fredag 17 februari 2012

Har Du glömt hur det är att hålla tider, duscha, ha arbetskamrater och fungera på en arbetsplats."

Det unga stjärnskottet Hanif Bali (M) som har tillåtelse att säga i praktiken vad som helst säger:







"Att gå tillbaka till plusjobben skulle innebära fortsatt arbetslöshet, osäkerhet och otrygghet för många arbetssökande."

Det är förskräckande människosyn men också okunskap som denne moderat visar upp, inte minst med tanke på att han tydligen sitter i arbetsmarknadsutskottet. Det dröjer inte 8 år innan man som arbetslös hamnar i Fas 3, det tar 2 år.

Hans förakt för arbetslösa människor visar sig i det här citatet om dem som hamnar i fas 3, eftersom han i praktiken likställer plusjobben med fas 3:

" Det betyder att fullt kapabla friska människor hamnade i en åtgärd som är designad för att de som varit borta från arbetsmarknaden så länge att de glömt hur det är att hålla tider, duscha, ha arbetskamrater och fungera på en arbetsplats."

Jag hoppas att Moderaterna ger det här stjärnskottet mer plats inför valet 2014. Låt honom tycka och skriva vad han vill i framtiden.

Det är ytterst svårt och upprörande att tänka sig att det finns människor som faktiskt tycker att det är bra om människor har så litet som möjligt att klara sig på. Att det finns människor som så öppet visar sitt förakt för mindre lyckosamma människor.
















För Hanif är inte problemet långtidsarbetslöshet utan det är helt enkelt de långtidsarbetslösa!

Daniel Hedén , I Riksdagen

tisdag 7 februari 2012

Framgångsreceptet för Sverige - Ungdomslöner på 12000/mån och arbeta till 75 år!

Läser just nu att Fredrik Reinfeldt har lyckats att trampa rakt på en mina idag eller skitit i det blå skåpet. Och rätt åt honom. Innan regeringen börjar snacka om höjd pensionsålder måste de ändå börja tänka på att skapa ett gott och rimligt arbetsliv för alla. Ett arbetsliv som gör att människor orkar jobba till 65 års ålder. För 60 år sedan gick normalmannen från arbetsbörjan i 14 års ålder till pension och dog ett år efter pensionen. Är det idealet? För det var ju fler arbetstimmar som behövs för att säkra välfärden. Om pensionssystemet är uppbyggt så att människor inte kan leva på sin pension så måste systemet omarbetas.






Thomas Eneroth (S) menar att :

"- Ska vi kunna få ett längre arbetsliv krävs förändringar på arbetsmarknaden. I dag slits väldigt många ut i förtid och dessutom har regeringens utförsäkringar lett till omfattande utslagning från arbetsmarknaden. Att enbart tala om höjd åldersgräns blir faktiskt provocerande för alla dem som skulle vilja, men som faktiskt inte kan klara av att arbeta längre."

Fredrik Reinfeldt berömmer sig av att inte ägna sig åt visioner för att de är för dyra. Den här visionen vill han att alla människor som inte har möjlighet att jobba fram till ens 60 år och inte alls till 75 ska få betala. Regeringen är inkonsekvent om de inte också föreslår att A-kassan och sjukförsäkringen också ska betalas ut till dess man har uppnått 75 år. Statsministern är inte ett dugg intresserad, i varje fall nämner han inget, av att människor ska leva gott, hela livet.Livslångt lärande ger inte regeringen förutsättningar för eftersom man är passé vid 50 års ålder vad det gäller högskoleutbildning och lån. Han menar att studiemedel ska kunna ges efter 54 års ålder men vem kan leva på det?

Fredrik Reinfeldt är dessutom helt verklighetsfrämmande som inte har förstått den åldersnoja som råder i Sverige. Människor är enligt många arbetsgivare förbrukade och kan inte lära sig något nytt efter det att de har fyllt 40 år.

Hans uttalande tyder på en outvecklad syn på vad klass betyder för hur länge man kan jobba.

PS Har nu hört att Statsministern backar och nu säger att det var mer av en "spaning" som han gjorde. Han ska ge tusan i att lägga sig i mitt favoritprogram, spanarna. Det har han inte humor till. DS


DN , SVT , AB ,Så här tycker de andra partierna ,
Utredarna , Rosemarie Södergren och kulturbloggen ,

söndag 5 februari 2012

Skattepengar ska gå till välfärden - punkt slut!


Sedan 90-talets början har vi i Sverige upplevt en explosion inom valfrihetsområdet. Nuförtiden har vi exempelvis friskolor, privatdrivna förskolor, äldreboenden, gruppboenden, hemtjänst och vårdcentraler som drivs av privata intressen. Det finns till och med hela sjukhus som drivs som en Volvofabrik. Jag var inte för den utvecklingen men ser inte att det går att vrida klockan tillbaka. Utvecklingen startade egentligen redan i början av 80-talet även då under en borgerlig regering.

I dag ser vi en utveckling där vårdgivare, ­endast för att maximera vinsten, ­säger upp personal, drar in material, och försummar sjuka och äldre. Vi läser om undernäring, onödiga amputationer, vanskötta sår och äldre som får sova på smutsiga golv. Så kan vi inte ha det.

Avslöjanden inom äldrevården kräver omfattande utvärdering och omprövning av hur samhället styr äldreomsorgen. Det är allvarligt när kommunen inte i tillräcklig omfattning kontrollerar verksamheterna och när kravspecifikationerna är så allmänt hållna att det nästan inte går att underkänna någon verksamhet trots stora brister. För att stävja utvecklingen måste samhället bli mycket bättre på att kvalitetssäkra välfärden, insynen i de privat drivna verksamheterna måste bli transparent och ev överskott ska tillbaka till välfärden.

Möjligheten att göra stora vinster i offentligt finansierad verksamhet, det vill säga att göra privata vinster på andras skattepengar, är om inte unik för Sverige så åtminstone något mycket ovanligt.
De summor som aktieägarna tar ut i vinst innebär en överföring av medel från välfärden till privata kapitalister. Jag menar att detta är oacceptabelt och upprörande. Jag är inte på något sätt ensam i den uppfattningen. Till och med moderaterna säger sig dela min uppfattning (frågan kvarstår om riskkapitalbolag gett pengar till M) men vill begrava frågan i en utredning.

Gustav Möller, socialdemokratisk socialministern, sa en gång att varje skattekrona som inte används effektivt är som att stjäla från de fattiga.

Det stämmer i allra högsta grad när det kommer till välfärden. Det har aldrig varit meningen att skattekronorna skulle skickas till skatteparadis. De pengar vi betalar i skatt måste användas på absolut effektivaste sätt. Därför inser jag att vi ska titta på system som förhindrar vinst i välfärden. Men hur hindra det och hur skulle en lagstiftning se ut? Tja, vi kan alltid ta lärdom av våra Nordiska grannländer.

I Norge gäller som krav för de fristående skolorna att alla offentliga bidrag ska komma eleverna till godo. Aktieutdelning på vinst är inte tillåten, överskott ska tillbaks till utbildningsverksamheten. Inte heller i Finland eller Danmark får privatskolor drivas i syfte att uppnå ekonomisk vinst. Sverige, där välfärden finansieras helt med skattepengar, är alltså ensamt bland sina närmaste nordiska grannar om att sakna vinstbegränsningar. Det finns också andra modeller som tillämpas i andra delar av världen.

Jag tycker att Sverige, som de flesta andra länder, utformar ett regelverk för icke vinstdrivande företag. Vanligen brukar sådana företag kallas ”non profit” eller ”not for profit”. Kraven ska vara att ägarna inte har rätt att ta annan vinst än rimlig ränta på aktiekapitalet, övrigt överskott ska tvingas att bli använt inom företaget – för investeringar och andra förbättringar av den välfärd företaget arbetar med. Ett regelverk för "non profit" borde formuleras så att det också skulle fungera på personalkooperativ och brukarkooperativ.

Riskkapital behövs, men inte inom välfärdssektorn, utan för att utveckla nya branscher och nya produkter. 

Utgångspunkten är att äldreomsorgen, skolan eller sjukvården inte är till för att privata intressen ska tjäna pengar, utan för att vi den dag vi behöver välfärden, ska få den allra bästa äldreomsorgen, skolan eller sjukvården som går att få. Alla ska kunna färdas väl genom livet.

Martin Klepke i LO tidningen skriver att vinst i vården dödar.


tisdag 31 januari 2012

Den Nordiska modellen är hotad.

Den s.k Nordiska modellen har kombinerat utveckling med jämlikhet, social solidaritet och trygghet för alla, inte utan framgång. Den modellen är hotad av yttre faktorer som ökad global konkurrens, snabb industriell utveckling i länder som Kina, Brasilien och Indien m.fl. klimathot och inte minst ökad arbetslöshet. Den är också hotad av inre faktorer i Sverige, nämligen en borgerlig regering.

Det går att möta de nya tiderna med globalisering och demografiska förändringar med att pressa löner som ex regeringen Reinfeldt och Borg syftar till. Det tror jag är dömt att misslyckas om vi fortsatt vill vara ett välfärdsland.

DN-debatt har ett antal Socialdemokratiska och fackliga ledare inför Samak:s årsmöte initierat ett forskningsprojekt om tillväxt, hållbarhet, avtalsmodeller, integration mm. De skriver bl.a:

"Jämlika samhällen som vilar på generella välfärdssatsningar har visat sig vara en stabil grund för ekonomisk tillväxt genom de möjligheter till utbildning och utveckling som skapas för alla. Under ett antal socialdemokratiska regeringar och i samverkan med fackliga organisationer har Norden gått sin egen väg. Vår förhoppning är att projektet kommer att visa på arbetarrörelsens alternativa utvecklingsvägar. Inte bara välfärdshistorien och nutiden är vår, utan också framtiden."

torsdag 26 januari 2012

Dag Vag med Stig Vig.

Dag Vag var under det sena 70-talet och det tidiga 80-talet ett av Sveriges mest framgångsrika rockband, och återförenades flera gånger. De senaste åren har bandet gjort en rad turnéer och konserter. I dag nåddes jag av budskapet att bandets frontfigur Stig Vig, Per Odeltorp, hastigt avlidit.

Bandet bildades hösten 1977 och spelade rock/ reggae och punk. Namnet på gruppen var då Dag Vag & Svagsinta. 1979 tappade bandet tillnamnet Svagsinta och kallade sig enbart för Dag Vag. Bandet upplöstes 1983 men återsamlades med jämna mellanrum och hade sin senaste spelning ihop i slutet av förra året.



Gruppens första skiva som Svagsinta var en singel med låten dimma vilket gavs ut 1978.



Gruppens första under namnet Dag Vag blev en reggae version av Anita Lindbloms "sånt är livet". 

 


I det numera kultförklarade "Måndagsbörsen" spelade de ihop med en då femtioårig låtkulspruta, Thore Skogman. De spelar hans låt Opptoppitopp. Med på spelningen är även en ung Per Gessle.

R.I.P Stig Vig och Per Odeltorp!

onsdag 25 januari 2012

Sjukdomstillståndet är hybris.


Visst är Socialdemokraterna i kris.

Trots det är ändå en fjärdedel av väljarkåren beredda att rösta på oss om det vore val idag. Och det när Socialdemokraterna har den värsta krisen någonsin. Trots det leder inte Alliansen särdeles stort över S, Mp och V. Alliansen borde inse att Socialdemokraterna kommer tillbaka. Med hösten 2011 och inledningen av 2012 trodde jag att den politiska -och ledarkris som Socialdemokraterna har genomlidit skulle gynnat M mer. Men de har fått ut förbryllande lite av vår kris.

Jag tror att Alliansen och framförallt Moderaterna inte ska känna sig för säkra inför 2014. Det går aldrig väl för den som lider av hybris. Med cirka 6 till 7 procents försprång till S, Mp och V och med ett krisande Kd som i de allra flesta opinionsmätningar hamnar under fyra procent, sitter inte Alliansen säkert.

Kom ihåg att anledningen till att Moderaterna och Alliansen idag är större än Socialdemokraterna och de rödgröna beror inte på Moderaternas framgångar, det försprånget bygger på Socialdemokraternas kris.

Fredrik Reinfeldt borde, liksom de romerska kejsare som han känner sig befryndad med, skaffa sig en liten slav som viskar i hans öra; Socialdemokraterna kommer tillbaka!




DN ,

söndag 22 januari 2012

Svenska Primärvalskampanjer - tror inte det!

I och med Håkan Juholts avgång som partiledare har mitt parti förlorat en inspiratör och skicklig retoriker. Sorgen är stor bland medlemmarna. Trots det ges inget tillfälle till att i lugn och ro tänka igenom vad som har hänt. Partiet måste omedelbart utse en tillfällig partiordförande för att lösa den akuta ledarkrisen. Hon/han ska fungera fram till en ev. extrainsatt partikongress någon gång första halvåret 2012 eller ordinarie partikongress i april 2013. Processen att utse en tillfällig partiordförande måste naturligtvis vara sluten och beslutet fattas av partistyrelsen. Den processen tror jag de flesta är överens om. Funderingar har väckts om hur processen att vaska fram namn till partikongress ska gå till.

Det är många som nu propagerar för en mer öppen valprocess inom Socialdemokratin. En del ser med avund på Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet som har haft öppna valprocesser. Till alla dem vill jag höja ett varningens finger.

Kristdemokraterna kan sägas ha en öppen valprocess med två kandidater. Ingen kan säga att det har gynnat dem med att så öppet visa den splittring och den trasighet som partiet har idag. Men den öppenheten har synliggjort djupa skyttegravar.

Tyvärr har kandidaterna i de öppna processerna i Mp, C och V varit till gränsen av kopior på varandra. Då blir det risk att det är de mer ytliga egenskaperna som blir tongivande.  Vad ska partiet göra med dem som inte blir valda? Michaela Valtersson valde att helt sluta med politiken efter att ha förlorat valet.  Jag ser de öppna valprocesser vi hitintills har sett som spel för gallerierna.

Den största risken som vi kan få är istället ökade bråk som kan underblåsa de konflikter som ändå finns i partiet. Vi måste innan den helt öppna processen återigen bli ett tryggt parti.

Det finns anledning att vi inom partiet fortsatt diskuterar valprocessen med inslag av bl.a medlemsomröstning men jag är tveksam till svenska primärvalskampanjer. Partiet måste först enas och vara mogen en öppen process.




Jack Layton som var en karismatisk ledare för Socialdemokraterna i Canada klarade inte kampen mot cancern och avled 2011. Valet av ny partiledare sker den 24 mars 2012 genom medlemsomröstning.





Marta Axner har Canada och NPD som förebild, Ulf Bjereld , Leif Lewin , Roger Jönsson , Martin Moberg