tisdag 28 juni 2011

Barnfattigdom igen


Frågan om barnfattigdom är obehaglig och det är lättare att reducera frågan till att handla om felräkning, att ingen egentligen är fattig i Sverige, att det är föräldrar som inte tar sitt ansvar eller något annat. Då slipper en del dåligt samvete. En del debattörer förminskar till och med barnens situation genom att jämföra deras vardag med de barn som lever i extrem fattigdom i andra delar av jordklotet. Det är något konstigt med att en del blir så upprörda över att behöva erkänna att barnfattigdom finns i Sverige.

Det är trots allt ingen gigantisk andel av barnen som har fattiga omständigheter. Det borde inte vara någon svårighet att lyfta barnhushållen till nivån av 60 procent av medianinkomsten. Tapio Salonen visar i sin artikel ”Avskaffa barnfattigdom” att det är möjligt. Det skulle enligt honom kosta 15 miljarder dvs. en femtedel av skattesänkningarna fram till idag. Dyrare behöver det inte vara att avskaffa barnfattigdom.

Det finns hur många barn som helst som har fått bättre villkor ekonomiskt genom alla de jobbskatteavdrag som har genomförts. Skulle vi då inte ha råd att hjälpa dessa allra minsta och fattigaste. För fanken avstå från det femte jobbskatteavdraget och använd den summan till att avskaffa fattigdomen istället.

Men vi vet att barn i socioekonomiskt svaga familjer utsätts för större risker och frågan är hur vi ser på samhällets ansvar där? Det handlar om barn som saknar glasögon, dolda avgifter i skolan och ett sommarlov.

Som Sebastian S från Halmstad så välformulerat beskriver det:

”Barnfattigdom handlar inte bara om brist på pengar i plånboken. Det är brist på omsorg, trygghet, frihet, vänner, sömn, bra mat, hjälp med läxor, kläder, självkänsla och inte minst, egna ”verktyg” för hur man gör när livet är som hårdast och när det värker i själen”.


Tidigare rapporter från Rädda Barnen.
Majblommans rapport.

Lena Sommestedt skriver förbannat bra om barnfattigdom liksom Marika Lindgren om att fattigdom inte är oskyldigt.
Sebastian liksom Martin Moberg tycker jag alltid är läsbara.
Johnny Munkhammar är en tvättäkta moderat som tycker att skattesänkningar löser allt.

Och dessa Moderater är bekymrade över att moderater ses som hårda och känslokalla utan minsta empati. De tänker tvätta bort den myten som de kallar det. De får säkert ett styvt jobb.

Inga kommentarer: