torsdag 9 juni 2011

Bryr sig regeringen om riksdagen?


Det är lätt att konstatera att regeringens arbetsmarknadspolitik inte fungerar. Med regeringens politik sitter stora grupper fast i förnedrande och närmast slavliknande placeringar hos, i många fall hos företag som har som företagsidé att tjäna pengar på dessa placeringar.

Samtidigt som långtidsarbetslösheten ökar saknar arbetsgivare arbetssökande med rätt kompetens. Därför kommer arbetslösa erbjudas relevant yrkesutbildning inom 90 dagar om socialdemokratisk politik får genomslag. Vi vill även öka volymen av arbetsmarknadsutbildningar i bristyrken, införa utbildningsvikariat i vården och fler lönebidragsjobb. Mer finns att läsa i DN debatt.


Idag lyckades de rödgröna i arbetsmarknadsutskottet rösta igenom ett förslag att stoppa fas 3 i jobb- och utvecklingsgarantin. Regeringen ges uppdrag att stoppa vidare anvisningar till fas 3 och uppmanas att skyndsamt utreda reglerna. Men det återstår att se vad regeringen kommer att göra. Eftersom riksdagen inte har befogenhet att skrota fas 3 utan det kan bara regeringen så kan de dra ut på tiden innan de återkommer med förändringen. Det kommer att ske på regeringens villkor och takt.
Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M) låter inte i sina kommentarer som att hon kommer att lyssna på riksdagen vad riksdagen säger.

Tomas Tobé visar i den här videon att tar lätt på vad riksdagen har beslutat.



Omröstning i sakfrågan
Utskottets förslag mot reservation 1 (M, FP, C, KD)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
S 93 0 0 19
M 0 94 0 13
MP 21 0 0 4
FP 0 20 0 4
C 0 19 0 4
SD 20 0 0 0
V 18 0 0 1
KD 0 16 0 3
Totalt 152 149 0 48
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag


Det är inte alla som gillar att oppositionen tar sk initiativ. Här kan du läsa om en gnällig moderat som tycker att det är svårt att vara i minoritet.

Dessutom kan du läsa här vad Röda Berget, Martin Moberg samt Monica Green tycker om fas 3 och om dagens omröstning.

Hygglig kompromiss.


Jag anser, tvärtemot, Borås Tidnings ledarskribent att socialdemokraterna och Håkan Juholt inte kört i diket utan istället varit konsekventa. Det där om att ”socialdemokraterna förlorar ändå” får nog sättas på ledarskribentens konto för önsketänkande.

Massmedia har framställt socialdemokratins hållning som velig när det gäller Libyen. Men jag tycker att hållningen har varit konsekvent och förhandlingsinriktad. Politiken och demokratin måste vara avgörande när det gäller insatserna. Det är viktigt att inte som Folkpartiet lägga sig platt och acceptera allt som NATO begär. Folkpartiet vill också tvärtemot sina regeringskollegor ta en mycket mer aktiv insats i NATO regi.


Om Björklund är missnöjd kan han liksom V och SD ställa sig utanför uppgörelsen.

FN:s mandat innebär att civila ska skyddas och NATO:s insatser syftar närmast till att störta Gaddafi. Men vi ska agera på FN mandatet och är inte medlemmar i NATO.

Trots allt har det skapats en hygglig kompromiss- en klassisk kompromiss om man så vill. Det blir då pinsamt när folkpartiledaren skriker om att kompromissen är pinsam. Kom ihåg att för åtta år sedan ville majoren från Marks kommun att Sverige skulle ansluta som aktiv stridande part i George W Bush korståg i Irak. Det är helt absurt och pinsamt för regeringen att vice statsministern anklagar S för att gå Gaddafis ärenden. Det är faktiskt tur att Carl Bildt och inte vice statminister Jan Björklund deltog i förhandlingarna med S och MP.

Men Sverige ska ta plats i Nordafrikas övergång från diktatur till demokrati och det innebär att spela på en mycket större palett än att bomba Gaddafi.

Socialdemokraternas utredning Fred och frihet för Libyens folk kan du läsa här.

Aftonbladet och Dalademokraten. Andra bloggare är tex Röda Berget och Johan Westerholm.

onsdag 8 juni 2011

Dags att glädjas eller hur?


Glädjande opinionsmätning från SCB idag.

Statistiska Central Byrån (SCB) är de som levererar den opinionsmätning som är mest att lita på (9123 intervjuade). Partisympatisörundersökningen kommer två gånger om året, i november och i juni.

Om det vore val idag skulle alliansen förlora regeringsmakten – inte minst pga. att KD helt enkelt inte kommer in i riksdagen. De rödgröna skulle ta över. Naturligtvis är detta ett helt teoretiskt resonemang eftersom den rödgröna alliansens endast finns i dessa sammanhang. Men för att leka med siffrorna och omvandla dem till mandat så skulle de innebära att de rödgröna skulle ta egen majoritet i riksdagen och att Sverigedemokraterna skulle få en ökenvandring. Det är något att verkligen glädja sig åt. (Släng dig i väggen Lena Melin).

Glädjande ökar S med hela 5 procentenheter sedan SCB:s förra mätning och med 3,3 sedan valet 2010. Dock är det långt kvar sedan mätningen i maj 2007 då S fick 45,0 procentenheter. Den utveckling som vi märkte i Regionvalet förstärks genom undersökningen.
Men det i minne mina vänner är det ingen omöjlighet att nå tillbaka till opinionsmätningen i maj 2007.

Andra som skriver om att glädjas över de senaste siffrorna är Aftonbladets ledarblogg och Martin Moberg.

tisdag 7 juni 2011

Inte lätt att spara om man inget har!

I dag har ledarskribenten vid Borås Tidning riktat in sig på den gamla Folkpartistiska devisen framförd av Ann Wibble, finansminister i början av nittiotalet. Alla svenskar bör ha en årslön på banken. Nu har de två moderaterna Johnny Munkhammar och Henrik von Sydow samt även Centerns ekonomiska taleskvinna Annie Johansson (vad vet hon om klasskamp?) var för sig hittat på att bygga upp kapitalsparandet.
Till syvende och sist handlar dessa tre borgares förslag om att återigen leverera ett inlindat försök till ytterligare skattesänkningar.

Politik är nämligen så mycket mer än skattesänkningar. Den handlar om solidaritet och jämlikhet. Utan dessa begrepp kan aldrig frihet uppnås, inte heller ett aktivt demokratiskt deltagande. Frihet och demokrati kostar pengar ur den egna plånboken. Är den tom finns ingen frihet. Inte ens för deltagande i den demokratiska processen. Den fattige har dessutom fullt upp med att försöka överleva. Läs barnfattigbloggen!


Tänk om Annie Johansson, Johnny Munkhammar och Henrik von Sydow först kunde återställa Sverige så att de som är arbetslösa fick en bra ersättning och inte behövde ta lån eller i panik flytta eller bli utförsäkrade. Så att sjuka inte behövde oroas av centerns "utförsäkringslag" som mer eller mindre lottobaserat ger bidrag eller utförsäkras enligt borgarnas ideologi. Tänk på alla ungdomar som tack vare alliansregeringen fått ett års förlängning på en osäker anställning och som regeringen vill rea ut med lägre lön eller pensionärerna som försöker klara vardagen. Hur rimmar det med era mål om att dessa människor som Ni varit med om att sabotera vardagen för, ska kunna spara????

Alliansfritt Sverige och Martin Moberg har skrivit om skattesänkaralliansen.

söndag 5 juni 2011

30 år sedan första rapporten om AIDS.

I början av 1980-talet publicerades sporadiska notiser om en svårförklarlig och avgränsad epidemi bland sexuellt aktiva homosexuella män i USA:s storstäder. Ingen kunde då ana att artiklarna pekade mot något som, inom loppet av några få år, kunde vara en världsomfattande pandemi. Det tog ett antal år innan jag förstod vad som hände och det kanske var först när Sixten Herrgård trädde fram,1987, som jag insåg det fullt ut.
AIDS rapporterades första gången 5 Juni 1981, när USA: s Centers for Disease Control (CDC) noterade en grupp av''Pneumocystis carinii pneumoni'' i fem homosexuella män i Los Angeles.

Den 3 februari 1982 publicerade Svenska Dagbladet Sveriges första artikel om aids, den mystiska dödliga sjukdomen som upptäckts bland homosexuella män i USA. (Jag har tyvärr inte funnit den på nätet.)
Den skrevs av medicinreportern Inger Atterstam omedelbart efter rapporten i den medicinska tidskriften New England Journal of Medicine den 10 december 1981.


Artikeln blev dock liggande opublicerad i nästan tre månader eftersom redaktionsledningen bedömde nyheten och vidare aidsrapportering som ointressant och irrelevant för den stora allmänheten.
Blandningen av dödlig sjukdom, sex och som det uppfattades marginaliserade grupper som homosexuella och narkomaner blev för mycket för dem som bestämde i medierna på den tiden. En attityd som dock byttes i sin totala motsats några år senare när aids blev det absolut hetaste nyhetsmaterialet, innan intresset åter svalnade.

Ronald Reagan förnekade i det längsta att sjukdomen fanns liksom den Sydafrikanske presidenten Thabo Mbeki. I klippet med utfrågningen av Reagan från 1987 i oktober säger han offentligt för första gången det förbjudna ordet, AIDS. Det är en längre utfrågning men du hittar inslaget ca 3 minuter in.



SvD:s reporter Inger Atterstam har skrivit en mycket läsvärd artikel (2006) efter att återvänt till gaydistriktet Castro i San Francisco efter 15 år.

Andra som uppmärksammar årsdagen av första gången som epedemin nämndes är ex Elisabeth Sjernstoft,

fredag 3 juni 2011

Ett misslyckande är ett misslyckande.


Borås Tidning har väldigt många debattartiklar och insändare just för tillfället. Det innebär naturligtvis att det är svårare att få utrymme. Den här gången fick inte mitt debattsvar på Anders Borgs och lokala allianspolitikers debattartikel, utrymme. Det handlar naturligtvis även om att Borås Tidnings debattredaktör väljer vad som ska publiceras.

Jag publicerar därför mitt debattsvar på de borgerliga politikernas åsikter här på min blogg istället. Här bestämmer jag vad som kan publiceras. Men skulle någon av dem som har skrivit under den borgerliga debattartikeln ha synpunkter - så publicerar jag gärna dessa.


Ett misslyckande är ett misslyckande!

Anders Borg tillsammans med ett antal lokala representanter från de borgerliga partierna i Sjuhärad är bekymrade över den Socialdemokratiska politiken. Sin oro beskriver de i en debattartikel den 18 maj i BT. De torde ha mycket annat att bekymra sig för. Sin egen politik till exempel.

Jag är däremot i allra högsta grad bekymrad för alla dem som har drabbats av den ensidiga politik som allianspartierna för. Det är en politik som inneburit att Sverige idag har en arbetslöshet som vida överstiger arbetslösheten när Alliansen tillträdde 2006. Sverige har en ungdomsarbetslöshet som är bland de högsta i Europa. Det s.k. utanförskapet har inte minskat utan tvärtom växer det. Utbetalningarna av socialbidrag beräknas öka med 50 procent mellan 2006 och 2011. Barnfattigdomen ökar stadigt i det nya Sverige. Det är en politik som medför ökande klyftor mellan människor och ett Sverige som slits isär.

Jag är oroad över nedmonteringen i arbetslöshetsförsäkringen och i socialförsäkringarna. Regeringen har åstadkommit en historisk nedmontering av våra gemensamma trygghetsförsäkringar. Idag känner sig tusentals svenskar otrygga när de blir sjuka eller arbetslösa. I Moderaternas Sverige kan personer riskera att förlora hus och hem om en sjukdom smyger sig på i livet.

Som vanligt talar alliansens representanter sig varma för det s.k. jobbskatteavdraget. Regeringen som förespråkar den idén har sneglat på gamla studier från USA och Storbritannien. Alliansen har då också översatt de, ofta sekelgamla studierna, till att gälla i Sverige med ett totalt annorlunda samhällssystem men även en totalt annorlunda arbetsmarknad. Om det vore så att de gamla studierna vore sanning. Hur många nya jobb har jobbskatteavdraget skapat? Den enkla sanningen är troligen- inte ett enda. Det har regeringens expert råd, Finanspolitiska rådet, kommit fram till.

Den enkla sanningen är att jobbskatteavdraget inte har med nya jobb att göra. Det handlar om en allmän inkomstskattesänkning och en sådan kan för all del vara trevlig för dem som får del av den. Om målet är sänkta skatter och lägre löner i Sverige – grattis, då har alliansen lyckats – men om det är fler jobb som är målet, då måste detta ifrågasättas. Några nya jobb går det i varje fall inte att finna i statistiken.

Den goda ekonomi som Anders Borg reser Europa runt och skryter om kan han tacka alla dem som har fått betala priset för den goda svenska ekonomin. Alla dem som är arbetslösa, sjukskrivna och de som är utförsäkrade har betalat för din, min och Sveriges goda ekonomi.

Men de som betalar har bara fått det sämre i det moderatstyrda Sverige.

Tomas Gustafson (S)
Ersättare i Borås kommunfullmäktige

torsdag 2 juni 2011

Att sälja en kyrka eller att inte få debattera.


Tisdagen den 2 juni 2011 deltog jag på kyrkofullmäktiges möte i G:a´s församlingshem. De flesta ärenden på dagordningen avklarades snabbt. Men två frågor var sådana att de fordrade votering för att avgöras.

Den ena var en motion från POSK. Motionen handlade om att bygga ut delar av kyrkans existerande förskole – och fritidshemsverksamhet men även att starta nya förskolor och fritidshem. Efter debatt och votering visade det sig, förvånande nog, att motionen blev avslagen. Här röstade Moderaterna med oss.

POSK är ett antal människors med lite olika politisk bakgrund som samlas i kyrkan under beteckningen POSK. Deras filosofi är att de i kyrkliga sammanhang är opolitiska men samma människor har ofta politiska uppdrag i kommunen eller regionen.

Det andra ärendet handlar om att sälja Norrmalms kyrka och att behålla GA:s församlingshem. Att sälja en kyrka väcker mycket starka känslor inte minst bland Norrmalms församlingsbor. Vi visste att vi skulle förlora denna votering eftersom POSK och Moderaterna bestämt sig för att sälja kyrkan. Tyvärr röstade våra ”partikamrater” inom Gustav Adolfs kyrkoråd även de mot den ställning vi som partigrupp beslutat om i frågan. Det är bra att det finns dokumenterat i protokollet nu. Ärendet ska överprövas av Skara stift.

I övrigt hade jag förberett en debatt om att kyrkan använder sig av personer förmedlade från Arbetsförmedlingen i statens jobb – och utvecklingsgaranti, Fas 3. De används framförallt inom kyrkans besöksverksamhet och de är 41 personer. Jag tycker att det är viktigt att diskutera om statens pengar för arbetsmarknadsinsatser ska användas till att finansiera kyrkans verksamhet. Men jag funderar också på om Fas 3 i realiteten tränger ut anställningar med lönebidrag. Jag fick inte debattera detta då kyrkofullmäktiges ordförande, Lars Lyborg POSK och KD, avbröt mitt inlägg med att sådana ämnen inte diskuterades i kyrkofullmäktige. Det är en berättigad misstanke att Lars Lyborg helt enkelt inte vill ha frågan belyst. Jag funderar därför starkt på att gräva lite i detta och att eventuellt återkomma med en debattartikel om det hela. Jag får se om det blir i BT eftersom det verkar som att jag har svårigheter att få gehör för mina debattartiklar hos debattredaktören.

Det är sannerligen ett mycket märkligt argument eftersom kyrkan använder sig av samhällets arbetsmarknadspolitiska åtgärder och att det därför borde vara möjligt att debattera kyrkans verksamhet.
Men det kanske är så att Lars Lyborg favorittext i bibeln är Matteus evangeliets 25:29:
”Ty var och en som har, åt honom skall varda givet, så att han får över nog; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har”.