Centerpartiet är ett parti som ännu inte har insett att det inte längre är 1976 då partiet med Torbjörn Fälldin som partiledare fick 25 procent vid valet.
Nuförtiden är Centerpartiet ett av de mindre partierna som hänger på gärdsgårn tillsammans med Kristdemokraterna. Vilket förresten är det närmsta som de kommer att vara ett landsbygdsparti. I dag är de snarare ett storstadsparti. I en debattartikel i Expressen 16 augusti skriver Lena Ek och åtta andra, visserligen före detta toppolitiker men ändå, centerpartister att:
"Centerpartiet leder utvecklingen i svensk politik".
I samma artikel förordar centerpartisterna Annie Lööf som ny partiordförande. Denne Annie Lööf, tidigare Johansson, har gjort sig känd som en hårdför marknadsliberal som inte har mycket till övers för löntagares rättigheter.
Centerpartiet har gjort en mycket tydlig vandring från att ha varit ett landsbygdsparti som slagits för den lille bonden och för att hela Sverige ska leva till ett mycket tydligt högerparti som drivs av mer individualisering, privatisering och mer makt till arbetsgivaren.
För när Centerpartiet vill ta bort LAS och därmed tror att fler ska få arbete så håller inte deras ord. Deras förslag om förändringar i arbetsmarknadsreglerna syftar enbart till att ge arbetsgivaren mer makt och därmed facket mindre makt. Det innebär mindre inflytande och makt och därmed lön till löntagaren.
Svenskt näringsliv har byggt en framgångssaga på trygga arbetsvillkor, att människor får möjlighet att lära hela livet. Genom den tryggheten och flexibiliteten har Sverige tillverkat produkter i världsklass där vi har konkurrerat med kvalitet istället för ruttna arbetsvillkor och låga löner.
Centerpartiet är verkligen stor i orden men liten på jorden. Är de verkligen nödvändiga?
Mikael Andersson (C) tycker, inte förvånande, totalt tvärtemot vad jag tycker.
Martin Moberg gör också en betraktelse om Centerpartiets framtid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar