Att hota och pressa personal

Diskussionen om SAS är två diskussioner. Den ena handlar om huruvida Sverige ska ha ett nationellt flygbolag för att upprätthålla marknaden och för att hela Sverige ska ha kommunikationer dvs SAS är en viktig del av Nordens infrastruktur. SAS är av strategisk betydelse för hela Norden.

På kort sikt kommer många människor att förlora sina jobb om SAS går i konkurs. SAS står till exempel för en fjärde del av all flygning till Arlanda.

Den andra diskussionen talas det inte särskilt mycket om. Det handlar om att jämförelsen om att SAS personalen har för höga löner bygger på ett resonemang om att vanlig hederlig hygglighet mot personalen inte duger längre. SAS tillämpar kollektivavtal och värnar om de anställda. Det gör inte deras konkurrenter.

Den utpressning som personalen på SAS nu utsätts för hör inte hemma i den "Svenska modellen" och är ett tecken på den press som ytterst den Svenska regeringen har utsatt svensk fackföreningsrörelse för under sex år. Genom att svenska staten faktiskt är storägare i SAS sanktionerar de också den förnedrande behandlingen av SAS personal samt fackföreningarna.

Aftonbladet , Röda Berget , SVD ,  Göran Persson

Anders Behring Breivik är ingen förvirrad galning!

Det som Anders Behring Breivik har gjort är så genomuselt, avskyvärt och bestialiskt att det är svårt att greppa. Min familj har följt dramat via nyheterna och våra tankar har gått till de anhöriga. Till dem som har förlorat en arbetskamrat, en vän, en kärlek eller sina barn men även till dem som har överlevt denna helveteskväll. Men tankarna har också snurrat om vad det är som formar detta oerhörda hat och denna uppenbara brist på empati. Historien har sannerligen uppvisat människor med samma hat och brist på empati.

Vissa svenska parlamentariker var snabba att skylla dådet på islamistisk terror. ”Hur stor är sannolikheten att någon annan än muslimska terrorister ligger bakom bombdådet?”, formulerade exempelvis en SD-riksdagsledamoten (Björn Söder) ryggradsmässigt på sin dynghög till twitter bara timmarna efter bombattentatet i Oslo. När SD insåg att det var en ljus och blond norsk gutt var det helt plötsligt en ensam galning. Det är ett retoriskt sätt att förringa deras egen betydelse i att forma den idévärld som Breivik delar med främlingsfientliga grupper och partier.

Breivik kan aldrig avfärdas som en förvirrad galning. Han kan ha agerat ensam men han hade en idévärld som han delade med andra. Det var Breiviks djupa ideologiska övertygelse som fick honom att vilja ta död på en hel generation unga socialdemokrater. Om vi avfärdar honom som galning så förminskar vi det terrorbrott som han har begått. Ett brott begånget pga. hat mot det mångkulturella samhället som han och, låt mig säga det med eftertryck, många med honom skyller det socialdemokratiska samhällsbyggandet på.

Att kritisera det mångkulturella samhället och utmåla islam som ett hot anses inte särskilt extremt längre. Sådant är vardagsmat, även i den svenska politiska debatten. I de europeiska parlamenten sitter partier som delar Breiviks syn på mångkultur och islam. Breivik har samma grundvärderingar som dessa partier bygger sin politik på. Breivik skrev sina inlägg på den norska sajten ”document.no” och motsvarigheten till den i Sverige är ”politisktinkorrekt.se”.

Alla som på något sätt deltar i debatten om internationell solidaritet vet att Breiviks åsikter är en bärande del i näthatet. På internet hotas dagligen debattörer som står för demokrati och humanism.

Han var inte ensam. Han hämtade näring ur samhällsdebatten. Det är smärtsamt att skriva. Men det är sant.

Ty vad vi konstaterar är hur hatet, föraktet, anklagelserna, misstänkliggörandena, hetsen och den illvilliga propagandan mot socialdemokratin i allmänhet och islam i synnerhet växer och sprids inte minst på nätet av företrädare för denna höger.

Lasse har också skrivit om detta. Röda Berget om varför Breivik vill döda unga socialdemokrater. Krister Kronlid har råkat ut för sverigedemokraternas hat. Sebastian Stenholm vill att vi ska stå upp för de socialdemokratiska värderingarna mot hatet.

Tänk att höra Olofsson möta Juholt” är rubriken på Johan Söderströms ledare i tisdagens BT. Visst vore det trevligt även om inte hon är den jag främst ser som Alliansens fronfigur.

Däremot är det i högsta grad historielöst av redaktören att påskina att inte vi Socialdemokrater vet vad företagandet betyder för Sverige och vad tillväxt betyder för välfärden. Söderström citerar kritiklöst Olofsson som säger att Socialdemokraterna aldrig varit småföretagarens vän. Men vi har en lång historia som bevisar att vi faktiskt har insikten om både småföretags och stora företags betydelse för Sverige. I det fallet har vi inget att bevisa.

Men kan Centerpartiet bevisa att de inte bara hemfaller åt läpparnas bekännelse? Jag upplever att det är väldigt mycket snack och ytterst lite verkstad som Olofsson presterar. "Vi är jätteduktiga på entreprenörskap och jobb", säger Näringsminister Maud Olofsson (C) vid sitt besök i Borås. Va bra säger jag och när ska vi få se det? Jag kan bara konstatera, att hittills har regeringens småföretagarpolitik främst handlat om ordkaskader levererade av näringsministern. Småföretagarna väntar sedan mer än en mandatperiod på konkreta åtgärder både av regeringen och av sina borgerliga riksdagsledamöter.

Och ett gott råd från Håkan Juholt – ”Socialdemokratiska politiker ska vara i vardagen varje dag och inte bara göra studiebesök med ballonger”. Där har Olofssons Centerparti en hel del att bevisa!

För övrigt tycker jag att Maud Olofsson är en utmärkt partiledare för Centerpartiet.

kommersiell TV fördummar

Självklart har samhället förändrats. Men tv – licensen har inte förändrats nämnvärt. Som nio av tio svenskar vet så hanterar Radiotjänst i Kiruna den TV-licens som så pass många betalar idag. Innan Radiotjänst var det televerket som tog in licensen. Då fanns det olika avgifter på radio eller TV eller båda. Det fanns till och med en extra avgift om du hade färgteve. Den togs inte bort innan 1990.
Public service står för det som är det bästa och som gynnar alla i samhället. Den visar allt från barnprogram till dokumentärer, allt med högsta klass. Den visar program för dem som kommer från andra kulturer. Men de visar också högsta klass av underhållning och sport. Public service är en garant för mångfald.
Det finns många som idag ropar på alternativ finansiering av Public Service TV. En del tycker till och med att den ska läggas ned eller åtminstone bantas.
Enligt en nyligen gjord undersökning är 53 procent av svenskarna för att behålla licensavgiften. Det betyder att 47 procent är tveksamma eller hellre vill betala avgiften via skattsedeln.






Tack vare en mycket hög betalningsvilja drar Radiotjänst i sju miljarder kronor varje år, pengar som går rakt ned i programverksamheten. Den stora fördelen med dagens system är att public service kan behålla sitt oberoende. Licenspengarna går till TV-verksamheten och behöver inte konkurrera med annat i en budget. Vilket skulle bli konsekvensen om den togs in som en skatt. En skatt som alla skulle betala oavsett de hade en tv, radio, dator eller liknande. Om det vore en skatt som togs in skulle Public Service oberoende äventyras.
Det resonemanget hindrar inte mig att inse att finansieringen av Public Service måste vila på annat än att man innehar en TV. Utvecklingen har rusat från den traditionella finansieringsformen.


Kulturbloggen har skrivit om den otidsenliga licensen.