Självklart har samhället förändrats. Men tv – licensen har inte förändrats nämnvärt. Som nio av tio svenskar vet så hanterar Radiotjänst i Kiruna den TV-licens som så pass många betalar idag. Innan Radiotjänst var det televerket som tog in licensen. Då fanns det olika avgifter på radio eller TV eller båda. Det fanns till och med en extra avgift om du hade färgteve. Den togs inte bort innan 1990.
Public service står för det som är det bästa och som gynnar alla i samhället. Den visar allt från barnprogram till dokumentärer, allt med högsta klass. Den visar program för dem som kommer från andra kulturer. Men de visar också högsta klass av underhållning och sport. Public service är en garant för mångfald.
Det finns många som idag ropar på alternativ finansiering av Public Service TV. En del tycker till och med att den ska läggas ned eller åtminstone bantas.
Enligt en nyligen gjord undersökning är 53 procent av svenskarna för att behålla licensavgiften. Det betyder att 47 procent är tveksamma eller hellre vill betala avgiften via skattsedeln.
Tack vare en mycket hög betalningsvilja drar Radiotjänst i sju miljarder kronor varje år, pengar som går rakt ned i programverksamheten. Den stora fördelen med dagens system är att public service kan behålla sitt oberoende. Licenspengarna går till TV-verksamheten och behöver inte konkurrera med annat i en budget. Vilket skulle bli konsekvensen om den togs in som en skatt. En skatt som alla skulle betala oavsett de hade en tv, radio, dator eller liknande. Om det vore en skatt som togs in skulle Public Service oberoende äventyras.
Det resonemanget hindrar inte mig att inse att finansieringen av Public Service måste vila på annat än att man innehar en TV. Utvecklingen har rusat från den traditionella finansieringsformen.
Kulturbloggen har skrivit om den otidsenliga licensen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar