Fas tre i jobb – och utvecklingsgaranti är högeralliansens slavarbete!

Hemskheter har ofta många namn. Jobb – och utvecklingsgaranti (JUG) Fas 3 har kallats med rätta för slutstation, förvaring och modernt slaveri. Har den arbetssökande inte fått något arbete efter 450 dagar i Jobb och utvecklingsgarantin inträder Fas 3. Då får man aktivitetsstöd motsvarande 65 procent av a-kassan. Det finns inte längre möjlighet till någon annan arbetsmarknadspolitisk insats. Det är varaktig samhällsnyttig sysselsättning som gäller. Eller samhällsnyttigt och samhällsnyttigt kan diskuteras. Så här ser den borgerliga arbetslinjen ut. Ett dåligt försök att snygga till statistiken. Enligt Arbetsförmedlingen gick endast 1,5 procent vidare till arbete eller utbildning under första kvartalet 2010 från Fas 3.

Den som tar emot någon utplacerad från Fas 3 får ett anordnarbidrag om 225 kronor per dag och individ och detta har blivit en lukrativ verksamhet för en del. Ivan Daza, som startade företaget ”Blatteförmedlingen” i Stockholm, har också startat ”Jobbfabriken” med underavdelningar i Malmö, Göteborg, Helsingborg oh Norrköping. Dessa 225 kronor per dag blir ca 5 000 kronor per månad. Med 500 deltagare blir det 2,5 miljoner per månad och runt 30 miljoner per år.
De kallar de arbetslösa för ”konsulter” (originellt) och målet med verksamheten är att få möjlighet att skapa jobb och nya arbetsmarknader.

De arbetslösa får till exempel i uppgift att intervjua en gammal människa och skriva hennes historia genom projektet ”livsboken”. Annat arbete kan vara att arbeta med ”mångfaldsbarometern som mäter myndigheters mångfaldsarbete. Sysselsättningen består i att boka intervjutid och utföra intervjun och därefter sammanställa den. Dag efter dag efter dag. Om detta finns att läsa på ”jobbfabrikens” hemsida. Under tiden rinner pengarna ned i fickorna hos ägarna till ”jobbfabriken”.

Andra företag som tjänar pengar på att göra ingenting mer än att förvara människor är Prio 1 och Myrorna. De betalar ingen lön, ingen arbetsgivaravgift och inte heller några försäkringar. De omkostnader som de har består i lokaler och möbler. De är vinstdrivande företag som får betalt för att ta emot folk som sedan arbetar gratis åt dem.
Det kanske allra mest anmärkningsvärda är att avtalen är hemligstämplade liksom företagens återrapportering om vad som händer med fas-3 placeringarna och hur många som får riktiga jobb. Det finns ingen offentlig information utöver det som berättas via hemsidor och bloggar.

Någon av alla dem som råkat illa ut i högeralliansens Sverige har sagt om Fas-3 i jobb- och utvecklingsaktiviteten så här:
”Tillbaka till Fattigsverige. Alliansens politik för arbetslösa är ett steg 100 år bakåt i tiden, då fattiga utackorderades till lägstbjudande”.

Den nuvarande ersättningsnivån ligger ungefär på samma nivå som försörjningsstödet och det innebär förmodligen att den arbetssökande är villig att ta ett jobb till vilken lön som helst som är högre än försörjningsstödet. På så sätt räknar högeralliansen att lönenivån i Sverige ska sänkas.
Ett annat problem är att Fas3 riskerar att bli en oändlig praktikperiod fram till dess individen har fyllt 65 år eftersom risken är påtaglig att ingen annan arbetsmarknadsinsats prövas.
Högeralliansen har helt enkelt ingen politik för hur man förebygger utsortering och därför kommer de inte att komma tillrätta med utanförskapet.

Om detta skulle vi ha pratat innan valet!

Mycket mer om avigsidorna med högeralliansens arbetsmarknadspolitik kan du läsa i den är artikel i ETC.
Ann -Sofie Hermansson har skrivit om fas 3 i dagens GP.
DN har skrivit en artikel om jobbfabriken.
Anders Widen har råkat ut för skiten själv.
Eivor Karlsson MP tycker så här.