Jag var på besök hos "Dammråttan" i fredags. Ett seriöst och välskött företag som har strävat på i tio år nu. Det finns ingen, utom några få undantag, som inte ser yrket som seriöst. "Pigdebatten" anser jag vara en 90-tals företeelse. Vårt motstånd har varit och är den snedfördelningen av de allmännas pengar som subventionen innebär. Från fattig till rik.
En försvarlinje från företaget och den moderata riksdagsledamot som var där utgjordes av argumentationslinjen att det är mycket "vanligt" folk som utnyttjar tjänsten samt att det blir en nettointäkt som staten kommer att tjäna på.
Det känslomässiga resonemanget accepteras av dem som är part i målet men det finns absolut ingen empirisk verklighet i det. Det vill säga det finns ingen som vet om det är människor från tidigare vita, ej subventionerade jobb, som fått anställningen eller om det är människor som kommer från svarta jobb eller slutligen om det är tidigare arbetslösa som får jobb. Det mest troliga är en kombination av allt.
Sten Ljunggren har försökt sig på att kalkylera kostnader/ intäkter och han kommer fram till att finansdepartementets glädjesiffror på 2 400 miljoner i avdrag ger 6400 jobb i den hushållsnära sektorn. Men om samma summa skulle användas för att anställa i offentlig sektor, välfärdssektorn, skulle det ge 17 500 jobb. Och kom ihåg att det är garanterat nya jobb som inte till 75 procent kommer en procent av de mest välbeställda till godo, utan ges till dem som har störst behov.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar