Monas avskedstal. Några nedslag.

Hennes sista tal som partiordföranden handlar om våra styrkor som parti. Hon berättar att vi inte ska sluta oss inåt. Utåt och framåt är socialdemokrati. Hur ska vi formulera lösningarna på framtidens problem. I Sverige ska alla ha möjlighet att nå sina drömmars mål. Jämlikhet och utveckling är varandras förutsättning.
Hon talar om kärnkraftens utbyggnad. Att den är en smitväg undan miljö/klimat utmaningen. Mona säger ”låt vårt gröna folkhem flöda av energi utan olja eller kärnkraft”.

Demonstrationsvågen som flyter över Nordafrika behöver vårt stöd inte minst vad det gäller demokratibyggandet. Det duger inte med Carl Bildts bloggande.
Sverige ska vara det första EU-landet att erkänna ett fritt Palestina. Det är vårt förbannade ansvar.

Renhållning mot främlingsfientligheten den står socialdemokrater för. Sänk aldrig garden mot antidemokratiska krafterna som Sverigedemokrater. Glöm aldrig det.
Högern formulerar inte samhällsproblemen de förminskar dem. Låt oss tala om de verkliga problemen om bristen på jämlikhet och jämställdhet, det är det som vi ska tala om. Vi ska tala om anständighet och solidaritet.

För att vi ska bli ett stort parti krävs att vi, partivänner, håller ihop. I vårt parti finns bara socialdemokrater. Inte höger eller vänster. Vi är olika men enade tillsammans. Organisera mera och håll debatten levande.

Mot slutet av talet bryter rösten för Mona. Jag säger tack Mona!

2011 blir ett bra Socialdemokratiskt år!

Mitt första blogginlägg på det nya året kommer att handla om vilket bra år 2011 kommer att bli för socialdemokratin.

På förtroenderådet i höstas medgav Mona Sahlin att hon inte trodde på den politik som vi alla gick till val på. Eftersom partiledaren inte trodde på vår gemensamma rödgröna politik var det lätt för svenska folket att genomskåda och de gav följdaktigt inte sitt förtroende till oss.

Dessutom vill Mona ha en bortre parantes i a-kassan. Det kommer bara att betyda lönedumpning. Vilket skulle få högerkrafter att jubla. När den arbetslöse når stupstocken i a-kassan blir han/hon tvungen att ta jobb till vilken lön som helst. Vill vi det som socialdemokrater? I USA är det vad som sker efter 26 veckors arbetslöshet. Högutbildade med lång arbetslivserfarenhet tvingas att ta jobb som hamburgerkockar och sälja sin bostad. Antalet nyfattiga ökar och därmed klyftorna i samhället. Man häpnar när tom IFMetallordföranden Stefan Löfvén säger sig vara för en sådan parantes. Kan vi verkligen vara för en sådan otrygghet? Nej säger jag!

Vänner - inte ska S föra en politik för otrygghet - tvärtom ska vi föra en politik som formulerar framtidens politik. Vi ska föra en politik som bekämpar orättvisor och alla demokratiska underskott. Svensken står bakom Socialdemokratisk välfärdspolitik (den som Moderaterna har tagit över). Vi ska ta tillbaka och vi ska göra vår ekonomiska analys utan att snegla på vad Svenskt Näringsliv säger och prbyråerna får vara tydliga med vilka som betalar deras löner. Nu måste vi på nytt föra en trovärdig välfärds – och reformpolitik.

Kongressen blir, som alla vet, viktig. Men jag tror att det vänder under 2011. 2011 blir ett bra Socialdemokratiskt år!

Politik handlar inte om vem som är mest modern för stunden!

Låt inte eftervalsdebatten bli ett ”chickenrace” över vem som kan vara mest modern.

Jag håller definitivt inte med om allt som Mona sa i sitt linjetal på förtroenderådet men Mona har helt rätt när hon säger - "Ska vi socialdemokrater vinna val, så måste vi bli oss själva igen! Vi måste bli en levande socialdemokrati igen, med det folkflertal för ögonen, vars bästa, vars möjligheter, vars frihet och drömmar alltid har varit vårt syfte och mål".

Det är inte som Ulf Bjereld och Björn Fries ,i Aftonbladet debatt, föreslår att partiet ska bryta samarbetet med LO för att det uppfattas som omodernt.

Jag tycker snarare att det facklig-politiska samarbetet skall intensifieras. Och då starta med att bjuda in andra fack förutom LO.

När det gäller Mona Sahlins linjetal vid förtroenderådets möte i andra kammarsalen i riksdagen igår finns det en hel del att säga.

Det är klart att vi ska vara ett parti för hela folket, vilket vi alltid har varit, men vi får aldrig glömma att vi är ett parti för dem som inte har en egen röst. Jag motsätter mig och tycker illa om den klassificering som media gör av väljare som förlorare och vinnare och vilket parti som värnar om vem. Vem värnar om förlorarna om inte vi gör det. Tror någon på fullt allvar att alliansen värnar dem som inte har jobb eller är sjuka.

Vårt mål har alltid varit full sysselsättning – arbete åt alla. Men det betyder inte att vi lämnar dem som inte har arbete utanför. Och det var det som valet handlade om 2010.
Men vi ska inte låta som alliansen och tala om att den som inte har förmågan att skaffa sig ett arbete får leva på socialbidrag på sin höjd. För det är det som Mona säger då hon, liksom moderater, menar att a-kassan skall trappas av över tid. Vi måste som Mona faktiskt snuddar vid - höja taket för att A-kassan skall vara en rejäl försäkring för så många som möjligt. Idag är den inte det.
Nej – jag tror inte att lösningen på ungdomsarbetslösheten är Danmarks flexicurity eller IF Metalls låga löner till ungdomar.

Monas analys av skatterna skildrar förmodligen vilka människor hon träffade och vilka jag träffade i valet. När jag knackade dörr eller träffade människor var det ingen- säg ingen- som nämnde fastighetsskatten. Men folk var förbannade på bensinskatten.

Slutsatsen om jobbskattens förträfflighet delas inte av forskare och har inte visat sig frammana några ytterligare jobb. Teorin bakom jobbskatteavdraget är ju, för den som glömt det, att den som är arbetslös skall jaga jobb lite mer och ta låglönejobb bara det är mer pengar än a-kassan.

Men jag tycker det är positivt att Mona nämner i sitt tal om jämlikhet och utveckling – både och, aldrig antingen eller. Det är, har varit och måste förbli Socialdemokratins stora uppdrag.

Jag delar Mona´s syn på att vi ska sätta välfärdens kvalitet före privatiseringar. Kvaliteten skall vara bäst oavsett driftsform.

Jag delar även Mona´s uppfattning att vi måste bli bättre på internationella kontakter med systerpartier och organisationer. För den internationella solidariteten och för vår gemensamma globala framtid är det vår skyldighet som parti.

Men om vi struntar i alla personstrider så har vi nu en rejäl chans att återta det utrymme som Moderaterna har släppt. De släppte nämligen utrymmet som de ägde 2006 som innebar att de förmedlade ett framtidsperspektiv. 2010 har moderaterna förbrukat all sin kraft på förvaltning av statsfinanserna och på vårdandet av sitt eget varumärke.Kriskommissionen måste fokusera på frågorna kring:Var finns alla idéer om hur de nya finanskriserna som kommer att komma ska förhindras, av hur nya företag och jobb ska växa fram (fall inte i RUT-fällan), om forskning och utveckling och om hur ett samhälle som ger alla lika, nya och jämlika möjligheter. Om det borde vi tala!

Och vi klarar oss bra ensamma! Eventuella överenskommelser med andra partier kan vänta till efter den 17 september, 2014.


Så här har jag funderat direkt efter valet.