Fler sossar i EU-parlamentet

Den tjeckiska konstitutionsdomstolen har gett klartecken till Lissabonfördraget och därmed kan Jens Nilsson från Östersund göra sig klar för att åka ned till Bryssel. Han blir därmed den sjätte ledamoten att representera Socialdemokraterna från Sverige.
Nu på kvällen kommer nyheten att även Vaclav Klaus har skrivit under fördraget och därmed är farsen över.
Stort grattis Jens Nilsson.

Andra som skriver är bland annat Mats Engström

Blir det fiasko för Reinfeldt i Europa?

Fredrik Reinfeldt verkade synnerligen ansträngd i onsdagens partiledardebatt. Han for ut i nervösa anklagelser och viftade med armarna som en väderkvarn. Orsaken till att han så uppenbart är ur balans just nu står nog inte att finna i att han är nervös inför en av många partiledardebatter i riksdagen utan mer för att EU-ordförandeskapet verkar gå riktigt illa just nu. Sveriges ordförandeskap går trögt och mycket av det faller på Reinfeldts tillkortakommanden inom EU.
Risken är uppenbar att klimatmötet i Köpenhamn blir ett enda stort misslyckande och inte minst en enda mans motstånd mot att skriva under Lissabonfördraget verkar vara oöverstigligt för Reinfeldt. Sveriges finansminister har gjort sig ovän med både stora och små länder.

Den 27 oktober håller den tjeckiska författningsdomstolen en hearing om det utestående klagomålet, som gäller Lissabonfördragets förenlighet med den tjeckiska grundlagen. Det har de gjort tidigare och funnit det förenligt men eftersom ytterligare ett klagomål om fördragets förenlighet med Tjeckiens författning måste behandlas så har Klaus vänner ställt klagomålet ytterligare en gång. Klagomålet är ett led i Klaus ambition att försena Lissabonfördraget. Det kan därför komma fler klagomål från Klaus partikamrater.
Dessutom begär Vaclav Klaus ett sk ”opt-out” till rättighetsstadgan, ett förbehåll till fördraget. I de bästa av världar går EU med på opt-outen och Klaus nöjer sig med det. Opt-outen kan då tillfogas fördraget vid nästa revision, som kan komma när Kroatien blir EU-medlem, omkring 2012?. Vid denna revision kommer även de irländska särlösningarna in i fördraget. Den lösningen förutsätter mycket, mycket god vilja från alla.
I korthet går Klaus förbehåll ut på att fördrivna tyskar och ungrare kan komma att kräva tillbaka sina egendomar (Benes-dekretet från 1945). Stadgan tar egentligen inte alls upp den frågan men Klaus driver en populistisk linje gentemot den egna befolkningen.
Ännu större försening skulle bli följden om Klaus insisterar på att hans förbehåll måste infogas omedelbart i fördraget. Då krävs det nya ratifikationer i samtliga EU-länder, vilket kräver minst ett år att genomföra. Om ett år finns tyvärr en lika konservativ regering i Storbritannien som Klaus är konservativ. Tory´s har hotat att riva upp fördraget och utlysa en folkomröstning.

Så Fredrik Reinfeldt har mycket att svettas för och inte bara inrikespolitiken. Personligen tycker jag att Reinfeldt skall kritiseras för sin politik både inrikes som utrikespolitiken. Jag tycker inte han skall kunna gå fri genom en borgfred.

Du kan läsa mer här och där.

Vaclav Klaus – Europas gossen ruda?

Tjeckiens president har fått hybris kan jag tycka. Han jävlas och försöker dra ut på tiden innan han skriver på Lissabonfördraget. Hans förhoppning är att kunna dra ut på det så lång tid att Storbrittanien har hunnit gå till val (om 8 månader) och att Tory då vinner. När det sker har Tory´s ledare lovat att hålla folkomröstning om fördraget och då hoppas dessa konservativa krafter på att det blir ett nej till Lissabonfördraget. Nuvarande Nicefördrag fortsätter att gälla och EU blir genom vetosystemet svagare. Resten av Europa kan bara titta på. Det blev trots allt inte helt enkelt för Fredrik Reinfeldt som EU ordförande.

När man läser reaktioner på bloggar i Sverige på vad Klaus försöker göra blir det milt uttryckt något förvånande. De vänsterpartister som har bloggat i ämnet hejar på sin ”hjälte” – en stockkonservativ politiker. Det är definitivt annorlunda sängkamrater.

Jag är förespråkare för Lissabonfördraget. Fördraget är inte perfekt men är definitivt ett steg i rätt riktning.

Läs mer här.

Snedseglare - under falsk flagg

Piratpartiet är ett parti som seglar under falsk flagg.

Jag har sagt det tidigare och det blev än mer tydligt i och med den debattartikel som Christian Engström skrev på politikerbloggen. Det hade varit anständigt om PP redan innan Europaparlamentsvalet angav att de var emot Lissabonfördraget. Jag tycker att sådant hemlighetsmakeri är oanständigt. Det hade varit anständigt att gå till val utan att mörka.

PP är tydligen även emot att Sverige engagerat sig i Afghanistan .
"Sverige bör enligt min mening militärt dra sig ur Afghanistan. Personligen skulle jag dessutom tycka att det hela är en chans för Piratpartiet att integrera sitt FRA-motstånd i en större politik som även inkluderar diskussioner om vad vi skall "göra istället"." Det skriver IT-entreprenören och piratpartisten Oscar Swartz på Millwall. Även benämnd chefsideolog i ingressen.

PP må tycka vad de vill i frågan och i andra frågor. Det ska de göra som ett parti men det upprörande är att vi inte fick en chans att diskutera det innan valet.

Åter till Lissabonfördraget.

Att PP sedan inte verkar ha läst på innehållet i fördraget är i sig förbluffande. Kanske de inte ens vet vad Nicefördraget innehåller. Det är det fördraget som gäller just nu- och det är tydligen bättre än Lissabonfördraget enligt PP.

Men i Lissabonfördraget klargörs på flera ställen tydligare än i nuvarande för­drag att allt som EU sysslar med måste ha tilldelats EU av medlemsstaterna. Alla frågor där EU inte tilldelats befogenheter hör till medlemsstaterna.

De nationella parlamentens roll förstärks framför allt i kontrollen av subsidiariteten.
Öppna ministerrådsmöten införs där man beslutar om lagstiftningen och de nationella parlamentens utökade delaktighet i EU-arbetet är de viktigaste konstitutionella förändringarna.

Det är ytterst förvånande att ett parti som Piraterna, som gick på val på öppenhetsfrågorna, inte kan tycka att det är bättre med Lissabonfördraget med de tydliga regler om öppenhet, insyn och allmänhetens tillgång till handlingar som finns där. EU-parlamentets och rådets möten ska vara öppna när lagstiftningsförslag diskuteras och antas. Inget av detta finns ju beskrivet i Nicefördraget.
Och att Piratpartiet är emot Lissabonfördragets skrivelser om de fackliga rättigheterna hade varit anständigt att berätta innan valet.

Även i denna fråga får och skall PP ha en åsikt och jag råkar ha en annan. Men eftersom de var tysta innan valet förvägrades debatt om det. Därmed har inte väljarna fått klart för sig den politik som PP kommer att driva i Bryssel.

Vilka andra frågor, som vi inte har fått reda på ännu, kommer Piratpartiet att driva i Bryssel

Christian Engström säger att PP är mycket kritisk till hur EU som helhet fungerar idag. Varför vill han då inte ändra på det genom att ta bort Nicefördraget som är hindret för förändring!

Irländarna röstade nej pga bristande kunskap

Bristande information var det främsta skälet till att irländarna i somras röstade nej till EU:s nya fördrag, Lissabonfördraget. Det visar den undersökning av valresultatet som den irländska regeringen låtit genomföra.
Mer än 40 procent av irländarna uppger att det var bristen på kunskap om vad Lissabonfördraget innebär som fick dem att rösta nej i folkomröstningen som hölls i juni.
Valundersökningen som publicerades på onsdagen visar att irländarnas kunskaper om fördraget är bristfälliga. Så många som en tredjedel trodde till exempel att irländare skulle tvingas göra militärtjänst i en EU-armé och att Irlands förbud mot aborter skulle hävas om Lissabonfördraget blir verklighet.
40 procent av irländarna trodde att den låga irländska bolagsskatten skulle höjas. Ingen av de här frågorna berörs av Lissabonfördraget, men fördes fram av nejsidan i folkomröstningskampanjen.
Andra orsaker till att rösta nej var rädslan för minskat inflytande i EU och att de irländska kollektivavtalen skulle hotas. Det var framför allt lågavlönade, kvinnor och yngre väljare som röstade nej till Lissabonfördraget.

Främsta anledningen till nejröstandet på Irland visar dock tydligt att Sverige resonerat rätt i att fördragsfrågan är för komplex för att lämpa sig för en folkomröstning.

Snabba på utredningen om Waxholmsdomens konsekvenser

Idag har regeringen fattat beslut om proposition om Lissabonfördraget. Regeringen fortsätter den svenska ratifikationsprocessen och ger därmed riksdagen möjlighet att hantera fördraget när den återsamlas i höst. I ett pressmeddelande säger de att:
- Vi är lite bekymrade över de olika uttalanden som kommer från socialdemokraterna. Ena dagen vill de dra i handbromsen och nästa vill de fortsätta processen. Vi är övertygade om att Lissabonfördraget är det bästa för EU och att det innebär ökad insyn, demokrati och effektivitet, säger Cecilia Malmström.

Ja men det är inte särdeles konstigt då den moderatstyrda regeringen säger att de skall värna svenska kollektivavtal men deras motsvarigheter, Charlotte Cederschiöld och Gunnar Hökmark tex, i EU anser att EG-domarna är bra.
Och att utredningen om den svenska modellen och hur den kan räddas tar uppseendeväckande lång tid i Sverige. Den är klar i Danmark redan. De vet hur de skall agera.
Efter Irlands nej behöver vi kanske inte ha alltför bråttom. Vi kanske skall vänta till utredningen är klar.
Jag har mycket svårt att lita på Littorin.

Det handlar om höger eller vänsterfrågor - inget annat

Lördagen den 23 februari fanns följande debattartikel om EU införd i BT. Debattörernas slutsats är att Lissabonfördraget måste ändras så att Vaxholmsdomens effekter på svenska kollektivavtal blev eliminerade. Jag delar debattörernas bild av det negativa med EG domstolens rådgivande dom men jag delar inte deras slutsats.

Jag skrev därför en replik på deras debattartikel och skickade den till BT på söndagen den 24 februari. På måndagen fick jag, efter ett telefonsamtal, besked av den vikarie som fanns på debattsidan att min replik inte fick plats på en vecka minst.

Eftersom frågan nu har växt sig tämligen stor och ytterligare en debattartikel fanns införd i dagens DN publicerar jag min replik till debattörerna på min blogg istället.

Det handlar om höger eller vänsterfrågor – inget annat

Även EU-vänner bör ibland lyssna på motståndarna. Och tvärtom. Tyvärr är det så mycket känslor inblandade i våra åsikter om EU att det sällan går att diskutera EU:s verksamhet och beslutsprocesser på ett sakligt sätt. Istället brukar både EU-kritiker och EU-vänner sätta på sig skygglapparna, måla in sig i varsin ringhörna och ägna sig åt ryggdunkande med åsiktsfränderna. Det uppträdandet skymmer diskussionen om de verkliga sakfrågorna. Debatten handlar oftare om JA eller NEJ till EU än om den reella vänster/ höger politiken. Det är tråkigt, tycker jag.

De båda debattörerna Kurt Eliasson samt Rolf Andersson fullföljer konsekvent i sin debattartikel den 23 februari 2008 det EU motstånd som följt dem sedan EU omröstningen 1994. Jag har full respekt för att de, trots att fjorton år har förflutit, inte har modifierat sin uppfattning. Men det upprör mig att deras artikel är så fylld med uppenbar okunskap om unionen.
Vad är det som gör att EU - detta frivilliga samarbete mellan numera 27 europeiska länder - väcker så starka känslor av främlingskap och antipati hos så många?Här är inte plats att försöka ge ett heltäckande svar på den frågan, om sådant finns. Grundläggande är kanske ändå den ekonomiska och politiska situation som rådde åren kring inträdet. I det ekonomiskt svaga tillstånd Sverige befann sig såg många EU-medlemskapet som ett säkrare alternativ än utanförskapet. Men de plågsamma beslut som krävdes för att ta Sverige ur denna kris, efter den förra borgerliga regeringen, sammanföll med medlemskapets första år. För många blev då unionen boven i dramat. Nedskärningarna var "Bryssels" fel. EU blev ett hot mot välfärden, och för många kändes det högst konkret.
I den intensiva diskussion som nu förs om välfärdspolitiken i framtiden för ingen seriös debattör heller fram argumentet att EU-medlemskapet skulle utgöra något problem. Framtidens välfärd utformar och betalar vi själva.Däremot finns ett ökat intresse inom EU för den svenska och skandinaviska välfärdsmodellen. Denna har inte bara visat sig skapa relativt trygga samhällen, utan bidrar också till högre tillväxt och bättre konkurrenskraft. När alla EU-länder jämför sig med varandra i den så kallade Lissabonstrategin framstår just de nordiska länderna som förebilder. Varför skulle EU vilja hota något som man självt i alla rapporter framhåller som ett gott exempel?Renässansen för den skandinaviska välfärdsmodellen, likväl som den svenska arbetsmarknadsmodellen, i den europeiska debatten är bara det senaste exemplet på svenska och nordiska bidrag till EUs utveckling. Andra tunga områden där detta varit tydligt är sysselsättningspolitiken och öppenheten. Intressant är att på just dessa områden har kritiken mot EU varit som starkast och oron för att Sverige skulle få ge vika som störst.

I stadgan för grundläggande rättigheter i det nya Lissabonfördraget finns beskrivet att arbetstagarna och arbetsgivarna och deras organisationer i enlighet med unionsrätten och nationell lagstiftning och praxis har rätt att förhandla och ingå kollektivavtal och i händelse av intressekonflikt tillgripa stridsåtgärder inbegripet strejk. Denna stadga och dessa rättigheter blir genom Lissabonfördraget juridiskt bindande. Detta är precis det som debattörerna Kurt Eliasson och Rolf Andersson efterfrågar. Ändå vill de använda fördraget som slagträ för att få garantier om just dessa saker. Tala om att ha ett motsägelsefullt budskap.

Självklart finns områden där kritik verkligen är befogad. Även den mest EU-positive kan väckas mitt i natten och fördöma jordbrukspolitiken. Ändå borde svenska politiker i allmänhet och socialdemokratiska i synnerhet sluta att ängslas och huka så fort Europapolitiken kommer på tal. Efter fjorton år borde vi känna oss hemma i den europeiska gemenskapen. Den är inte farlig och vare sig Bryssel eller de andra medlemsländerna vill oss illa.