Krigsslut, Lemkin och folkmord

I dag, den 7 maj 2015, för sjuttio år sedan kapitulerade Nazisterna och kriget i Europa var nästan över. Det dröjde än  en tid innan  världskriget var över. Ännu i dag pågår debatten om huruvida det var de Allierade eller Ryssland som räddade Europa. För mig är det nästan som en ointressant debatt i dag- efter det kalla kriget och murens fall och nu Sovjetunionens återkomst.

Bilderna från slutstriderna i Berlin kunde lika gärna varit dagens Syrien. Genom nyheterna men också genom Facebook kan vi se hur krigsherrar skickar fram barnsoldater liksom Hitler skickade ut tolvåringar att försvara Berlin.

Tvärtemot vad alla säger så handlade inte kriget om judarna. Om det varit huvudsaken så hade de Allierade bombat järnvägsspåret till Auschwitz, man hade ju länge vetat vad som pågick- inte minst genom Sveriges underrättelseverksamhet. Först 1944 agerade ett motvilligt USA för judarna och Raul Wallenberg fick ekonomiskt stöd för sitt arbete i Budapest.
Efter kriget var de få judar som överlevde kriget ovälkomna både i öst som i väst. Britterna hindrade dem att resa till Jerusalem. USA stängde sina gränser för dem. Fler än tusen judar mördades efter kriget. Många som hade lagt beslag på deras ägodelar ville inte att de skulle återkomma.
I Tyskland var det straffbart att mörda en eller två människor. Men att mörda tusentals eller miljoner var inte straffbart. Vid krigsslutet fanns inte ordet folkmord!


Det gör det viktigt att komma ihåg människorättskämpen Raphael Lemkin. Det är besynnerligt, men ändå typiskt, att ingen kommer ihåg honom. Trots att han arbetade ett antal år i Sverige. Något minnesmärke över människan som kämpade ett helt liv för att få begreppet folkmord etablerat i världen borde finnas. Människan som nominerades till Nobels fredspris inte mindre än tio gånger borde få den äran.

För den som vill veta mer om honom så finns dokumentären "Watchers of the sky".

Lemkin föddes 1900 i det som idag är Vitryssland men då var Polen. Han utbildade sig till åklagare. Han började fundera på folkmord i samband med ungturkarnas folkmord på Armenierna 1915. Han fick då klart för sig att det inte var straffbart att döda sina egna medborgare.
Lemkin var tvungen att fly från Nazisterna och hela hans familj dog i förintelsen. Han hamnade i Stockholm. I Sverige tycks ingen längre minnas honom. Tiden i Sverige ägnades åt att idogt skriva på lagförslag för att göra folkmord brottsligt. Han kallade folkmord för genocide. Det är en sammanslagning av det grekiska ordet Geno- ras/stam - och det latinska ordet cide- att döda.

1945 får Lemkin en biträdestjänst till den amerikanske åklagaren vid Nürnbergrättegångarna. Han får visst gehör för sina tankar där men det är först genom Eleonore Roosevelts arbete med deklarationen om mänskliga rättigheter som han får igenom en resolution om genocide i FN. Detta skedde 1948.

Raphael Lemkin dör i en massiv hjärtinfarkt vid busshållplats i New York 1959. Det är honom och hans oförtrutna kamp som vi har att tacka för Internationella Brottsmålsdomstolen för krigsförbrytelser (ICC) som i dag finns i Haag.

Watchers in the sky i sin helhet (kostar dock 39 kronor)

Tiggare

Eftersom det redan finns lagar som förbjuder trafficking, olaga hot, olaga tvång och ocker är det uppenbart att Moderaternas nya förslag endast syftar till att hindra fattiga människor att organisera bussresor till Sverige för att tigga.

”Antalet tiggare och den omfattande utbredningen i landet tyder på att det ofta bygger på en organiserad och strukturerad verksamhet. Moderaterna vill inte förbjuda enskilda människor att tigga, men vi kan heller inte acceptera ett omfattande och organiserat tiggeri i hela landet.”

Ask och Tobé uttrycker sig också så här:

”Antalet tiggare och den omfattande utbredningen i landet tyder på att det ofta bygger på en organiserad och strukturerad verksamhet. Moderaterna vill inte förbjuda enskilda människor att tigga, men vi kan heller inte acceptera ett omfattande och organiserat tiggeri i hela landet.”

Citatet riktar sig direkt och enbart mot Romer. Det om något måste betraktas som ren och skär rasism. Järnrörsmännen från SD måste jubla när nu Moderaterna kastar bort de sista resterna av mannen som ville att vi skulle öppna våra hjärtan. Numera skall hjärtat vara slutet  hos Moderaterna.
Det är det mest tydliga röstfiskeri och populistiskt genomskinliga förslag på länge.

Hela förslaget bygger på samma myter som Sverigedemokraterna bygger sin politik på. Några belägg för sina påståenden har inte paret som skriver debattartikeln. Det är luddigt och dåligt underbyggt.

Men fattigdomen och problemen försvinner inte för att tiggarna görs till kriminella eller körs iväg. Grundproblemet är att romer har diskriminerats i hundratals år.
Värst diskrimineras de i de forna östländer och på Balkan men det pågår även i Sverige.

Arbetet för att hjälpa de utsatta EU-migranterna måste föras på flera plan. Lösningen finns i deras hemländer. EU måste sätta hårdare press på Rumänien och Bulgarien så att de medel som avsatts för att hjälpa romerna verkligen kommer fram.

Fortsätt gärna att ge dem en tjuga då och då. Se dem som medmänniskor inte brottslingar.

Vi vet inte var de är - därför letar vi inte.

Sedan 2007 har tusentals ensamkommande barn försvunnit i Sverige samtidigt som de varit myndigheternas ansvar. 1252 av dem har aldrig återfunnits. Det är klart att många människor är upprörda och oroliga för vad som kan ha hänt dem.

Om det hade varit 1252 blonda barn som levt hela sitt liv i Sverige hade tonerna varit annorlunda. Det skulle aldrig vi eller myndigheter acceptera. Men dessa barn har ingen som talar för dem. I stället möter vi, som förskräcks över en vuxen mans behandling av ett nioårigt barn, av ett outgrundligt hat från dem som tagit som sin uppgift att hata.

I hundratals kanske tusentals kommentarer möts vi av folk som hyllar väktaren för han "rådiga" ingripande mot en "yrkeskriminell" nio-åring. Han och hans äldre bror var nämligen påtända vildingar som både sparkade, bet och spottade på människor. De hade dessutom inte betalt sina tågbiljetter. Allt beröm till den "rådiga" vuxne väktaren som satte sig på nio-åringen.

"Den lille horungen fick ju bara vad han förtjänade" som en barnskötare uttryckte sig på Facebook.

Dock har inget klagomål nått Skånetrafikens klagomålshantering. Inte heller i Transdevs Öresunds avvikelsesystem har något rapporterats, och där rapporteras allt.

Inte mycket har skrivits om var pojkarna kommer från men myndigheten anger att de kommer från Marocko. De har tydligen inte sökt asyl och socialförvaltningen i Malmö har beslutat om
tvångsomhändertagande enligt LVU. Att de inte sökt asyl innebär även att ingen God Man har utsetts.

Polis, Migrationsverket m.fl myndigheter verkar helt enkelt inte intresserad av att göra ordentligt försök att hitta förvunna ensamkommande barn. Deras förklaring är enkel och i grunden hjärtlös:

"Vi letar inte efter dem för vi vet inte var de är" - som en polischef uttryckte det. 

Däremot hittade den Danska polisen dem tämligen fort på Jylland.
FN kritiserar Sverige för att skyddet för barnen är för dåligt.

Allianspartiernas begrepp från 2006, utanförskap, får en verklig och skrämmande betydelse. Det långvariga utanförskap som skapas av svenska myndigheters ointresse gör kanske de försvunna barnen till lättplockade frukter för Jihadister som ISIS.

Låt nu det som hände i Malmö bli den händelse som väcker Sverige till insikt om att vi har ansvaret även för de barn som saknar papper.





Expressen
Rädda Barnen

Sveriges mest pressade partiledare?

Likt en åldrande primadonnas desperata försök att hålla sig kvar på scenen blir även Jan Björklund mer och mer desperat.

Björklunds Folkparti börjar alltmer likna det Danska Folkepartiet. Integrationen måste bli bättre i Sverige, men Folkpartiets senaste förslag har som syfte att minska invandringen. När stora delar av världen står i brand och flyktingströmmarna inte varit större sedan 2: a världskriget då vill Björklund minska antal asylsökande till Sverige. Det är inte konstigt att SD:s ledargarnityr myser.


Folkpartiet har historiskt varit ett av de mest intensivt forskningskramande partierna i Sverige. Därför är det förvånande att de på två dagar gjorde politiska utspel som helt struntar i vedertagna forskningsresultat.
Dels vad det gäller betygen men också vad det gäller språkkrav och tillfälliga uppehållstillstånd.

De konkreta förslag som presenterades bestod i att anhöriginvandring ska villkoras med att den person som bor i Sverige uppfyller ett försörjningskrav, har en regelbunden inkomst och en bostad. Uppehållstillstånd ska ges ett ”jobbincitament”, som att den som kan uppvisa försörjning går från tillfälligt till permanent tillstånd. Dessutom vill FP ha en modernare arbetsrätt (det handlar bland annat om Lagen om anställningsskydd, Las). Och till sist en folkpartistisk favorit i repris: Språkkrav för medborgarskap. Lanserat 2002, 2006, 2010 – och 2015.

Kom ihåg att "modern arbetsrätt" i borgerlig tolkning innebär att äldre trotjänare eller fackligt aktiva, gravida kvinnor på samma sätt som de vilka blivit långtidssjuka, alla ska de kunna sparkas hur som helst.

Dessutom blir Folkpartiet genom sin partiledare ett hycklande och lögnaktigt parti. Jan Björklund talar om integration men menar egentligen minskad volym.
Integrationsdebatten i Sverige borde handla om integration - inte om att göra det svårare att komma in i Sverige.

I verkligheten – där världen brinner och människor söker sig till vårt land – försöker bildade och humana människor hitta förslag för bättre integration. Den handlar om bättre utbildning, kortare handläggningstider, ­validering av kunskaper, aktiv arbetsmarknadspolitik, nya bostäder, praktikplatser. Det är saker som är beprövade, genomtänkta och kan fungera.


Aftonbladet 
Folkpartiet

Tidiga betyg?

Lärarfacken!
Vetenskapsakademin!
Vetenskapsrådet!
Elevorganisationerna!

Alla säger nej till betyg från fjärde klass. Nej till att tioåringar ska betygsättas och etiketteras.

Men det biter inte på Folkpartiet och Jan Björklund. Som en ara går han på om att i Pisa statistiken så har alla toppländerna tidiga betyg.

I Vetenskapsrådets rapport, presenterad den 28 januari 2015, finns en mängd intressant information. De har läst igenom mängder med vetenskapliga studier och kan inte finna något bevis för att tidiga betyg är bra. Däremot har de funnit forskning som visar på negativ effekt av tidiga betyg för dem som har det svårt i skolan.

De anser också att betyg i sexan ska utvärderas innan man tänker på att införa betyg i fyran.

"Eftersom det finns tydliga resultat som åtminstone bör mana till försiktighet när det gäller att sänka åldern för när betyg ska sättas är det viktigt att det nuvarande svenska betygssystemet utvärderas på ett nyanserat sätt i förhållande till olika lärar- och elevgrupper". (sid 37)

Jan Björklund städslade Martin Ingvar för en snabbutredning som skulle bevisa att Björklund hade rätt. Bli inte förvånad, men just det kom Martin Ingvar fram till och det är det som Björklund bygger sin envishet på.
Martin Ingvars tankegång var att när Läroplan 80 infördes för grundskolan, 1980, så avskaffades betyg i tredje klass samtidigt. Han menar att därefter har det gått alldeles åt helvete med svenska barns kunskaper. Men hans bevisning är tämligen enkelspårig.
1991 låg svenska elever, i en läsundersökning, på en mycket hög nivå internationellt. Några år senare på 90-talet fick matematik och Naturvetenskap samma höga resultat.
Det som Björklund åberopar är således alltför tunt.

Till allt skall läggas Björklunds stridsrop: Våga Vägra Tung Forskning!

Tyvärr samlades Alliansen kring betyg i fyran innan valet och gjorde den till en valfråga. Egentligen är inte C, M och Kd speciellt intresserad men Fp driver den frågan som det enfrågeparti som de är. Som vanligt har inte SD en seriös inställning och följer på för nöjet att driva igenom något mot regeringens vilja.


LO-Bloggen
Birger Schlaug

Är SD Sverigevänligt?

Jag noterar att när Sverigedemokraternas använder ordet ”Sverigevän” exkluderar de alla som inte delar deras uppfattning. Analogt är alla som inte är Sverigevänner motsatsen, nämligen Sverigefiender.

Med denna enkla vi och dem retorik, hoppas naturligtvis SD att folk ska falla för deras fascistiska nationalistflummeri.

Men hur är det möjligt att vara Sverigevän när SD konsekvent går Vladimir Putins ärenden i omröstningar i Europaparlamentet? Gång på gång säger de något i svenska riksdagen men visar sitt rätta ansikte i Europaparlamentet.  Tillsammans med SD finns partigruppskollegorna i brittiska, populistiska Ukip, samt diverse andra politiska ytterligheter på både höger- och vänsterkanten. Några exempel är nynazistiska Gyllene gryning (Grekland), antisemitiska Nationella fronten (Frankrike), högerextrema Jobbik (Ungern), samt Die Linke (Tyskland), med ursprung i det östtyska kommunistpartiet.

Hur SD har röstat och i vilka frågor finns väl beskrivna i BT:s ledarartikel från den 5:e januari. Till det skall läggas att Sverigedemokraterna i höstas röstade nej till Ukrainas associationsavtal med EU.

SD tvekar inte det minsta inför att springa Putins ärenden – och för det finns inga godtagbara ursäkter.

Bijan Zainali (S)

Expressen

SD har sig själva att skylla.

Det är inte ovanligt att läsa insändare, twitterformuleringar samt Facebookinlägg som handlar om att Sverigedemokraterna som parti är mobbade. Alla textförfattare anger att de är mobbade eftersom inget parti vill samtala om samarbete med dem.

Det är naturligtvis kvalificerat skitsnack. Vad skulle vi ha snackat med dem om. Partiet har bara en fråga och i den tycker vi totalt annorlunda

SD var så ivriga att visa sin makt att de vart tvungna att fälla den rödgröna budgeten. De hotade dessutom att fälla alla andra budgeterar som inte de hade varit delaktiga i. Det hotet innebar att övriga partier var tvungna att göra något. Det skulle inte kunna fungera med politiskt kaos gång på gång. Därav kom Decemberuppgörelsen som innebar att SD har förpassat sig själva till ökenvandring för resten av mandatperioden.
De sex partierna som står bakom decemberöverenskommelsen samlar tillsammans drygt 77 procent av rösterna från valet i september. Det är svårt att se att överenskommelsen skulle vara odemokratisk. Inte minst med tanke på att den kan brytas om de politiska villkoren skulle ändras.
Överenskommelsen blev, som sagt, nödvändig i det ögonblick som det nyfascistiska partiet med 12, 9 procent bakom sig hotade att fälla varje regering som inte följde deras krav om migrationen.

Den sortens diktat kan inte tolereras i en demokrati!

Världshistorien är full av stora partier som haft litet eller inget inflytande på sitt lands politik, och små partier som haft stort inflytande. Till de förra hörde länge de kommunistiska partierna i Frankrike och Italien. Till de senare hörde liberala FDP i (Väst-)Tyskland och socialliberala Radikale Venstre i Danmark.

Att SD nu blir som de franska och italienska kommunistpartierna, ganska stora men utan inflytande, är inget som väljarna ska tycka synd om SD för. Partiet har självt försatt sig i den situationen.
Partiet får som alla andra opinionsbilda för det som partiet tror på och lägga förslag om intäkter och utgifter samt prioriteringar. Och så får väljarna bedöma vad de tycker om det.
Men en sak är klar som korvspad: Det är inte mer synd om SD än om något annat parti och det läge i riksdagen som SD nu är i har partiet försatt sig självt i.

Slutligen kan vi påminnas om Per-Albin Hanssons samarbete med Bondeförbundet som har fått namnet "kohandel". Då sade Per-Albin:

"Samarbete är särskilt angeläget när demokratiska och parlamentariska styrelseformer trängts undan eller hotas av diktatoriska".

Fredrik Virtanen