Varför är jag inte förvånad över att Lars Ohly inte ställer upp på omval i januari 2012 som partiledare för vänsterpartiet? Jo, för att det har varit uppenbart sedan flera månader att det inte har varit hållbart inom partiet. Det är mycket ovanligt att en sittande partiledare får motspelare om partiledarposten och så många också. Om det inte har handlat om kriser för partier som medfört risk för splittring, förstås.
Hans besked att han inte ställer upp till omval bottnar alldeles säkert i omsorg om partiet och att han har förstått att stödet är för svagt för honom. Risken nu är att vänsterpartiet får en ökenvandring fram till valet i januari av ny partiledare och att Lars Ohly i ett halvår kommer att fungera som en "Lame Duck".
Själv tycker jag att Lars Ohly har varit en tillgång i svensk politik.
Tokmoderaten tycker uppenbarligen inte att Ohly har varit en tillgång. Sebastian Stenholm kommer att sakna Ohly´s retorik. Johan Westerholm skriver att den siste kommunisten kastar in handduken. Röda Berget tycker synd om borgarna eftersom de inte har någon att skrämma väljarna med nu. Jöran Fagerlund poängterar att Lars Ohly inte ställer upp till omval och att han inte avgår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar