Det var högst intressant att läsa Göran Hägglunds attack på välfärdsamhället eller om du vill välfärdsstaten i dagens DN. Som konservativ kritiserar han välfärdsstaten. Han menar att välfärdsstaten tar ifrån människan hennes eget ansvar, och underminerar familjernas och de civila gemenskapernas roll i samhället. Gammal klassisk konservativ argumentation.
Välfärdsstaten omfördelar resurser mellan livets olika skeden och från rika till fattiga. Grupper som antas löpa stor risk att drabbas av sociala problem ges genom välfärdsstaten särskilt stöd. I utbyggda välfärdsstater är rollerna för alternativa stödgivare som familj, välgörenhetsorganisationer, privat sektor och arbetsgivare begränsade.
Hägglund bygger sitt resonemang på boken Den hjärtlösa välfärdsstaten av politikern (M) och ekonomiprofessorn Staffan Burenstam Linder. Bokens analys av välfärdsstatens hjälplöshet och hjärtlöshet samt dess plädering för ett välfärdssamhälle, där medmänskligheten inte överlåts till byråkratin, väckte högljudd kritik.
Boken gavs ut 1983 av Timbro. Dessa gamla mossiga synpunkter har nu Hägglund grävt fram. Man tar sig för pannan!
Den välfärsstaten vill inte Hägglund ha. Han menar att ett mer egoistiskt, individbaserat samhälle som han kallar för välfärdssamhället är mer mänskligt.
Det tycker inte jag! Min uppfattning är att Göran Hägglund och Kristdemokraternas politik står för ett omänskligare samhälle där var och en är sig själv närmast.
Många har upptäckt vilket samhälle som högerpartierna vill ha bland annat Martin Moberg, Johan Westerholm, Moteld och Lasse strömberg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar