onsdag 14 april 2010

Moderaterna har alltid varit för rättvisa, eller inte?



Inför valet 2006 lyckades de med hjälp av massmedia att skapa myten av att vara det nya arbetarpartiet som värnade om jobben. Den myten är tydligen långlivad.
De säger att de värnar om jobben, trots att de har släppt upp arbetslösheten till astronomiska belopp. Tiotusentals välfärdsarbetare har förlorat sina jobb och det s.k. utanförskapet har vuxit med 70 000 sedan valet.
Skillnaden mot vad de har gjort och hur det blivit är enormt.

Nu försöker de att på nytt skapa en myt av att vara ett rättviseparti. De skriver att ”I ett rättvist Sverige lämnas ingen utanför”. Men de har under hela mandatperioden lag upp en medveten politik som inneburit att det går bra för en del samtidigt som det faktiskt är väldigt många som lämnas utanför. Detta kallar de för rättvisa. Ett lite väl magstark budskap. Men nu till skillnad mot 2006 finns facit.
Partiet talar om fördelning efter behov, trots att regeringens egen utvärdering klart och tydligt visar att inkomstskillnaderna vuxit under den här mandatperioden.

Det är inte heller rättvisa när en halv miljon människor förlorar sin trygghet pga. den här regeringens avgiftshöjningar inom a-kasse systemet.
Det är inte heller rättvist att införa stupstockar i sjukförsäkringssystemet som kastar ut sjuka människor i fruktlösa försök att få jobb där jobb inte finns.






Men att de går till val på att vara ett rättviseparti bygger på den riktiga analysen att det inte går att vinna val i Sverige på att vara ett orättviseparti. Det gäller därför att säga en sak innan valet - efteråt kan de ju återgå till det de verkligen vill: sänka skatter för dem som har det bäst, dra ned på offentliga utgifter, fortsätta utförsäljningen av gemensam egendom, konkurrensutsätta välfärden och öka ojämlikheten. Att högern och Anders Borg är helt skrupellösa och bygger sin politik på att vi väljare inte skall se igenom vad som sägs och vad som görs blev tydligt i Ekots lördagsintervju. Det blev uppenbart att tex hotellstäderskan eller den hushållsnära städerskan har fått betala Anders Borgs egna stora skattesänkning. Ekots lördagsintervju skulle faktiskt kunna vara föremål för ett tiotal bloggar ytterligare.

Fråga dig istället varför den samlade högeralliansen blir så våldsamt upprörd över de enkla sanningar som Richard Wilkinson och Kate Pickett levererar i ”Jämlikhetsanden”. Jämlika samhällen är nästan alltid bättre än ojämlika. Även för den övre tiondel som tjänar bäst av alla.
Igår (onsdag) gick Mona Sahlin ut med en debattartikel om våra fyra mål som är fler jobb, fler i utbildning, minskad barnfattigdom och minskat socialbidragsberoende. Högeralliansen har mobiliserat för att ironisera över våra mål- även på Boråsportalen kan jag notera. Det betyder säkert att högeralliansen faktiskt inte har dessa mål utan andra som de ännu inte har berättat om. Men vi vet att svensken inte vill ha ökade klyftor i samhället. Borg är helt enkelt inte längre trovärdig när han säger att jobbskatteavdraget skapar fler jobb. Verkligheten är helt enkelt emot högeralliansen. Johan Ulvenlöv sammanfattar högerbloggarnas kritik på ett talande sätt med mycket av ironi.

Det bästa vore om folklivsforskaren Bengt af Klintberg kunde avliva högerns myter liksom han gjorde med råttan i pizzan.

För den som fortfarande är osäker om högerns intentioner finns alliansfrittsveriges sajt om högerns valaffischer genom årtionden.

Andra som skriver om högerns orättvisor är Peter Högberg.

Inga kommentarer: