Carl B Hamilton (FP) har, som varje valår, granskat partifinansieringen med tonvikt på S och M. Ja, så mycket blir det inte om M utan det blir det gamla vanliga om S. Egentligen tycker jag att Hamilton i det här ämnet enbart är patetisk, mer patetisk än vanligen faktiskt.
Vi socialdemokrater är ju mycket tydliga om vilka vi får bidrag av detsamma kan inte sägas om Moderaterna.
År 1976 slutade moderaterna, i alla fall officiellt, att ta emot direkta donationer från näringslivet. Det ansågs försätta partiet i beroendeställning. Än i dag hävdar partiet att man inte tar emot bidrag från företag, utan endast mindre belopp från ”enskilda personer”. Men de vill inte uppge vilka dessa donatorer är. Och gör inte det faktum att privata bidragsgivare ger stora summor till partiet att partiet hamnar i beroendeställning till just dessa bidragsgivare?
Moderaterna har fick donationer med 30 miljoner valåret 2006 vilket är mer än tre gånger mer än de fick valåret 2002. Under mandatperioden från, 2003 till valet 2006, erhöll de närmare 60 miljoner kronor. Det kan inte på något sätt karaktiseras som ”mindre belopp”. Stora delar har de fått från det hemliga sällskapet Tornet.
Moderaterna vägrar fortfarande att uppge vilka som ger dem pengar. Därför kan inte heller donatorernas syften uppges. Men det är rimligt att tänka sig att de privata donatorerna vill att skatten ska sänkas så därför levererar moderaterna fortsatta skattesänkningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar