Lustmord på centerns miljöpolitik!

Jag vet inte vad BT har för policy vad det gäller debattartiklar men jag kan konstatera att BT idag (söndag 21/8) har tagit in en begagnad debattartikel från Annie Lööf (tidigare Johansson). Den debattartikel var införd i DN den 8 augusti och en i stort sett likalydande debattartikel var införd i BT i dag. BT har ingen snabbhet vad det gäller att debattartiklarna står att finna på deras hemsida så därför finner du inte Annie Lööf´s tankar där ännu.

Annie Lööf är en snabbt växande profil inom centerpartiet och framstår idag som kanske den främste kandidaten till partiledarposten efter Maud Olofsson. Mest känd har hon gjort sig som en ivrig motståndare mot FRA-lagen som hon nesligt röstade för efter det att partipiskan ven.

Det intressanta med artikeln är den nedsablingen av Centerpartiets förda politik, som hon själv är en del av. Inte har Maud Olofsson gjort mycket rätt. Särskilt lustmord gör hon på miljöminister Andreas Carlgren. Centerpartiet har haft ansvaret för miljöpolitiken och hon skriver:

"För inte så länge sedan såg många upp till det svenska ledarskapet på miljöområdet. I dag är vi på väg att tappa initiativet och reducera oss till ett av många länder inom EU. Det får återverkningar på det globala miljöarbetet, på vårt internationella anseende och det innebär dessutom missade möjligheter till exportintäkter och nya jobb i vårt land. Vi måste återta vår ledarposition.

Vi behöver en miljöpolitik med ett än starkare politiskt ledarskap, som tillsammans med den svenska industrin formulerar ett antal framtidsutmaningar där man i samförstånd enas om vad industrin ska klara och vilka förutsättningar som staten ska erbjuda. Kalla det gärna ett miljöpolitiskt samhällskontrakt."

Bistrare kan det inte skrivas och Andreas Carlgren har ingen framträdande roll inom Centerpartiet efter att Annie Lööf har blivit vald.

Jag håller med om att Centerpartiet har misslyckats i allmänhet och i synnerhet inom miljöpolitiken. I övrigt delar jag inte Annie Lööf´s åsikter. Hon är så höger att de gamla centerpartisterna skriker högt.

Alliansfritt Sverige har skrivit om hennes högerpolitik. Iakttagaren har tidigare skrivit om hur onödiga centerpartiet är idag. Martin Moberg skriver att det behövs med än Stureplanscentern. Röda Berget inser att Annie Lööf faktiskt skriver att miljöpolitiken var bättre på Göran Perssons tid.

Vem lärde Moderaterna ansvar?

Jag är starkt oroad.

Sveriges Finansminister, Anders Borg (M), famlar i mörkret och verkar faktiskt inte alls veta vad som händer.



I onsdags sa han i GP att:

"Det är inte samma kraftiga inbromsning som vi såg under 2009"

Vilket lät betryggande.

I torsdags sa han i TV4:

"Risken för att det ska bli mer allvarligt än jag har trott, den har faktiskt tilltagit idag"

Då är väldigt mycket mindre trovärdig att han ändrar åsikt dag för dag. Lite mer långsiktighet förväntar i varje fall jag mig av en finansminister.

Reinfeldt vill framstå som den mest ansvarsfulla av alla. Mer än Merkel, Zarkosy och Obama. Han spelar på att vara den stora bäraren av ansvar. För honom och moderaterna är den senaste av alla kriser gudasänd.

Men jag har en nyhet för svenska folket. Vem lärde Moderaterna att ta ansvar? Det var socialdemokraterna. Regeringen Bildt (M) är kanske det mest oansvariga som vi har sett i svensk historia.

Dock framstår det som aningen fantasilöst att ha ett sådant begränsat register som Reinfeldt och Borg. Trösten för oss socialdemokrater är Moderaternas förminskning av sina allianskompisar.


Om detta skriver Sebastian, Anders Åkesson tycker att Reinfeldt är både stingslig och kaxig, Roger Jönsson tycker att Reinfeldt har tappat bort framtiden och Kent Persson tycker att det var ansvarsfullt av Reinfeldt att tala om ansvar.

Lite fredagsmusik!

Ett av mina absoluta favoriter då det begav sig var Manfred Mann som bildades 1962 av keyboardisten i gruppen som råkade heta just Manfred Mann. Från början hette de The Mann-Hugg Blues Brothers. Paul Jones hade en helt fantastisk röst, enligt mig.

Deras genombrott blev "5,4,3,2,1".



Det definitiva genombrottet blev "Do Wah Diddy Diddy" som kom 1964.



Alla fredagar ska ha någon Bob Dylan låt och Manfred Mann spelade in ett antal av hans sånger. Här är deras version av "If you Gotta Go, Go now", 1965.



Ett tag hade de Jack Bruce som basist i bandet. Jack Bruce bildade sedan supergruppen Cream tillsammans med Eric Clapton och Ginger Baker. Men de kan vara föremål för en annan fredagsmusik blogg.

Manfred Manns sista hit blev "Ragamuffin man" 1969. Men det var utan både Paul Jones och Jack Bruce. Manfred Mann själv spelade vidare i bandet Manfred Mann Earth Band.

Några reflektioner från Fullmäktigemötet den 18 augusti.

I går (torsdag) var det fullmäktigemöte i Borås. En del ärenden gick fort och andra tog längre tid. Som vanligt med andra ord.

Några reflektioner:

Rena toaletter:

Rena och fungerande toaletter har varit ett återkommande problem för främst grundskolan. Alliansen, som ledde majoriteten de senaste 12 åren, har aldrig kommit till skott i frågan utan de har enbart teoretiserat och diskuterat frågan. Nu har vi, dvs S,Mp,V och vägvalet satt ned foten och föreslog att bevilja en motion från Bengt Bohlin (S) om att se till att skapa förutsättningarna för rena toaletter i Borås skolor.
För det är ju så att en god arbetsmiljö är en förutsättning att trivas på sin arbetsplats. Den är också en förutsättning för lärandet. Att ha arbetsro i klassrummet och tillgång till rena och fräscha toaletter borde vara en självklarhet på varje skola. Handen på hjärtat- det är få vuxna som skulle nöja sig med mindre.

Det var därför högst förvånande att de borgerliga partierna röstade ned vårt förslag att bevilja motionen. Det lyckades de med genom att Sverigedemokraterna röstade med dem.
Naturligtvis är det borgarnas sätt att markera för oss att vi inte har majoritet.
Men Borås föräldrar, mor-och farföräldrar skall veta att de borgerliga partierna inte prioriterar rena toaletter till stadens skolelever.
Ett citat från debatten som har satt sig fast är när Isabella Deserius (SD) i talarstolen sa att

" får inte dagens barn någon potträning".

Borgarna tillsammans med Sverigedemokraterna prioriterar att trycka till de rödgröna.


Utökat stöd till Centrum för flerspråkigt lärande, CFL.

Det handlar om ett utökat stöd till främst hemspråksundervisning. Som en hesa Fredrik ljuder den första måndagen i månaden röstade Sverigedemokraterna mot detta. De röstar nämligen mot allt som innebär att invandrare får något som helst stöd. De menar att om invandrare vill ha hemspråksutbildning så får de köpa denna från någon privat utförare. Isabella Demserius (SD) hävdade med emfas att hon minsann inte fått någon undervisning i svenska som barn i USA.
Hon lever inte upp till den sista delen av sitt namn!

Som vanligt är Krister Maconi, SD:s gruppledare mycket rigid. Mer om SD i ett senare inlägg på bloggen. (Intressant att stavningsprogrammet i datorn vill översätta hans namn till masonit)

En fråga om dubbelmoral.

Sedan är det intressant att läsa Anette Carlssons blogg om busstrafiken som berör dem som bor i Rångedala. Den tidigare linje 200 går endast på nya motorvägen och linje 201 är bara till för dem med heltidsarbete i Borås. Så här skriver hon:

"Moderaterna i Borås kommer fortsätta att lyssna till och lyfta boråsarnas frågor och förslag i kommunfullmäktige, kommunstyrelse, nämnder och styrelser".

Det intressanta är att beslutet om den nya dragningen av trafiken beslutades av den tidigare majoriteten, som Anette Carlsson ingick i, då moderaten Ulrik Nilsson var kommunstyrelsens ordförande.

Jag måste medge att hon är inte lite fräck att på ett sånt påtagligt sätt undanhålla Boråsaren och Rångedalingen sanningen.

En galning kan bli president i USA!

Dagens ledare i Borås Tidning handlar bland annat om vad ledarskribenten, Daniel Persson, tycker är värst med Michele Bachman.Hon vann häromdagen en låtsas omröstning om vilken som är republikanernas kandidat till motståndare mot Barack Obama.

Daniel ser hennes uttalade tro på kreationism som det stora problemet. Jag kan se några till - förutom det uppenbara att hon är ultrareaktionär.

Michelle Bachmann har seglat upp som Tea Party rörelsens okrönta drottning vid sidan av Sarah Palin. Namnet har de tagit efter det party som kolonisatörerna i östra USA tog när de gjorde uppror mot den brittiska regering - Boston tea party. De består av ett antal mycker reaktionära republikaner som tycker att skatter är för höga och enas i sitt hat mot democrater och främst Barack Obama. Ord som konservatism och kristna värderingar är ledord för dem.

Åter till vad jag inte gillar med Michelle Bachmann.

Hon är emot skattefinansierad sjukvård, hon hatar homosexuella, hon är abortmotståndare och numera skyller hon renässansen för vad hon kallar det stora västerländska sammanbrottet, då människan sattes i konstens och filosofins centrum på bekostnad av medeltidens rättmätiga gudsfruktan. I det sammanhanget är hon en fanatisk lärjunge av Francis A Schaeffer.

Vidare tror hon inte på klimatförändring men hon tror att USA kan fortsätta som vanligt. Hon tror också att hon personligen är utvald av gud.

Dessutom har hon ingen aaaning om när Elvis Presly är född(8/1 1935 - 16/8 1977).



Ett potpurri av hennes galenskaper:



Erik Wiklund driver en blogg om republikanerna som är intressant att ta del av.
Även Whinar skriver om henne.

Stor i orden - liten på jorden!

Centerpartiet är ett parti som ännu inte har insett att det inte längre är 1976 då partiet med Torbjörn Fälldin som partiledare fick 25 procent vid valet.

Nuförtiden är Centerpartiet ett av de mindre partierna som hänger på gärdsgårn tillsammans med Kristdemokraterna. Vilket förresten är det närmsta som de kommer att vara ett landsbygdsparti. I dag är de snarare ett storstadsparti. I en debattartikel i Expressen 16 augusti skriver Lena Ek och åtta andra, visserligen före detta toppolitiker men ändå, centerpartister att:

"Centerpartiet leder utvecklingen i svensk politik".

I samma artikel förordar centerpartisterna Annie Lööf som ny partiordförande. Denne Annie Lööf, tidigare Johansson, har gjort sig känd som en hårdför marknadsliberal som inte har mycket till övers för löntagares rättigheter.

Centerpartiet har gjort en mycket tydlig vandring från att ha varit ett landsbygdsparti som slagits för den lille bonden och för att hela Sverige ska leva till ett mycket tydligt högerparti som drivs av mer individualisering, privatisering och mer makt till arbetsgivaren.
För när Centerpartiet vill ta bort LAS och därmed tror att fler ska få arbete så håller inte deras ord. Deras förslag om förändringar i arbetsmarknadsreglerna syftar enbart till att ge arbetsgivaren mer makt och därmed facket mindre makt. Det innebär mindre inflytande och makt och därmed lön till löntagaren.


Svenskt näringsliv har byggt en framgångssaga på trygga arbetsvillkor, att människor får möjlighet att lära hela livet. Genom den tryggheten och flexibiliteten har Sverige tillverkat produkter i världsklass där vi har konkurrerat med kvalitet istället för ruttna arbetsvillkor och låga löner.

Centerpartiet är verkligen stor i orden men liten på jorden. Är de verkligen nödvändiga?

Mikael Andersson (C) tycker, inte förvånande, totalt tvärtemot vad jag tycker.
Martin Moberg gör också en betraktelse om Centerpartiets framtid.

Fredagsmusik

Några musikrariteter inför fredagsmyset passar alltid.

Först och främst den låt som mest förknippas med upplopp och förstörelse i Margret Thatchers England 1981.

Ghost Town som kom ut 1981, spelades in av det brittiska Ska bandet "The Specials", handlar om urbant förfall, avindustralisering, arbetslöshet och våld i Londons förstäder.





The Pretty Things var ett engelskt rock and roll grupp, kanske främst inriktade på Rythm & Blues. De bildades 1963 och utnämndes snabbt av engelsk press till "uglier cousin of the Rolling Stones". Namnet "Pretty Thing" tog de från en låt av Bo Diddley, Pretty Thing, som gavs ut 1955.

Roadrunner, även det en Bo Diddley låt som ursprungligen gavs ut 1960. Det här är alltså en cover( hela Pretty Things första album är enbart covers):



Och alltid något med och av Bob Dylan. Den här gången "My Back Pages". Sången finns på Bob Dylans album "Another side of Bob Dylan (1964). Refrängen passar in på mig då och då - "Ah, but i was so much older then, I´m younger than that now.