med optimism infördes i Europa. Då var Europa ett rött Europa. Nu är det så mörkblått som det kan bli, även om det finns undantag i Irland och i Danmark. En del EU - länder är närmast bruna. Teknokratregeringarna i Grekland och i Italien är att betrakta som konservativa. Allt detta påverkar naturligtvis vilken politik som förs för att ta sig ur finanskrisen. Vilket gör att jag tycker att det främst är en politisk kris i EU och inte en valutakris primärt.

USA verkar inte heller kunna komma tillrätta med sina ekonomiska problem främst av politiska skäl. Republikanerna verkar inte ha den krisinsikt som fordras för detta vilket blir så tydligt när det enbart är besparingar som de vill gå med på.

I alla länderna, även i Sverige, är det ett närmast  apatiskt förhållningssätt till krisen. Det handlar enbart om besparingar. Besparingar som leder till högre arbetslöshet och mindre sysselsättning. Vilket leder till lägre tillväxt och stagnation. De krisande länderna kan inte själva dra sig ur krisen. De kommer att behöva andra länder som hjälper dem. Där har vi ett ansvar inte bara för vår egen ekonomi och sysselsättning utan också för dem som har det svårare.

Därför är det rätt med en offensiv satsning på investeringar i Sverige.

Sieps , Dala-Demokraten

Utredarna

Euro ödesdag?

I kväll förväntas det europeiska toppmötet besluta om ytterligare , en i en lång radda, akutinsatser. Det är inte så värst mycket hopp som kan ställas till det eftersom Grekland är på gränsen till nyval och Italien har en regeringschef som varken har förmågan eller viljan att komma till rätta med dagens problem. Resten av euroländerna har efterlyst en beslutsplan som syftar till att reducera Italiens rekordhöga statsskuld på 9000 miljarder euro. Förmodligen kommer Silvio Berlusconi att komma tomhänt till toppmötet.
Vi vet heller inte vilket förhandlingsmandat som Angela Merkel får med sig. Hon har nu på morgonen träffa Förbundsdagen för att få med sig deras beslut.

Det är främst tre avgörande frågor som måste lösas:
Greklands statsskuld måste skrivas ned mer än det den har gjorts. Ambitionen är att med 60 procent.
Bankerna ska skyddas genom att de åläggs höja sitt egna kapital.
EU:s räddningsfond, EFSF - European Financial Stability Facility , ska stärkas. Osäkert hur.


(Det verkar nu som att Merkel har fått ett mandat från Förbundsdagen.)

Återkommer med hur det har gått senare.


Jens Holm är övertygad EU motståndare sedan länge.
EU bloggen
Rolf Fredriksson

Greklands öde är Europas öde!

Greklands premiärminister, Giorgos Papandreou

Trots alla åtstramningar går det inte för Grekland att ens få näsan över vattenytan. Greklands statsskuld är nu ca 350 miljarder euro, vilket är 162 procent av landets BNP. Statskassan är i stort sett helt tom och nästa nödlån (det sjätte) räcker inte ens året ut.

Det är Greklands befolkning som får betala, oavsett Euro eller inte, det handlar om brutala nedskärningar på välfärden om 6,6 miljarder Euro. 30 000 offentliganställda skall placeras i någon slags arbetsplatsreserv för att därefter kunna avskedas om ett år. Vilket är ett sätt att bryta mot avtalet om livstidsanställning. Jag kan inte se annat än att den brutala besparing som Grekland utsätts för av "trojkan" – Internationella valutafonden (IMF), Europeiska centralbanken och EU har motsatt effekt än den förväntade. Den kommer att leda till ökad skuldbörda och fördjupad lågkonjunktur. Nobelpristagaren i ekonomi, Paul Krugman, säger:

"Jag ser inte alls några tecken på att Europas ledande beslutsfattare är villiga att omvärdera sin åtstramningsdogm"

Dock är inte Borås Tidnings ledarskribent inne på samma linje. De anser tvärtemot att det är nödvändigt att piska vanliga människor i Grekland och att grekerna får minsann skylla sig själva som väljer sådana politiker. Det är en konservativ syn på problemet som jag inte delar.

Grekland borde aldrig ha tillåtits gå med i Eurosamarbetet. Det förstår jag nu. De gick helt enkelt med på felaktiga premisser. De frenetiska räddningsförsöken handlar inte om medkänsla för den grekiska befolkningen. De handlar om att skydda resten av eurosamarbetet och att upprätta krishanteringsmekanismer för att minska effekterna av den alldeles säkert kommande planerade statsbankrutten. Risken är att dessa skyddsmekanismer kommer att leda till ökad federalism inom eurozonen. Inte minst är tankarna om euroobligationer, finansiell transaktionsskatt och ett europeiskt riksgäldskontor faktorer som leder till den ökande federalismen.

Den är inte förvånande! Under huvuddelen av sin moderna historia, låt oss säga senaste 2000 åren, har Grekland varit bankrutt. Sedan självständigheten från Turkiet på 1820-talet hann landet gå i konkurs inte mindre än fyra gånger innan seklet var över. Britterna vart under en stor del av perioden tvångsförvaltare för landet. Det fortsatte under 1900-talet och dröjde fram till 1964 innan Grekland återfick kreditvärdigheten. Greklands ekonomiska historia har skildrats av ekonomerna Carmen Reinhart och Kenneth Rogoff.
Med en sådan ekonomisk historia är det inte heller långt till korruption. Bristen på pålitlig statsmakt gör att den enskilde är tvungen att lita på sig själv och familjen. Det ger en grogrund till att använda de gemensamma tillgångarna till att gynna egna intressen.

Just nu verkar de flesta invänta en planerad skuldnedskrivning på betydande belopp för Grekland. Det talas om mer än 50 procent, dvs en planerad konkurs.


Kristianstadsbladet, London Free Press, Eurobserver skriver att den första bankkraschen är nära ( Dexia), Financel Times följer krisen timme för timme.

Utredarna,  Jinge, Johan Westerholm, Lars Pålsson Syll,


Har ni hört att Anders Borgs (M) senaste favorituttryck om den grekiska krisen är att Grekland är Off-Track.

Europeiskt drama

Trots att Grekland gör allt de kan för att ordna upp situationen blir allt värre för Grekland. Arbetslösheten ökar snabbast i Europa. På ett år har 300 000 jobb försvunnit och arbetslösheten är numera uppe i 16,6 procent. Och då har ännu inte turistsäsongen avslutats.

Grekland har hamnat i en djävulsk kniptång. De stora besparingarna och skattehöjningarna har kraftigt minskat köpkraften vilket innebär att ekonomin krymper. Paradoxalt kommer samma sak att hända i Sverige trots att vi har en god ekonomi men i Sverige beror det på att Anders Borg är så passiv. Det är i finanskriser som en finansministers kompetens och mod prövas.

Att Euro länderna och långivarna kräver såpass snabba och långtgående åtgärder från Grekland gynnar ingen. Det kan snarare ge en utveckling till att Grekland ställer in betalningarna.

Ett, av många, beslut för att höja statens intäkter är att höja krogmomsen från 13 till 23 procent. Tvärtemot vad Alliansregeringen i Sverige pratar om. Men krögarna i Grekland har gått samman och vägrar att betala någon som helst skatt till dess att regeringen drar till baka förslaget om höjd krogmoms. De kräver istället en sänkning av momsen till 6,5 procent.

I teorin kan främst tre stora hot förvärra läget för Grekland inom den närmsta tiden. Det finns risk att inte tillräckligt många privata fordringsägare stöttar det andra stödprogrammet. Finlands långtgående krav på säkerhet (Sanningspartiets krav) kan stoppa hela stödpaketet. Dessutom ska tysk förvaltningsdomstol den 7 september avgöra om Tyskland kan delta i stödpaketet till Grekland.

Helt klart är att den Socialdemokratiska regeringen i Grekland har ett av de svåraste och mest otacksamma jobb som finns i Europa.

Många inom och utanför Eurosamarbetet ropar idag på att Grekland ska överge Euron och återgå till Drachmer eller att Tyskland ska återta Marken. Jag tror att mycket ska till innan man överger euron. Till och med den Europeiska Centralbanken lägger nu sitt strå till stacken. När Italien i häromveckan skulle låna upp pengar till sin stora statsskuld hade räntan sjunkit tack vare ECB:s stödköp för några veckor sen. Det agerandet ifrågasätts på sina håll. Men det visar viljan att försvara euron.

Det var inte Eurosamarbetet som skapade finanskrisen. Dagens prekära situation är en följd av att Europas ledande politiker brustit i ledarskap.

Om stabilitetspaktens regler om budgetunderskott – högst 3 procent av bnp – och statsskuld – högst 60 procent av bnp – hade följts hade läget idag varit ett annat. Och det var eurosamarbetets två centrala aktörer, Frankrike och Tyskland , som visade dåligt exempel.

Just därför är nog viljan av att försvara Euron det enda tänkbara. Den turbulens som skulle följa på eurons sammanbrott skulle riskera att följas av en väldig kris som också skulle drabba dem utanför samarbetet hårt. Samtidigt är det svårt och ohållbart att i dag hävda att Sverige i dag skulle ha nytta av att delta i det direkta samarbetet inom eurozonen. I 2008 års akuta kris devalverades kronan kraftigt på ett sätt som skyddade den industri som tappade så stor del av kundstocken. Samtidigt slapp vi tack vare euroländernas skydd det sammanbrott och de spekulationsvågor som hade följt i den finanskrisens spår.

Det är inte vackert att låta andra ta problemen genom att stå utanför själv, samtidigt som man drar nytta av det skydd euroländernas själva existens ger oss.

Hans - Olof Henkel, en tidigare ivrig eurovän, vill i dag bilda ytterligare gemensam valuta för Nordeuropa. Kanske inte världens mest genomtänkta förslag.

Thomas Janson, från bloggen utredarna, inser också att så mycket av diskussioner, studier och politisk kapital har plöjts ned i Euron att den näppeligen övergives i brådrasket.

EU-bloggen resonerar om de nordliga euroländernas bristande folkliga stöd för att hjälpa de sydligare euroländerna.