Känn dig blåst-på nytt!

Regeringen Reinfeldt ville tydligare koppla skaderisken till kostnaden med att färdas i trafiken. En skatt på trafikförsäkringen skulle innebära att de som har ett mer riskfyllt beteende får bära en större del av olyckskostnaderna. Redan Under försommaren 2007 beslutade Riksdagen att införa en skatt på 32 % på trafikförsäkringen fr.o.m. 1 juli 2007.
Lagrådsremissen beskrev att genom skatten kommer fordonsägarna att bära statens kostnader för bl.a. sjukpenning och sjukersättning för de befintliga trafikskadorna. Skatten är utformad för att styra mot ökad trafiksäkerhet. Den föreslagna skatten är en del i finansieringen av de
omfattande skattelättnader som föreslagits i budgetpropositionen för 2007 och som har till syfte att varaktigt öka sysselsättningen i landet.

Efter det att dessa ändringar hade genomförts och kostnaderna för landets motorägare hade ökat betydligt kom Reinfeldt på att det borde göras en utredning om reformens syfte var genomförbart. Nämligen att lägga över kostnader för sjukpenning och sjukersättning på trafikförsäkring istället för sjukförsäkringen. Idag kom äntligen, 2,5 år efteråt, utredningens slutbetänkande.

Reformen kommer inte att genomföras. Jag tror dock inte att några pengar kommer att betalas tillbaka till bil och mc förare.
Skatten kom alltså att gå till skattesänkningar för dem som har jobb och inte till det som regeringen ursprungligen hade angett som syfte.

Känn dig blåst på nytt, medborgare!

En av musikhistoriens största tabbar.

När Decca Recording avböjde skivkontrakt med The Beatles 1962 gjorde de det med argumentet:

" We don´t like their sound, and guitarmusic is on the way out".

P.S I Love You är just från året 1962.

Plattityder och floskler.

Nu har alla tre Moderata ledare (Fredrik Reinfeldt, Anders Borg och Per Schlingman) skrivit om framtiden. Det de skriver är en lång radda av staplade plattityder och floskler. Är detta deras argumentation i valet så är det tacksamt.

Östrans ledare beskriver detta helt underbart.



Andra som skriver är Jan Andersson och Peter Andersson bland annat.

Sedan kan man ju verkligen fundera på om ryktet kring en socialdemokratisk strategi med delat ledarskap där Margot ska vara statsminister är sanning eller om det är ett falsarium planterat av våra motståndarna.

Sjölander skriver alltid intressant.

Det blir icke godkänt för Sveriges EU-ordförandeskap.

Det har varit väldigt mycket av jubel efter Reinfeldts stund i världspolitiken. Framförallt borgerlig media och borgare i allmänhet har jublat. Trots det kan jag konstatera att det är få, om något, område som Sverige verkligen flyttat EU:s positioner framåt. Trots att Sverige tog över ordförandeskapet efter det mycket svaga Tjeckiska. Det svenska ordförandeskapet har varit en höst där det mesta inom sakpolitiken har stått stilla och Reinfeldt mestadels har ägnat tid åt formaliafrågor.

På miljöområdet, förutom klimat, har inte mycket hänt. Regeringen dröjde för länge med att utveckla EU:s hållbarhetsstrategi. Centerns initiativ om eko-effektivitet blev bara tomma ord – bara semantik. Vilket är borgarnas främsta gren.

Bristen på egna initiativ har varit en genomgående svaghet under detta EU-ordförandeskap. Regeringen samt en rad av Europas regeringschefer lotsar Lissabonfördraget i hamn, genom att förhandla med den tjeckiske presidenten Vaclav Klaus som till sist skriver under Lissabonfördraget vilket har framställts som Reinfeldts största framgång. Folkomröstningen i Irland har som alla vet Fredrik Reinfeldt inget som helst med att göra. Det är tveksamt vilken roll han spelade i den förhandlingen och vilken roll som Barroso spelade. Herman Van Rompuy och Catherine Ashton utsågs till ny ordförande för Europeiska rådet respektive EU:s utrikesminister, vilket knappast var det svenska ordförandeskapets förtjänst. I bakgrunden spelade den brittiska premiärministern Gordon Brown samt den franske presidenten Nicolas Zarkosy i syfte att tillsätta svaga personer på dessa poster.

Arbetet med ett nytt direktiv om patientrörlighet, som Alliansregeringen framhållit som särskilt angeläget, bröt ihop. Inte heller fick det svenska ordförandeskapet igenom skärpta regler för tillsynen av hedgefonderna. Dock nåddes en kompromiss om telekompaketet efter en nattmangling mellan parlamentet och ministerrådet.

På traditionella svenska profilområden som arbetsvillkor, miljö och jämställdhet blev det inga som helst beslut. Det beror på att regeringen inte i tid tog fram egna förslag och planterade dem i EU-systemet. Det i sin tur beror på att regeringen av ideologiska skäl vägrat driva till exempel översynen av villkoren för den som arbetar utomlands.

När det gäller det största misslyckandet, klimatförhandlingen i Köpenhamn, hade Reinfeldt och det svenska EU-ordförandeskapet chansen att under hela hösten ta in de ståndpunkter som den fattiga världen har och sedan flera år varit beredda att driva - och det av helt berättigade och rationella skäl. Det gjorde inte Reinfeldt! Han gick självklart på den rika världens linje. Han spelade där han trodde att han kunde skina. Och blev sur över att förhandlingarna inte fungerade. Han trodde fullt och fast att han och de demokratiska västländerna stod för det balanserade förnuftet medan de fattiga länderna - varav somliga står inför hotet om ren utplåning på grund av den globala uppvärmningen - betraktas som mindre värda och mindre vetande.

Fredrik Reinfeldts stund i världspolitiken blev nog inte vad han tänkt sig, utan det blev en tämligen resultatlös och harmlös historia.

Därför blir det icke godkänt för regeringens EU-ordförandeskap.

L-O Pettersson skriver, Bertil Larsson (FP),

Om detta borde vi berätta!

Det borde vara självklart att arbetslöshet och situationen på arbetsmarknaden hör ihop men alliansen diskuterar som att de inte hör ihop. Arbetslösheten är individens eget fel och söker man bara tillräckligt många jobb så får man ett. Det går att med fog säga att arbetsmarknadspolitik har blivit utsorteringspolitik i och med dessa tre år av Alliansregering. Arbetsförmedlingen har blivit kontrollant av att de arbetssökande söker tillräckligt många jobb. Ingen ställer den helt relevanta frågan att borde det inte finnas jobb för att arbetslöshet ska minska?

Som Anne-Marie Lindgren, utredningschef vid Arbetarrörelsens Tankesmedja, skriver är föreställningen i all sin enkelhet den:
”att arbetslöshet bara beror på att folk inte söker arbete tillräckligt intensivt och så fort man får dem att göra det är problemet löst. Att tillgången på jobb kan ha något med saken att göra verkar ingen ha tänkt på. Därför försämrades a-kassan. Därför skärptes övervakningen av de arbetslösa. Därför gjordes skatten högre på a-kassa och sjukersättning, jämfört med motsvarande förvärvsinkomster. Ingenting av detta bet på den grupp arbetslösa som stod längst från arbetsmarknaden och var minst efterfrågade av arbetsgivarna. De jobb som högkonjunkturen skapade gick inte till dem, utan till de nytillträdande, välutbildade på arbetsmarknaden.
Nu är högkonjunkturen utbytt mot djup ekonomisk kris. Den ´vanliga´ arbetslösheten stiger,
trots jobbskatteavdrag och låg a-kassa. Långtidsarbetslösheten ökar och ungdomsarbetslösheten ökar, trots att regeringen sänkt arbetsgivaravgiften för dem som anställer ungdomar och höjt subventionerna till dem som anställer långtidsarbetslösa. Ingenting av´jobbpolitiken´ biter nämligen på bristen på jobb!”

Klimatpolitik och Sverigedemokraterna.

I opinionsundersökning efter opinionsundersökning visar siffror att Sverigedemokraterna har stor möjlighet att komma in i riksdagen. Det är surt tycker jag men inte anledning att defaistiskt lägga sig platt till marken. Att tiga ihjäl dem hjälper inte, att slå på invandrarfientligheten hjälper inte - de samlar folk som just tycker så. Deras akilleshäl måste vara i politikens vardagsfrågor. Så låt oss därför granska just det.

Först ut är SD:s miljö- och klimatpolitik.

Sd har total blindhet inför en av vår tids största utmaningar - klimatet och global uppvärmning. De ser den inte och har överhuvudtaget inte formulerat den. Ingenstans i deras dokumentation står det om vad som behöver göras. Där finns bara ett antal floskler staplade på varandra. De refererar till att deras miljögrupp ska formulera något. Där har SD ingen politik. Björn Söder som är partisekreterare har tvärtemot uttalat sitt stöd för klimatskeptikerna.

SD säger på sin hemsida att det övergripande målet är att skapa ett välmående samhälle utan att med ett ord nämna klimatets betydelse för det välmående samhället. Det är som att de även när det gäller detta tror att den isolationspolitik som de förespråkar skall rädda Sverige från den globala uppvärmningen. Anledningen till att inte använda olja är inte av omsorg för det uthålliga samhället utan för att inte gynna diktaturer.

De anser att folkomröstningen 1980 om kärnkraften är överspelad. De har ingen oro över att avfallet idag inte har någon säkerställd förvaringen. Att inte veta vad man ska göra av avfallet är kanske det största hotet mot svenskheten, men det inser de inte. Sverigedemokrater har inte tillräckligt med fantasi för att inse hotet. De vill också förstatliga distrubitionen av el.

De vill sänka bensinskatten enligt Jimmie Åkesson. Sverigedemokraterna hyllar motorsporten bland sporter vilket naturligtvis är orsak till att inte ha någon politik inom miljöområdet. De vill förmodligen inte stöta sig med de motorintresserade väljarna.
Transportproblem och kostnader i glesbygd väger tyngre än den klimatpåverkan som transporterna kan medföra. De har inte heller något utsläppsmål som övriga partier i riksdagen har.

Kort sagt inom detta område har inte Sverigedemokraterna någon politik. Återstår att se om de formulerar en sådan innan valet.

Varghatet frodas

För första gången sedan 60-talet är nu vargens plats i svensk natur hotad. Från igår kan varg jagas och det finns tillstånd att skjuta 27 st. Till denna jakt har tusentals jägare anmält intresse.

Jag tycker det är pinsamt för jägare och för Alliansregeringen att släppa loss jägarkrafterna enbart för billiga röster i valet i september.