Metalltalet den 22 augusti, 1961.

Ett av de mest omvälvande utrikespolitiska talen någonsin i Sverige hölls 22 augusti, 1961 av Tage Erlander. Det kom att kallas för Metalltalet eftersom det hölls på Metallförbundets kongress.

Anledningen var att den brittiska premiärministern Harold Macmillan i juli kungjort att Storbritannien avsåg att söka medlemskap i EEC som EU vid den tiden kallades. Detta var en tvärvändning i brittisk politik som tidigare ansett EEC vara alltför överstatligt. Ironiskt fick inte Storbritannien de sökta medlemskapet eftersom Charles De Gaulle motsatte sig deras medlemskap. Storbritannien blev medlemmar först efter De Gaulles död.

På en gång efter Storbritanniens beslut startade ledande tidningar i Sverige en kampanj för att även Sverige skulle ansöka om medlemskap i EEC. Detta lockade ut de borgerliga partiledarna på banan, Gunnar Heckscher (H) och Bertil Ohlin (FP) som tidigare hade varit skeptiker bytte nu fot och propagerade för ett medlemskap. Gunnar Hedlund, Bondeförbundet, ställde sig dock fortfarande tveksam till medlemskapet.

Erlander agerade snabbt och gav uppdrag till Olof Palme och Sverker Åström att författa ett utkast till ett tal. Detta tal hölls vid Metallkongressen och rörde upp en storm i borgerlig press. Det uppfattades som starkt kritiskt till EEC. Talet uttryckte den svenska attityden till europeisk integration och i praktiken skapade den ett avståndstagande mellan Sverige och sexstatsunionen EEC. Det höll i sig i 30 år till då Ingvar Carlsson den 1 juli 1991 lämnade in den svenska medlemsansökan till dåvarande EG.

Tage Erlanders argument för att stå utanför EEC var i huvudsak tre stycken. Dels att Sverige borde hålla fast vid den traditionella neutralitets- och frihandelspolitiken som han ansåg inte vara förenlig med ett medlemskap i EEC. Finlands sak var vår sak och om Sverige så påtagligt anslöt sig till det västliga samarbetet kunde man frukta att påtryckningarna från Moskva på Helsingfors skulle öka markant. Slutligen uppehöll sig Erlander i sitt tal vid den hitintills framgångsrika svenska modellen som han ansåg inte vara förenlig med den kontinentaleuropeiska modellen.

Regeringen Erlander beslöt sig i december 1961 att ansöka om associering till EEC enligt Romfördraget. Ett betydligt mer löst hållen samarbetsform som inte medförde något deltagande i EEC beslutsprocesser.

Slutligen är det intressant att konstatera att det enbart är V och SD som fortfarande 50 år sedan Erlanders Metalltal säger om medlemskapet: Vi vill inte, vi kan inte och vi behöver inte.